En liten tant
Läser just nu... undra på att man blir låg
Jag har för vana att ha flera böcker på gång samtidigt. För det mesta brukar det bli en blandning av lättviktigt och tyngre saker men till denna julledighet har jag lyckats utelämna det lättsamma. Lite tungt blir det. Nu läser jag, eller har precis läst klart
Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver
Bra, handfast, lättillgänglig bok om att hantera svårigheterna i att vara människa. Rekommenderas å det bestämdaste. Absolut bättre än mycket av den självhjälps-litteratur som flödar ut från förlagen. Anna Kåver är leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi. Hon samarbetar med Åsa Nilsonne som är psykiater, medicine doktor, leg psykoterapeut och handledare i kognitiv terapi och dessutom deckarförfattare. Så den andra boken jag läser är
Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne. Handlar om hur vi medvetet kan styra koncentration och uppmärksamhet för att nå större självinsikt. Lika bra, handfast och lättillgänglig som den ovan beskrivna. Och fritt från flum. Ja, dessa två är inte tunga i sig men behandlar tunga områden s.a.s. Inte mycket feel-good-dröm-dig-bort-litteratur. Jag förstår inte hur jag tänkte där i bokhandeln men nästa jag köpte och just börjat läsa är
 Den utmätta tiden av Peter Noll. Brombergs förlag skriver: Peter Noll får veta att han är sjuk i cancer. Han är då 55 år. Han avböjer den operation som läkarna vill göra då den strider mot hans uppfattning om liv och död. Han går den sista vägsträckan i livet med avsikten att foga in upplevelsen av dödens ofrånkomlighet i sitt sammanhang. Han vill förmedla den erfarenheten till alla levande, som också måste dö. Det gör han i boken Den utmätta tiden där han skriver om sina tankar, känslor, erfarenheter och samtal under sitt sista år. Jag återkommer med mina egna eventuella åsikter om denna bok. Men så mycket kan jag säga att jag redan retat upp mig på hans förhållningssätt. (Hu, så hemskt att tycka så nu när han både lidit, är död och publicerat sina tankar från den yttersta tiden - tanten håller på att tappa sin PK-radar). En bok som ligger och väntar är en av MajGull Axelsson.
Den jag aldrig var, heter den. Baksidestexten lyder: En man hittas på en gata i Östeuropa med bruten nacke. Han visar sig vara svensk och hans hustru MaryMarie kallas till sjukhuset. Där börjar verkligheten lösas upp. Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man på sjukhuset eller inte? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? En så'n bok måste man ju köpa. Även om den enligt recensioner är ett laddat psykologiskt drama och min bokhögskvot av tunga böcker redan är fylld för denna gång. Borde kanske ha köpt Giraffens tårar av Alexander McCall Smith istället. Om ni inte läst Damernas detektivbyrå av samme författare har ni en trevlig stund framför er. Läs Kulturbloggens recension om den. Men så fick jag en bok i julklapp också.
Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Bonniers presenterar boken så här: Litteraturhistorikern Harold Bloom guidar oss här genom världslitteraturen från 1500-talet till i dag och visar hur vi genom litteraturen kan nå ökad förståelse för det samhälle vi lever i. Harold Bloom är professor vid Harvard, Yale och New York University och har skrivit över tjugo böcker om litteratur. På svenska finns sedan tidigare Den västerländska kanon. 
Den ser jag fram emot att läsa, fortfarande avdelning seriöst men verkar spännande. Sökte lite på Harold Bloom på nätet och förstod att han inte är helt PK i kulturkretsar. Såvitt jag begriper handlar den allvarliga kritiken om att en västerländsk professor skriver om böcker som bidragit till att forma den västerländska kulturen. Det är tydligen fel och bör misstänkliggöras. Sånt tycker jag är konstigt. Otroligt konstigt, egentligen. Läste något inlägg till försvar av professor Bloom som gick ut på att man måste kunna få tala om den västerländska litteraturen utan att genast och räddhågat behöva tillägga att de skriver böcker i Kina också. Tyvärr har jag tappat bort den diskussionen och kan inte länka. Nå, det här får jag nog anledning att tycka till om mer när jag väl umgåtts med professor Blooms tankar.

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress