Skrivarcirkel: Jag som dokusåpakändis.
Jaha, vad i all världen skulle förmå mig till att ansöka om deltagande i en dokusåpa? Och vilken såpa skulle jag ansöka till? Jag menar, jag är inte så begiven på sprit så alla såpor där ”handlingen” drivs framåt med hjälp av alkohol går bort, dessutom är jag inte särskilt entusiastisk inför eller tillräckligt vältränad för fysiska strapatser så där försvann fler möjligheter och vidare är jag alldeles för beroende av mat för att gå med på att utsätta mig för frivillig svält. Och vad skulle jag kunna bidra med i redaktionens ögon? En liten tant?
Men så slår det mig att jag skulle kunna göra ”en- Erik-Niva”! Han som i sin ansökan gav sig ut för att vara en extrem vegan som ville omstörta det mesta och på sin audition höll brandtal om veganism och verkade allmänt påstridig och konfliktsökande, men som i själva verket var en mediestudent som ville studera dokusåpan inifrån. Han s.a.s. typecastade sig själv och redaktionen för Farmen gick på det. Erik kom med, deltog ett tag, åkte ut och skrev debattartiklar om det hela. Dokusåpavärlden hade dock starkare genomslag i media så det blev inte ens en storm i ett vattenglas. Men jag tror att Erik Niva fick jobb som journalist efteråt.
När man läser Utbildningsradions sidor om Dokusåpor hittar man även tips på hur castingen går till:
”Vem är DU i dokusåpan?
Om du undrar hur du ska göra för att komma med i en dokusåpa har vi de bästa tipsen. Välj en av karaktärerna nedan och uppfyll de krav som finns så är din lycka så gott som gjord.
- Bimbon
- Gnällkärringen
- Hunken
- Veganen
- Bögen/Flatan
- Strippan
- Den religiöse
- Ledaren
- Machokillen
- Tänkaren
- Samhällshjälten”
Efter att ha studerat listan och detaljerna för varje roll inser jag att det fattas mig en massa saker som silikonbröst och promiskuös läggning så till slut är det bara en roll jag skulle kunna spela upp med någon sorts trovärdighet. Gnällkärringen. Krav: vara över 40 år och kvinna, skrika och gorma så mycket som möjligt, gärna vara lite manhaftig.
Nu börjar min plan att ta form. Jag ska ta mig in i Big Brother genom att spela upp denna roll. Att det blir just Big Brother beror på att man bara behöver sitta inne i ett hus och stå ut med sin omgivning – inte dyka i kallt vatten eller balansera över stup eller nåt annat ansträngande.Väl inne i huset kommer jag att visa upp en helt annan sida som kommer att få redaktionen att vilja kasta ut mig och stämma mig för kontraktsbrott men producenten anar vagt en ny trend och låter mig hållas.
Innan jag ansöker måste jag dock lära mig att sticka, måste kunna sticka långa halsdukar och gosiga vantar på ett självklart och förtroendeingivande vis. Jag ska även tona håret helt grått eller snarare vitt. Kanske t.o.m. göra en permanent. En storblommig städrock ska inhandlas. Jag ska även läsa in mig på alla böcker som Dr Phil har skrivit.
Min plan går sedan ut på att iförd min blommiga städrock med stickningen alltid till hands, strosa runt i huset och erbjuda ett lyssnande öra och en trygg axel att gråta ut mot när intrigerna tätnar. Var och en av de övriga deltagarna blir på det viset beroende av att jag finns i närheten och tar hand om brustna hjärtan, skadade självkänslor, sårade egon och bygger upp dem inför nya strider. På det viset undviker jag att nomineras till utröstning. Min plan är beroende av att jag hänger kvar länge.
Varje kväll, när de andra super och har sig ska jag sedan inta det där tala-ut-båset och sitta där, liten och fryntlig med vita permanentade lockar, städrock och en pågående stickning och tala till nationens unga med min trygga, lugna stämma fylld av livsvisdom, klokhet och vidsynthet som jag inhämtat från dr Phils bokproduktion, allt om ”instant mental health”.
Från att BB-redaktionen har gapat och skrikit om ”ut med kärringen, hon drar ner tempot” sitter till slut även de tårögda och rörda framför tvskärmen och insuper min klokskap. Tidningarna börjar skriva spaltmeter om ”Tant Gullan”, som mitt nom de guerrre är. Övriga deltagare röstas ut på löpande band och till sist är det bara två yngre förmågor och jag kvar. Då slår jag till och vädjar direkt till BB-redaktionen och svenska folket om att dessa båda unga, fina människor ska få dela på prissumman så de kan få uppfylla sina drömmar om att öppna en nagelstudio respektive bli bartender på Marbella. Jag…? Äsch, jag har ju allt jag redan behöver; min stickning, min katt och mina minnen.
Vid det här laget råder det ”Tant Gullan”-hysteri utanför BB-huset. Min familj och släkt har börjat kränga ”Tant Gullan”- merchandise och pengarna strömmar in i till vårt nystartade bolag. Blommiga städrockar går som smör.
BB-teamet beslutar att följa ”Tant Gullans” önskemål, priset delas mellan de två unga personerna och vi träder alla ut ur BB-huset. Vinnarna föses åt sidan och allt fokuseras på ”Tant Gullan” i städrock och med den nu rikskända stickningen i handen! Fyrverkerier, kanonsaluter, media, ja även internationell media är på plats. Olika tv-kanalers chefer slåss med varandra för att komma först fram till den försynt leende lilla tanten och erbjuda henne en egen talkshow med obegränsad budget. Nannytrenden är över, nu behöver folk en mormor! ”Tant Gullan” förs till Grand Hotell där hårda förhandlingar tar sin början. ”Tant Gullan” är skärpt och påläst. Till slut är en överenskommelse träffad och ett 2-årskontrakt är tecknat. Tv-kanalen ville teckna kontrakt för längre tid men fick vika sig.
”Tant Gullan” framträder sedan varje torsdag i denna tvkanal. Sverige stänger under dessa 45 minuter. Försäljningen av pappersnäsdukar går upp. Släkten fortsätter kränga ”Tant Gullan”- prylar och jag skriver i rask takt 10 böcker med hjälp- till- självhjälps-floskler på livets alla områden, som blir bestsellers redan innan de lämnat tryckeriet. Efter de två åren kastar jag städrocken, tonar håret, skaffar mig en personlig tränare, jobbar på med att förändra mitt utseende den naturliga vägen och återgår på så vis till den underbara anonymiteten men nu med en astronomisk förmögenhet. Som de säger i Amerika ”Every dog has its day” men Tant Gullan har två år.
Nytt ämne till Annela på http://www.mysochpys.blogspot.com
"En resa alla borde göra"
skriven
Kanoninlägg, mycket underhållande att läsa.
Med lite tanter och mormördrar kanske dokusåporna skulle bli intressanta. Till och med jag kanske skulle titta på BB då...
Fram för bredd på deltagarna i dokusåpor!