Fritidsgårdar
Sitter och grubblar på hur vuxenvärlden tänker när det gäller ungdoms/fritidsgårdar och barn och ungdomars tillvaro överhuvudtaget.
Här i vår kommun har vi ett trots allt fortfarande ett antal fritidsgårdar. De är öppna 3 -6 dagar/vecka. Såvitt jag förstår är de öppna mest på vardagskvällarna. Lördagar är det oftast stängt. Nu sägs det mig att de flesta är stängda över sommaren. (Omöjligt att verifiera uppgiften via deras webbplatser, urdåliga informationsytor.) Det kanske ser likadant ut i andra kommuner?
Någon gång under sommaren rapporterades det om kolloverksamheterna som numera allt oftare blir avgiftsbelagda med följden att inte vem som helst har råd att åka på kollo.
Flera rapporter visar att allt fler barn och ungdomar lever i fattigdom. Detta måste bl.a. innebära att de inte hålls med att bo i sommarstugor eller på resor inom eller utom landet i någon högre utsträckning under sommaren. De vistas således i sta’n.
Vi kan också läsa om problem med gängbildningar runtom i landet. Gäng vars medlemmar oftast är i högstadieålder och t.o.m. yngre. Gäng som våldsamma och aggressiva drar runt på gatorna i jakt på någon att slåss med. Här i sta’n ska polisen satsa extra på att komma till rätta med detta problem. Att det behövs står utom tvekan.
MEN
Huru baklänges förfaller inte det? Att vi låter det gå så långt med nedrustningen av det förebyggande arbetet att det till slut blir polisen som måste hantera våra barn och ungdomar?
Ungdomsgårdar borde vara öppna torsdag t.o.m lördag under terminstid och alla veckans dagar under lovtid. Söndag till och med onsdag kunde man försöka sig på en revolutionerande idé om att förmå barn och ungdomar att vara hemma - hos sig själva eller varandra.
Dessutom borde gårdarna bemannas av ännu fler vuxna. Kolloverksamhet och andra typer av läger borde återupprättas, eventuellt moderniseras till formen, och erbjudas gratis.
Det föreligger en svårighet i att definiera vem som ska erbjudas eftersom vi inte kan tillstå att folk har olika mycket pengar, att vissa är mer i behov av det offentligas stöd. Men tills vi löst den ekonomiska jämlikheten för alla vuxna kanske vi ändå kan tänka ett tag på de barn som har sin uppväxt just nu i fattigdom.
skriven
Lilla Tant: Jag instämmer helt. Men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller skrika eller bara glo på din oerhört sanna beskrivning. Men jämfört med vad det kostar att ta reda på bara EN som ramlat ur det sociala nätet så borde kostnaden både för kollo och ungdoms/fritidsgårdar vara mikroskopiska. En vårdplats på institution kostar en del. Hur mycket har jag glömt men om man multiplicerar den med ALLA som ramlat ur så finns det en del att hämta där - innan det är för sent.