För något år sedan hittade jag trots allt en oläst Christie och fann där ett intressant uttalande av en av huvudpersonerna (nej, jag minns inte titeln på boken, nej jag minns inte vad den handlade om, nej jag minns inte vilken huvudperson som sa detta):
"Hurdana är åren mellan tjugo och fyrtio? Klavbundna av personliga och känslomässiga relationer. Så måste det vara. Det är att leva.
Men senare kommer man in i ett nytt stadium. Man kan tänka, studera livet, upptäcka någonting om andra människor och sanningen om sig själv. Livet blir verkligt, betydelsefullt. Man ser det som en helhet. Inte bara en enda scen - den scen som man själv spelar med i, precis som en skådespelare. Ingen man eller kvinna är verkligen sig själv förrän efter 45. Det är då individualiteten har en chans."
Men senare kommer man in i ett nytt stadium. Man kan tänka, studera livet, upptäcka någonting om andra människor och sanningen om sig själv. Livet blir verkligt, betydelsefullt. Man ser det som en helhet. Inte bara en enda scen - den scen som man själv spelar med i, precis som en skådespelare. Ingen man eller kvinna är verkligen sig själv förrän efter 45. Det är då individualiteten har en chans."
RS
Tänk vilka guldkorn som finns gömda i olika deckare. Agatha Cristie är bra, hon är väl deckardrottningen?
LuckyJ
Det finns hopp! :) Jag har just i dagarna fyllt 45 och kände mej lite gammal och möglig, men nu känns det bättre. Tack!
2