Tack för alla hälsningar och varma tankar.
Nästan en vecka har gått sedan telefonsamtalet. Telefonsamtalet som alla föräldrar fruktar. Något allvarligt har hänt ens barn.
Alla klichéer om att världen stannar, världen slits itu, man slutar andas, fryser till is – ja, alla dessa är sanna. Och världen som man dittills känt den, har ju förändrats i grunden.
Man färdas i tanken i en svindlande sekund längs skalan av Liv, Skallskador, Rygg – och nackskador, Ögonskador, Invärtes skador innan den uppringande läkaren säger vad det är frågan om. (Jag kommer av hänsyn till Arvingen inte att skriva om vad exakt det är som skett men det rör sig om en allvarlig ortopedisk och neurologisk skada med risk för bestående men.) Eufori och oändlig tacksamhet över att Arvingen lever, blandas med stark oro inför framtiden.
Se’n kommer kraften. Som det står i psalmen: ”Så som din dag så skall din kraft ock vara” (Blott en dag ett ögonblick i sänder).
Man står upp, klär på sig och far de många milen till där Arvingen befinner sig. Genom eld och vatten, över berg och dalar. Man möter Arvingen, man är stark, man talar med vårdpersonal, man ringer vänner från båda världarna, ens egen och Arvingens, man är stark och klok, möter andra människors chock, man sköter den administration som följer i spåren av sådana här händelser, man är kristallklar i huvudet, klarögd, torrögd och står på, man håller ihop. Man vet sedan tidigare att man måste äta, dricka, sova. Man far de många milen hem. Nästa morgon står man upp, klär på sig och far. Man håller ihop. Man väntar på olika delbesked. Man håller ihop. Man väntar på operation. Den svåra operationen. Man håller ihop. Dagarna går. Man åker de många milen fram och tillbaka. Man håller ihop. Operationsdagen infaller. Man väntar. Man får besked att den svåra operationen är över och Arvingen vaknat ur narkos. Vi är på andra sidan om skadetillfället så att säga. Nu är allt gjort som går att göra i dagsläget och det är nu kroppen som ska rehabilitera sig.
Man faller ihop. Kraften och tårarna rinner ut. Man är helt slut. Man måste låta det ha sin gång för att styrkan ska kunna återkomma. Idag går det att gråta och vara svag. ”Såsom din dag så skall din kraft ock vara”.
Det är lång väg kvar och läkarna utfärdar inga löften om utfallet av operationen.
Än en gång TACK för alla hälsningar. Trots att både jag och Arvingen har starka, goda nätverk i verkliga livet så betyder den värme och välvilja som ni tagit er tid att förmedla oerhört mycket.
Återkommer till bloggen när orken finns.
Jag tror kirurgerna är skickliga och att det kommer att gå vägen, liten tant. Passa på att slappna av och vila medan ni väntar på att få veta mera, ni har alla gjort så mycket nu på så kort tid. Stor kram!
Jag tror att kraften och orken kommer att bistå dig och din son allt framgent. Och att den kommer att leda till ett lyckligt ett slut.
Själv hade mitt barnbarn inte den turen utan dog i en bilolycka vid 3 års ålder för måmga år sen men ärren känns som nya.
Känn mina tankar hos dej.
I och med att du skriver "man" istället för jag förmedlar du lite av den där overklighetskänslan. "Det händer bara andra".
Jag brukar ibland undra över alla de människor som omnämns i små notiser som allvarligt skadade, men inte livshotande. Och så har de fått hela sina liv förändrade för all framtid.
KRAM
Kan inte göra mycket annat än skicka en tanke.
Affirmerar vidare...och har kvar tanken
Precis så är det... man håller ihop och ordnar och donar, till den dag det värsta är över och då håller man inte hop längre. Det är nog tur att vi mammor har den förmågan att hålla ihop till det värsta är över.
STOR KRAM!
Du har mitt fulla stöd. Jag förstår din oro. Jag och min familj tänker mycket på dig och din son.
Tänker på dig.
Å, kära tant! Jag har ju också bara en arvinge... Min stolthet och min stora sårbarhet. Måtte allt gå väl. Måtte, måtte, måtte...! En stor kram till dig!
En dag i taget... Och så hålla kvar hoppet. Gråta. Jag hoppas ni snart kan få glädjen igen!
Tack snälla tant!
Tack, för att du tog dig tiden mitt i allt för att informera mig och andra om de senaste dagarnas vånda och svårigheter.
Jag har tänkt så mycket på er och kan verkligen känna din kamp. Vem, utom de som varit nära att mista ett barn, vem kan riktigt förstå vad det handlar om.
Försök få lite vila mellan varven, ett par timmars sömn gör att man orkar oroa sig lite till, låter galet, men det är så det känns.
Såsom din dag, så skall din kraft och vara, det är en av mina favoritverser.
Åh kära du. Tänker massor på er. Har inte varit inne här på några dagar. KRAM till er och mycken styrka!
(hoppar över dig på skrivarcirkeln och skickar ditt ämne till Liza.. Hppas att det är ok. TÄnkte att det nog kändes bättre att ta tag i allt annat och skicarcirkeln är ju oviktigt i dagens läge . Annars får ni båda skriva om Lövet. kram igen)
En vecka nu. En hel evighetslång vecka. Vill bara säga att mina tankar finns hos dig/er.
Kram lilla tanten.
Vi tänkte på dig igår - och på sonen. Och skickade många starka tankar till er.
.... och varma tankar härifrån. /Elisabet.
Bästa Lilla Tant!
Så här just påloggad för första gången efter semestern så skall du veta att även mina tankar är med er! Sköt om dig också!
Höres
Vigg
Nu har jag läst vad som hänt.....
Jag har suttit här med gåshud över hela mig. Jag känner igen mig - att en mamma kan vara så stark. Nu hade jag visserligen inte långt att åka men - jag "tampades" med poliser för utlämnande av tillhörigheter, olycksbil och olycksbil, begravningsbyrå, tusen formaliteter ..... Och man är stark - man är rationell - man stoppar undan ALLT.
Vad jag blir glad att du gråter, jag grät inte - alltså mår jag fortfarande dåligt - fast egentligen inte - det har slagit sig på "mitt huvud", jag har tappat minnet ??
Jag tänker på dig - håll ut - och SLÄPP ut ....
/Lena
Jag tänker på dig och arvingen.Min yngsta bröt ryggen i en skidbacke för ett par år sedan, världen stannade, jag tappade närminnet. Hon kom tillbaka, det tog tid och möda. Kram Krisse
Hälsar på, bryr mig om, kramar dig.
Jag hoppas att eran natt varit lugn och att vägen tillbaka för sonen ska få framskrida i ljusets tecken.
Tänker på er så ofta så ofta.
Ja, kan inte annat än säga att jag tänker på er, och hoppas att allt går bra.
Mina varma tankar och styrkekramar till dej och arvingen!
har just återvänt till bloggläsande efter lång tids paus och får då se detta hemska...
jag hoppas dock att det går åt rätt håll - att döma av tonen i ditt senaste inlägg - men vad "allvarliga skador" betyder vet man ju inte...kanske inte ni själva heller ännu...
jag hoppas så innerligt att allt går åt rätt håll!!!
Om jag kunde ....
skulle jag ....
"Tankekraft"
Visst, man orkar det man måste. Man gråter och faller ihop när tid ges.
Jag fick en klump i magen då jag läste dina inledande meningar, men när jag läste vidare förstår jag att det finns skäl att hjälpa er att hoppas på det bästa.
Å vad jag känner med dig!
O å vad jag hoppas det går bra.
För min lilla flicka gick det inte bra.
Liksom du hämtar jag ofta kraft ifrån just den psalmen trots att jag inte är kristen.
Den innnehåller så mycket av levnadsvisdom.
Jag fick ta fram den när min Käre fick sin första stroke för 4år sedan: just så är det var gång han får en ny (5 st)o det blir dramatiska ambulansresor till akuten.
Liksom du så handlar jag i någon form av trans helt rationellt för att ramla i hop i en våt hög när krisen är över.
Kram från Sunny
Kram
Check this:
no prescription online el telefono cheap order el telefono
28