Det kommer ni säkert att vara lilla tant, då är nog datarn ganska omodern och man kan bara spekulera i vad som då är på modet.
Datorn är för mej ett opium som jag väl sagt många gånger förut och utan den skulle nog vardagen bli ganska grå.
Den har dessutom gett mej många nya vänner när det nu blir så att man överlever sina gamla.

Hej lilla tant, jag vet inte varför föregående kommentar klickade.
När ni är riktigt gamla är ni nog minst lika aktiva, klartänkta och intresserade som Allan och jag. Men kanske datorn hunnit bli gammal och omodern då och det finns andra instrument att nå varandra på.
I dagens läge är datorn för mej ett opium som jag säkert sagt många gånger förr, den har kommit mej att känna mej mindre ensam när den har skaffat nya vänner när man överlevt de gamla. Och för varje dag lär man sig något nytt.
Jag ska studera din blogg ytterligare, den är intressant även om jag inte är kapabel att fatta allt.

En liten tant:
Det var verkligen att bra sätt att se på saken!

Hej Rut och välkommen hit!
Att inte kommentaren syntes på en gång beror på att jag har det som kallas "moderering" av kommentarer. Det betyder att jag godkänner kommentaren innan den publiceras. Att jag valt detta beror på att jag fick en massa skräp s.k. spam som jag inte ville ha liggande bland de riktiga kommentarerna, tills jag kollade min blogg igen. Men jag censurerar ingen, alla kommer med.

Flasknosen: Livet blir ju inte så kort om man ser hela sträckan som levnadsvärd.

Blev glad att läsa det här och att Rut bloggar också, har sparat favoriten. Det är underbart att nå människor utan mellandhand som t.ex teckenspråkstolk, telefon, brev, e post, mobil osv..... Samtalet känns då levande och nära.

Anne-Maj: Det är en intressant aspekt på bloggandet - att nå människor utan mellanhand - tillgängligheten och därmed jämställdheten mellan oss som skriver. Jag har tänkt mycket på det sedan jag hittade till din blogg och till Ewacarins blogg.

Heja heja! Jag retar mig också på när äldre säger "på min tid". När var det? Så länge man lever är tiden ens egen. Eller möjligen arbetsgivarens...:) Men mitt i livet är vi - även om det ser annorlunda ut för varje årtionde.