Allt hänger ihop - eliter och mejlmän, PR och skitsnack
Mejlen från Lindström, alias "Veckans snackis", doftar studentrum. Man kan höra skrattsalvorna framför datorn när de påhittade mejlen skrevs. Men gapskrattar gör man sällan ensam. Det kräver sällskap.
Jag som inte kunnat blogga under veckan pga datorhaveri har suttit i soffan och grubblat över tvnyheterna desto mer. Jag tror inte heller att opinionsanalytiker Lindström varit ensam om själva skapandet av denna kampanj. Han har antagligen skrivit texterna med sina egna små fingrar men någon form av uppskattande omgivning har han troligen lutat sig mot. Listig, smart, vet att ta sig fram i medielandskapet . Bara en annan sorts bastu där de insatta som tillhör någon form av egendefinierad eller annan elit, får skrodera om sin egen betydelse och smida diverse ränker. Frågan är om de finns på partihögkvareteret eller i bekantskapskretsen eller både och?
Allt hänger ihop menar jag - det hänger ihop med den förskjutning mot kloakerna som det offentliga samtalet uppvisar, drivet dithän av kampanjer, reklam, medias nöjesrapportering och tv-utbudet.
Delar av detta är:
* Att det finns yrken som kallas opinionsanalytiker
I vilka kretsar rör sig en opinionsanalytiker? Han borde ju tillbringa mycket tid med "vanligt folk" och "ute i stugorna" som det brukar heta när medierna nämner de 9047000 som inte frekventerar Stureplansetablissemangen och inte har tillgång till medieutrymme. Men har ni sett till honom eller någon annan opinionsanalytiker?
* Att Linda Skugge och andra s.k. krönikörerna höjs till skyarna och belönas för deras gapiga tyckande och extremt undermåliga språk
* Att dokusåporna blir slafsigare och slafsigare och lever i symbios med kvällspressen
* Att media bistår Brinkenstierna genom att skriva om hans cyniska och vulgära dokusåpaturnéer
* Att mediefolk, pr-folk, politiker rör sig i samma kretsar (t.ex. Fichtelius både dinerar med och granskar Persson) och belönar varandra i olika galor och skriver om varandra i media.
* Att de stora aktörerna bytt strategi vad det gäller reklam - man skapar långsiktiga kampanjer av mer osynligt slag där kändisar används som reklamboskap fast de tror sig vara först med det nya, what to wear, what to eat, what to drink... åsså handlar det egentligen om att det sitter ett företag eller en organisation och en framgångsrik, listig reklambyrå och styr det hela enligt en detaljerad plan...
Detta skapar ett intellektuellt och humanistiskt underskott som bl.a. leder till
* Att den märklige personen Alexander Bard kan förmå även till synes förnuftiga människor att gå med i en mobbinglista (och sedan försvarar de sig med dels att det är slutet sällskap och dels att de behöver vara med för att kunna sköta sitt jobb...)
* Att ett uttryck som "dirty campaign" skapas och får fotfäste i språket som något som inte är helt OK men ändå välkänt och "vad-ska-vi-göra-åt-det?"
* Att folk yrslar runt i bloggvärlden enbart i syfte att skriva elakheter i kommentarerna
* Att det skrivs elaka bloggar, kanske med förhoppning om att komma sig upp
* Skolelever utvecklar nya varianter av mobbing
Och så vidare
Det gäller att vara inne, med och på. Fräckhet, smarthet och ett ständigt överlistande och manipulerande av omgivningen. Man blir uppmärksammad, man tar sig fram, man pumpar upp sitt ego. Det snurrar fortare. Men bäst det är träffar man på någon som är ännu smartare och vrider ens eget vapen mot en. Och då, då står man där ensam på gatan.
skriven
Du har verkligen en poäng i det här. Visst hänger det ihop alltsammans, på ett eller annat sätt. Det är lätt att stirra sig blind på enskildheterna. Tack för ett bra inlägg!