Att ha vuxna barn
Nu är mitt barn sedan länge utflyttat och just när flytten genomförts kändes det som att livet var slut - trots att vi var så intellektuellt övertygade om att det var dags och rätt och bra och självklart.
Det jag inte visste då, var att det är otroligt, fantastiskt, härligt att ha vuxna barn!
Vår vuxenrelation har nu utvecklats. Den överträffar min vildaste förväntningar. En intressant och intresserad ung människa hör av sig, kommer på besök, diskuterar stort och smått i tillvaron och har saker att lära mig. Jag får ta del av inhämtade kunskaper från för mig nya områden. Jag får en breddad skivsamling. Jag får tips på böcker från litteraturlistor på universitetet. Jag har lärt mig handla ekologiskt och att tänka mer på vad jag kan göra för miljön . Listan kan göras lång.
Så till alla er som kämpar i blöjbyteslandet med feberkramper och bäbiskräks och till alla er som just mött det svartögda, sabeltandade tonårsmonstret vid frukostbordet vill jag ropa: Håll ut, håll ut, älska dem för allt vad ni är värda och hys hopp! En fantastisk människa är under utveckling och tar nu all er kraft men belöningen blir stor och livslång!
skriven
På pricken, precis! Jag har bara en vuxen ännu och tre på tillväxt. Men visst är det härligt!
Fast vägen dit kan sannerligen kännas lång ibland.