det här är ett intressant fenomen.. när jag nyligen var i göteborg var jag in i en affär med träningskläder/grejor/skor för bara damer/tjejer... men alldeles säkert är att det inte var meningen för oss av den tantigare modellen..
jag stod där... sökte ögonkontakt med flera i personalen... men tji...
mina pengar gick till någon annan..

Hehe! Tantis ignoris - kul! Ska lägga det på minnet. Jag känner så väl igen fenomenet - och brukar köpa så bra kvalitet på gå-skorna att de räcker i mååååånga år. Just nu har jag goretex året runt. Perfekt, blir aldrig för varma eller kalla eller blöta inuti. Och så stadiga att inte ormar kan bita igenom...

Men du - gå inte på (!) det där om att man går ner ett kilo i veckan! Efter Aftonbladets löften om att man GÅR ner 1 kg i veckan har jag räknat ut att jag efter 5 års promenerande har minskat med 250 kg...

Lyckliga grodan: Just dte - pengarna lägger man någon annanstans. I linje med den underbara parkeringsscenen i Stekta gröna tomater - när de unga tjejerna snor tantens p-plats och slänger ur sig: Sorry, but we're younger and faster. Se'n får man se tanten ta sats och upprepade gånger köra på och mosa deras lilla fräcka bil. När hon far iväg och förbi dem ropar hon:
Sorry, but I'm older and better insured!

Som sagt - Money talks!

Bloggblad: Jag gör sammaledes - satsar på kvalitet för att slippa handla så ofta. HiHi - 250 kg! Näe, jag tror inte på Aftonbladets teori. Däremot på Rössners om bättre allmänhälsa och förebyggande inför benskörhet å sånt.

Jag överväger att köpa stegräknare. Jag har walkingsko i VITT som dottern egentligen skulle ha.

ursäkta..men va f*n skall man med stegräknare till?
om man nu bestämmer sig för att promenera dagligen....räcker inte det, utan måste man veta hur många steg man tagit under arbetsdagen också... eller vill man veta hur många steg man tar när man är ute på sin promenad?

30 min i rask takt ger ca 2,8 - 4 km lite beroende på steglängd och intensitet... och? ;)

Ha ha! Oh vad jag känner igen mig. I höstas uppsökte jag Löparlabbet för tjejer i Stockholm och skulle inhandla ett par specialskor för jogging. Den barmagade stylade unga tjejen med långa hårspretor i ansiktet upplyste mig om att hon hade inte tid med mig och att hon var ENSAM i affären. Hon hänvisade mig till deras affär på Kungsgatan i Stockholm och sa att "Vi har bara joggingskor, men för din åldersgrupp så finns det säkert något som passar i den andra butiken". (Hur kunde hon veta att jag inte skulle ha joggingskor)? Vi hade åkt fyra mil enkom för att söka upp den specialaffären och lyckats hitta en P-plats i lunchvimlet. I spöregn och med tunna skor med lädersulor tog jag mig ner till butiken på Kungsgatan där jag genast blev expedierad av en kille som på en gång såg vilka skor jag skulle ha. Maken (68 år)som springer 1 mil 3-4 gånger i veckan och har gjort det i 50 år, suckade bara och tröstade. Men nu har vi "gått in dojorna" och jag tror att jag klarar av längre promenader än många vältränade barmagade.

Hälsningar från "köttbergsfyrtiotalisten" utan bil.

Jag kom på en sak. Jag tillhör hellre köttberget än "fläskberget".

Har gett upp det där med skor för länge sen. Köper vanliga sneakers för 400 spänn så där och det fungerar. Vilken liten fräcking den där barmagade var! MEN sanna mina ord.... en dag blir hon sextio och då får hon tillbaka det, hehe!

Visst finns det många skor i alla butiker, men ändå hittar man aldrig något som passar.

Tantis ignoris gäller inte bara tanter kan jag säga. Jag har någon gång råkat ut för "förståndus ignoris". Vill man ha ett par förståndiga och foträta skor är man inte intressant. Konstigt, eftersom de oftast är lite dyrare och personalen väl säkert får provision...

Anne-Maj: VITT!?!? Det var ett djärvt drag - tänker du putsa dem varje dag?

Vardag: Du svarar själv på din fråga - "beroende på steglängd och intensitet". En stegräknare (min omvandlar f.ö. direkt till km) hjälper en att ha koll på hur långt man gått, vad min halvtimme är värd s.a.s. När man som jag promenerar härs och tvärs, går olika svängar i stan och inte alltid en uppmätt sträcka är det bra att veta hur långt det blev. När man väl har grepp om hur långt man går, som du har, då behövs inte stegmätaren, som jag ser det.

Köttbergsfyrtiotalisten: Så enastående fräckt av den första expediten! Men glädjande att den andre betedde sig annorlunda.

ab: What goes up must come down så visst kommer livet att komma ikapp även den barmagade.

Ensambarn: Jag har också träffat på "förståndus ignoris". Undrar om de tror att vi smittar så att deras egen innefaktor ska förintas vid närkontakt med oss?

Skor är jobbiga att leta reda på eftersom dom är så snabla viktiga för ens självmående.. sina fötter ska man vara rädd om! Av en händelse.. hmm.. råkade.. harkel.. jag se ett söndagsmorgonprogram där det var en modemedveten (?) tjej.. hon hade med sig flera par skor o visade i tv:en och så sa hon att de däringa ballerinaskorna var fotriktiga.. eeeh.. med en sula platt som ett papper.. Hon blundar nog för scholl(eller hur det nu stavas)reklamen..
Jag tror att de som drabbats av ignorissymptomen bara är lite skraja för att vi andra ska ta över världen o skrota alla ofotsköna skor..

Det är ruggigt att man blir illa bemött på affärer pga ålder eller klädval.

Om man går in i en affär uppklädd till tänderna får man snabbare betjäning ( har testat), fy tusan för dom där expeditskitstövlarna.

Jag och min stegräknare är kompisar. Vi går mer eller mindre många steg ihop, nästan varje dag. Det bästa med min stegräknare är att den hjälper mig att må bra. På ett trevligt sätt. Den anklagar mig aldrig då jag kanske gått lite i underkant och den överöser mig inte med beröm då jag gått en massa. Den är bara saklig och ger besked, så här förhåller det sig idag!

Hmm ... men det är ju inte distansen som är viktig... utan att du faktiskt rör på dig låt säga en sammanhängade tid av ca 30 minuter några gånger i veckan...

då blir inte stegräknaren egentligen intressant utan bara en onödig "bling"-investering...

Excessa: Du är nog något på spåren där. Nog skulle skoutbudet se annorlunda ut om jag fick bestämma...

Turmalin: Ja, det är trist att expediter värdera kunder utifrån sin egen uppfattning om vad som r rätt stil. Mina pengar är ju inte annorlunda än andras pengar.

Ca: Just så umgås min stegräknare och jag också. Funkar utmärkt.

Vardag: Jisses, har jag "bling"-investerat? :-) Tant är inne, mao!
Tja, inte vet jag men jag gillar min stegmätare, tycker att den är ett billigt hjälpmedel, viftar aldrig med den i ansiktet på folk, bär den inte ens synligt, har den för min egen skull och ingen annans. Se'n är jag en otroligt storsint och generös människa - jag tycker absolut att du och andra som inte vill ha en, ska slippa köpa en stegräknare! :-)

Tråkigt att det ska vara så, att kunder bedöms utifrån sitt utseende av expediter. Och det gäller inte bara tanter. Tänker på filmen "Pretty woman" då Julia Roberts rollfigur går in i en fin butik och ska köpa kläder för alla pengar hon har med sig - men inte ville den butiken ha några pengar av henne! Det slår alltid tillbaka dock, vilken butik överlever på att vara kundfientlig?

Ensambarn: Jag skulle inte tro att butikspersonalen får provision för sin försäljning, då skulle inte någon vilja jobba med uppgifter där de inte möter kunderna, t ex på lagret och med upplockning av varor, eftersom de då "mister" sin lön. Så var det iaf för mig när jag jobbade på Guldfynd. Men det kan ju vara olika i olika butiker.

någon som köpt från detta stället??? undrar om dom är något att ha...