något som fortfarande förvånar mig är att jag blev hemskickad med provisoriskt gips och fick vänta fem dagar på operationen. själva läkningen försköts alltså med fem dagar, därmed förlängdes även sjukskrivningsperioden. akut är således inte alltid akut.
ytterligare en sak att förvånas över är den påfallande usla kommunikationen mellan vårdpersonal av olika kategorier och mellan vårdpersonal och patienter. jag får bättre info om min bils tillstånd på bilverkstaden än jag fick om min brutna arm på ortopeden. förstå nu detta rätt - i princip alla som arbetar inom vården gör absolut sitt bästa med sin del av den sjukvårdande verksamheten. det som saknas är övergripande arbetsledning, informationsstrukturer och rutiner för patientdialogen. dåligt ledarskap, helt enkelt.
Ja, hur skall jag kommentera detta? Grattis och välkommen till världen,, kanske passar!
Visst är detta skrämmande? Undrar var det skall sluta?
Det här är inte bra, man måste vara frisk för att vara sjuk...eller.. någonting har gått fel med sjukvården helt klart. Har varit med en 83 årig kvinna på akuten, läkaren skulle skicka hem henne trots svår andnöd och en sjukdomshistoria som pågått sedan oktober 2004.Jag sa då att det innebär att du personligen får ta ansvar för detta…då gick hon iväg , kommer tillbaka skriver in henne…så har det varit flertalet gånger….när man är dålig har man inte alltid krafter att sätta emot, ifrågasätta, då behöver det finnas röster som vågar tala ut…men de som inte har detta….vad gör vi för att hjälpa dem?
Tack för tipsen. Jag kommer inte att vara själv. Jag har två kollegor också. Vi har delat upp allt vi ska ta upp, men det hjälper inte. Jag är fortfarande nervös. Antagligen eftersom det är mitt allra första föräldramöte.
3