Religiös extremism kontra oreflekterad välvilja

Det pågår diverse debatter i bloggvärlden om islam i Sverige. Mycket av det som skrivs, skrivs med en allmän välvilja som utgångspunkt. Det är bra att vi är välvilliga men som Karl Popper (matematiker och filosof) sa : "Största hotet mot toleransen är toleransen själv". Med reservation för att jag kanske inte minns citatet ordagrant.

Andemeningen är dock att om samhället enbart lutar sig mot en allmän tolerans och baserar sina åsikter på denna välvilja mot allt och alla utan att ha en värdegrund att utgå från kommer följderna av dessa åsikter leda till beslut som till sist kommer att stå i konflikt med varandra och då tar toleransen i samhället också slut.

I Sverige har vi haft religionsförtryck/ religiös extremism med starkt inflytande på människors vardag och liv. Många människor har kämpat och lidit för att få religionsfrihet. Nu har vi det. Alla religioner är välkomna. Den förtryckande formen av kristendom har fått acceptera en mer sekulariserad hållning från majoriteten av befolkningen.

I Sverige har vi haft en statskyrka. Många har ansett att politik och religion ska hållas åtskilda. Nu har vi det. Svenska kyrkan är skild från staten.

I Sverige har vi haft barnaga. Många har kämpat för att förbjuda detta. Nu är barnaga förbjudet.

I Sverige har kvinnor haft färre fri- och rättigheter än män. Många har stridit för rösträtt, arvsrätt, rätten till utbildning, rätt till abort, rätt till skilsmässa, rätt att försörja oss själva och fatta ekonomiska och andra beslut på egen hand. Nu har vi dessa rättigheter och strider naturligtvis vidare för ett ännu mer jämställt samhälle.

Allt är dock inte rosenrött och perfekt i Sverige. Vi har pastor Green och hans trosfränder. Men de har inte någon reell makt. Vi har Kristdemokraterna som parti så visst finns religion och politik sammankopplat - men hur stort inflytande har det partiet? Vi har människor som slår sina barn men det är inte tillåtet och samhället uppmanar inte till att använda aga som fostringsmetod. Visst finns det mycket kvar att göra på jämställdhetens område men svenska kvinnor väljer själva vem och om de ska gifta sig, kan skilja sig, har laglig rätt att neka även sin man sexuellt umgänge, har ekonomiska befogenheter.

Alla dessa samhälleliga förändringar kom inte till på något enkelt sätt. Det har tagit år av kamp och i många fall lidande för förkämpar för ett humanare samhälle. Det som uppnåtts är inte heller en gång för alla givet. Demokrati och mänskliga rättigheter måste försvaras och återerövras varje dag.

Till Sverige kommer flyktingar. Flyktingar som flyr från förtryck och ojämställda livsvillkor. De flyr till frihet och en möjlighet att bygga sina egna liv. Men idag upplever många att det förtryck som förmådde dem att fly har återuppstått här i Sverige genom att religiösa extremister lyckats skaffa sig plattformar, ekonomiskt bistånd från svenska myndigheter och en allmän välvilja från en oreflekterad allmänhet. 

Vi som inte är rasister måste stå upp för de fri- och rättigheter vi under många år kämpat för i Sverige och välkomna de som flytt från förtryck pga liknande kamper och vill göra gemensam sak med oss i det nya hemlandet. Vi måste vara tydliga i vilken värdegrund svensk lag och samhällsbildning bygger på och försvara denna värdegrund. Då blir vi en fristad och trygg plats och ett mångkulturellt samhälle.
1 ab:

skriven

Just så!

2 Monica:

skriven

Det som är allra svårast att förstå, är att vissa fundamentalister faktiskt inte ser vår demokrati och vår jämställdhet, yttrande- och religionsfrihet, som något positivt. Tvärtom. Enligt deras sätt att se är det helt enkelt FEL. Och det verkar inte makthavarna ha fattat. Alls.

3 Vox populi:

skriven

Godt poeng

4 Rita:

skriven

Mycke bra skrivit!

5 Joshua_Tree:

skriven

Word!

Ett av de stora problemen i Sverige är att alla är så jävla rädda för att bli stämplade som rasister, eller bara råka kränka någon (det kan man göra på de mest oskyldiga sätt tycker jag mig märka) att ingen därför vågar uttrycka den minsta kritik eller ställa de allra minsta krav på människor av annan etnisk härkomst än svensk. Och DET anser jag är förtryckande. Det är på nåt sätt en klapp på huvudet och "jaja, lilla vän, du får väl göra som du vill då för du förstår inte bättre eftersom du kommer från en lägre stående kultur".

6 vigg:

skriven

Jag håller med och jag håller inte med. ;) (äntligen)

Jag håller med om allt som tant skrivit utom en sak.

Varför? Varför har man bilden (skriver inte: vi bilden) av exempelvis alla muslimer som en kollektiv massa? Varför ser vi inte att det som många flytt ifrån kan vara av helt olika skäl?

Varför är mediabilden så enkelspårig? Inte undra på att debatten blir enkelspårig, när vi inte har tillgång till bra mediala redogörelser. Inte för att skylla allt ont på journalistkåren, men nog har förenklingsjournalistiken med snabba säljande reportage och artiklar gjort att vi som folk, födda här eller hitflyttade, fördummats en aning!

Lite mer nyanser inte bara i hudfärg utan också i debatten skulle inte skada! Då får inte tokarna på högerkanten (eller om de nu är till vänster) vatten på sina kvarnar!

7 ab:

skriven

Visst måste man nyansera, men nu gällde det alltså fundamentalister som inte gillar demokrati. Dem måste man väl kunna kritisera rakt av utan att göra femtielva olika tillägg om dem som INTE är fundamentalister? Vi kan ju kritisera sekten i Knutby utan att dra in alla andra kristna? Sedan är förstås fundamentalistiska islamister långt fler och långt mer hänsynslösa än sekten i Knutsby, för närvarande.

8 Inga:

skriven

Så himla klokt skrivet "En liten tant"!!

Den här debatten försiggår på flera bloggar just nu och har sin grund i aktuella händelser. Jag har inte engagerat mig speciellt mycket i den.

Jag har endast två enkla åsikter i frågan:

1. Den svenska lagstiftningen och dess praxis måste skydda både oss svenskar och invandrade flyktingar från extrema religiösa samfund i den mån dessa gör sig skyldiga till hot, våld och trakasserier i religionens namn. Det får inte vara så att flathet och rädsla att bli stämplad som rasist, ska bana väg för att Sverige ska bli en plattform för odemokratisk terrorverksamhet.

2. Men så länge extremisterna håller sig till att debattera, argumentera och tala för sin sak så måste det var ok. Vi lever ju i en demokrati och det hör till demokratins grundvalar att få framföra även extrema åsikter (åtminstone så länge de inte är lagstridiga, typ hets mot folkgrupp). Vi som inte håller med måste också få försvara våra ideal utan att få rasiststämpel. Det blir ju ett utmärkt tillfälle att för oss själva och omvärlden att tydliggöra var vi står i de här frågorna, ett bra tillfälle att försvara det vi tror på.

Jag är lite häpen över de dimensioner den här debatten har fått i massmedia och även här på bloggen. Det är bra att den förs, det är ett viktigt ämne, men jag funderar på varför just den här frågan blivit så stor. Vi diskuterar många andra ämnen utan att de far som en löpeld genom bloggarna. Är det så att vi inför rädslan att betraktas som rasister inte alls vågat ta den här debatten? Den är laddad med många olika ingredienser känns det som, sådana här ingredienser som är typiska för en "omogen och ny" debatt, exempelvis lite för svepande generaliseringar. Det tar ett tag innan vi i en ny debatt lyckas fokusera på kärnan i ämnet. Sen finns alltid en risk att vi på vägen mot fokus diskuterar flera saker samtidigt utan att märka det.

Oj vad långt det blev, det var inte meningen, men nu får det stå kvar.

9 En liten tant svarar alla:

skriven

Tack till er alla som kommenterat och i likhet med mig förespråkar humanism och öppen debatt.

Monica på Mitt Aktuellt (länk i min länklista till höger) har idag skrivit ett mycket läsvärt inlägg om svårigheterna att debattera känsliga ämnen, om problemet med att frågorna alltid ska relativiseras dvs alltid ställas i jämförelse med annat lika svårt eller värre, så den sakfråga man avser att debattera dribblas bort.

Visst ska debatter nyanseras och ta med många aspekter på frågan men det är en annan sak än den debatteknik som går ut på att just dribbla bort själva frågan. Den tekniken ser i förstone ut som vidsynthet och att vara nykter och nyanserad men är enbart ute efter att lägga locket på. Det påstår i alla fall jag.

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig Valborg!

10 Bloggblad:

skriven

Intressant fråga det här. Jag följer debatten och nickar här och där.

11 turmalin:

skriven

Ha en finfin valborg!!

12 Anna:

skriven

Hm, den som har varit involverad i den frikyrkliga rörelsen vet att Knutby inte är någon liten isolerad cell utan snarare ett renodlat symptom på en sjuk rörelse där alltifrån Livets Ord till missionskyrkor ingår.
Jag såg det där programmet om muslimska fundamentalister och såg väldigt många likheter med frikyrklig kristendom. Den enda skillnaden är väl att kristendomen är mer integrerad i det svenska samhället och därför inte uppfattas som farlig.
Religiös fundamentalism verkar ta sig ungefär samma uttryck oavsett religion och det bör bekämpas med alla medel tycker jag. Däremot tycker jag inte man ska vara mer rädd för muslimsk fundamentalism bara för att den verkar mer exotisk. Främlingsfientlighet (eller rädsla för det främmande) blandas med avskyn för det förtryckande i religionen och då blir det väldigt läskigt.
Mindre religion/ mer kärlek förespråkar jag.

13 En liten tant svarar Anna:

skriven

Alla religiös extremism är farlig på ett sätt eller annat, för enskilda individer eller för grupper. Mitt inlägg avser inte enbart extremister som bekänner sig till islam. Men jag tog mitt avstamp i den debatt som förs på bloggar och i media om detta. Dessutom menar jag att vi som samhälle diskuterar Knutby och pastor Green på ett friare sätt än vad vi diskuterar muslimsk fundamentalism. Det som är mest problematiskt med den muslimska fundamentalismen, enligt min uppfattning, är det kategoriska fördömandet av allt och alla som inte bekänner sig till islam - "hata och förakta". Det skapar enorma svårigheter för de muslimer som inte är extrema fundamentalister. De människorna behöver vårt stöd.Men de får inte det så länge som vi ständigt måste hålla på med att halvt försvara den muslimska fundamentalismen genom att framhålla allt annat som också är dåligt. Så menar jag.
Nej, till religiös extremism av alla slag.
Ja, till humanism, jämställdhet och demokrati.

14 Anna:

skriven

Jag tycker inte att man försvarar muslimsk fundamentalism genom att peka på att det finns andra former av fundamentalism också. Det jag menar är att muslimsk fundamentalism absolut bör fördömas, men isåfall ska man fördöma alla andra former av religiös fundamentalism också, även den "trygga" kristna fundamentalismen. Annars blir det som om allt som har med muslimer att göra är lite suspekt...
Jag tror det finns en hel del människor som automatiskt tänker muslim =terrorist =ond.

Jag håller med om att den kristna fundamentalismen diskuteras friare, men jag tror mest det beror på att vi inte är rädda för den och för att vi (felaktigt) ser varje företrädare för den kristna fundamentalismen som enskilda idioter och medan företrädare för den muslimska fundamentalismen får stå för ett kollektiv av elaka muslimer.

15 En liten tant svarar Anna:

skriven

Håller absolut med dig om att all religiös fundamentalism ska fördömas. Det försöker jag uttrycka i mina inlägg och kommentarer.

Det kan ligga något i det du skriver om att vi som samhälle tenderar att se kristna fundamentalister som enskilda individer som gått överstyr.Många ryckte ju ut till pingskyrkans försvar under Knutby-dramat.

Det föreligger inte heller någon direkt våldsam debatt om den rörelse inom Svenska Kyrkan som arbetar för kristen fundamentlism.

Risken idag är väl att dessa grupper tycker sig få vatten på sina kvarnar och kommer att låta höra av sig på ett mer konfronterande vis och att vi får öppna motsättningar mellan de olika religionerna.

Därför måste vi kunna debattera alla sorters religiös fundamentalism och rakt av fördöma sådana yttringar.

16 Manon:

skriven

Anna

Jag tänker som du om detta och håller på att ta upp ämnet på min blogg:).

Läste ovan tråd med stor behållning för och emot...Håller också med om att det är en ny debatt som ännu inte tagit kurs...

Jag tänker och tänker och nån gång kanske jag vet var jag står???

17 Manon:

skriven

Anna

Jag tänker som du om detta och håller på att ta upp ämnet på min blogg:).

Läste ovan tråd med stor behållning för och emot...Håller också med om att det är en ny debatt som ännu inte tagit kurs...

Jag tänker och tänker och nån gång kanske jag vet var jag står???

18 Björn:

skriven

Det kan aldrig vara tolerans att acceptera intolerans.

Kommentera här: