Nu oroar jag mig för att vi tappat bort en stor del av det uppväxande släktet. Vi talar mycket om hur bra det är om kvinnor blir chefer för då ska kvinnliga sätt att tänka och hantera ledarfrågor komma oss alla till del. Överhuvudtaget menar vi att det är bra med kvinnligt sätt att vara. Här råder uppenbarligen ganska stor enighet om att det verkligen finns ett kvinnligt sätt att tänka och agera. Är det ett accepterande av att det finns en kvinnlig könsroll eller rent av biologiska skillnader? Och är dessa i så fall är enbart av godo? Är det i så fall detsamma som att det är dåligt att vara man? Finns det verkligen ingenting i den manliga könsrollen som är värt att föra fram som gott? Eller är en bra man endast en man som försöker vara mer kvinnlig?
Vilken bild har dagens pojkar av vad det är att vara man? I mina svarta stunder tror jag att deras mansbild formas av frånvarande fäder, ständig kritik av mansrollen - ett tomrum när det gäller förebilder som fylls av porrfilmer, dokusåpor, våldsamma actionhjältar, MTV:s musikvideos som ofta är förfärligt sexistiska - eftersom vi inte definierar vad den goda mansrollen består av, även utifrån mäns uppfattning.
Pojkarna har att förhålla sig till en massa negativa uppfattningar och uttalanden om sitt kön. Någon tydlig bild av god manlighet får de däremot inte, menar jag. Detta ska de klara ut på egen hand under den stormiga utvecklingstid som tonåren är.
Jag har nyligen läst två artiklar om pojkar, artiklar som borde vara föremål för öppen, ivrig och konstruktiv diskussion om mansrollen 2006.
1. Svenska Dagbladet startar en ny artikelserie kallad "Projekt pojke" och den första artikeln tar upp frågan om att det visat sig att pojkar gör sämre resultat än flickor i skolan. Man har intervjuat tre killar som resonerar runt attityder till studier. "När de var yngre så var det inget plus att vara plugghäst. De som var ledare bland killarna var de som kaxade mest och inte de som var duktigast i skolan."
2.Dagens Nyheter hade häromdagen en artikel om unga invandrarkillar i Malmö som rånar andra ungdomar, men endast svenska ungdomar eftersom rånen är "ett krig mot svenskarna". Artikeln bygger på en intervju med en sociologistudent som skrivit sin C-uppsats om varför unga rånar unga. "Under intervjuerna talar ungdomarna om svenskarna som mesiga, rädda och dumma."
När vi strider mot gubbväldet, patriarkatet, kvinnoförtryck, våld mot kvinnor - allt sådant som är dåligt för både kvinnor och män - får vi inte glömma pojkarna.
Det är tråkigt att det aldrig görs några filmer med manliga roller som uppför sig som vuxna karlar och inte grälsjuka ungar eller kaxiga tonåringar. Det finns överhuvudtaget få fungerande vuxna i filmer, män som kvinnor. Jag saknar det, och pojkar skulle definitivt behöva se det.
Det här med könsroller är oerhört intressant. Genom att eftersöka "kvinnliga" egenskaper slår vi ju fast att dessa existerar. Att män är på ett sätt och kvinnor på ett annat. Och att den som bryter mönstret är en manlig kvinna eller kvinnlig man.
Att kategorisera egenskaper på det här sättet är kanske korrekt med hänsyn till hur världen ser ut, men vi måste vara noga med att poängtera att denna värld mycket väl kan vara skev. Att könsrollerna kan vara en produkt av människan skapade strukturer. Att det i ett jämlikt samhälle kanske inte skulle existera könsroller. Inte manlighet eller kvinnlighet, bara olika typer av människor.
1. börja med att kommentera ab´s kommentar... vi vet hur vi ska uppföra oss! vadå pojkar kan behöva se det? de som kan ta vara på sig själva gör det, de andra gör på sitt sätt...
2. självklart så är BB ett cyniskt utnyttjande av kändiskåta 80-talister, men jag tror att du förstår min poäng... det är deltagarna jag förstår, don´t hate the player, hate the game!
ab: Instämmer i att det borde göras fler filmer med fungerande vuxna.
farsan Baloo: Visst kan världen absolut vara skev men samtidigt som vi strävar efter att förbättra den måste vi hantera den verklighet vi lever i idag. Det är det vi inte lyckas med, menar jag.
Hur ett jämlikt samhälle kommer att se ut är en spännande fråga. För många år sedan såg jag en dokumentär om ett matriarkat på någon ö utanför Afrika. Där var rollerna helt omvända; kvinnorna hade all makt och männens överlevnad berodde på om någon kvinna ville gifta sig med dem. Det jag minns mest var kvinnornas kroppspråk där de satt runt elden mitt i byn - bredbenta, yviga gester, djupa röster. Männen å sin sida hade fullt upp med att pynta sig och sedan behaga kvinnorna. Gamla, ensamma män fick klara sig bäst de kunde i utkanten av byn.En pendel som svängt för långt åt andra hållet, alltså. Hur hittar vi jämvikt?
olof: Jag förstår absolut din poäng i ditt inlägg i din blogg.
Vi människor är olika till naturen, man och kvinna likaså. Men hur vi agerar och ser på andra tror jag beror på sociala strukturer som vi omedvetet reproducerar.
Jag kan inte ens räkna gångerna jag har hört: "Vad okvinnligt att du snusar!"
Sist jag kollade efter var jag kvinna med mus och rattar och allt! Men jag tillåts inte göra något som folk benämner manligt?
Kan vi inte bara kalla saker mänskliga?
Bra inlägg btw!
Jag tror tyvärr att jämställdheten (på vilket plan det än är) är långt borta eftersom vi människor har en stark förkärlek till att kategorisera allt i vår verklighet!
glöm inte skrivarcirkeln... du hade ett ämne av Flasknosen pga att Liza inte kunde inom tre dagar.
Kära lilla tant!
Om jag var oense med dig när det gällde synen på lönespridning (se tidigare ämne hos Tant) så är jag helt ense med dig denna gång.
Kanske inte glädjer alla men onekligen glädjer det mig att jag inte var ensam om mina funderingar om just en förlorad förebildsroll för pojkar samtidigt som man tar ett ordentligt nappatag med just de frågor som du tar upp på slutet i din text!
Höres
Vigg62
Vi har två barnbarn, en pojke och en flicka. När jag hämtade pojken på dagis så kom fröken efter mig ut på trappan och sa att pojken hade varit i dispyt med en annan pojke och hade slagit honom. Ja svarade jag, han har hett temperament. JA TYVÄRR svarade hon och jag gick därifrån med en känsla att det var MYCKET negativt när en pojke hade temperament. (Mådde illa)
Kvällen efter fick vi besök av dottern som stolt berättade att hon varit på föräldrakvart och personalen tyckte att hon skulle vara stolt över sin lilla dotter som minsann slog pojkarna när det behövdes och att hon hade ett så hett temperament. Hon skulle nog komma att klara sig framöver som kunde försvara sig mot pojkarna.
??????
Märkligt!
för att knyta till din första fundering om könsskillnader så tror jag inte att det behöver vara en motsättning att tala om könsskillnader och att vara för jämställdhet (eller jämlikhet, ett ord jag personligen tycker mycket bättre om). bara man är tyclig med att dessa skillnader inte är biologiskt medfödda utan ett resultat av att pojkar och flickor faktiskt fortfarande växer upp i skilda världar. maskultur och kvinnokultur borde vara ganska bra ord för att förklara dessa skilda världar.
Visst är det synd om pojkarna som får en konstig bild av hur de ska/bör vara men samtidigt är det fortfarande i många sammanhang en fördel att födas till man.
Jag tror att det skulle vara en idé att ta upp klassskillnader igen. Det har talats så mycket om könsskillnader att klasskillnaderna har kommit i skymundan men visst spelar det roll var du föds. Ens förutsättningar i livet varierar kraftigt beroende på om du är förr i rosengård eller på östermalm och om du är tjej eller kille. Det går itne att undkomma.
Vad jag vill peka på, är attityden från oss vuxna i förhållande till flickor och pojkar som finns redan tidigt.Jag försvarar inte på något vis att barnen slåss, men samma händelse fick olika värdering på grund av deras könstillhörighet och det gör mig ledsen och konfunderad.
....eh här kommer bara ett litet senkommet tack för din virtuella filt!!!
kram
Petra
Det här med könsroller sitter tyvärr djupt i de flesta av oss.
Inlägget från ljuvalisalivet har en stor poäng i det här med kategorisering. Det är alltför lätt att göra egenskaper till manliga eller kvinnliga. Själv har jag vuxit upp med tre äldre systrar. Jag lekte en hel del med dockor när jag växte upp, och lärde mig virka tidigt. Det var nyttigt för mig, tror jag.
ljuvalisalivet: Att våra göranden och låtanden kallas Mänskligt måste vara målet! Att var och en kan leva sitt liv som den vill oavsett "vilken sort " man är.
Vigg: Det var ju trivsamt att vi var överens.
Farmor/mormor: Jag förstår hur du menar. Det blir konstigt när sådana kommentarer fälls om barnen, leder inte till någon jämställdhet och accepterande av allas vår mänsklighet. Man har ju bara bytt plats, om du förstår hur jag menar.
P-O Svensson: Ja, om du ville leka med dockorna och gillade att virka så var det nyttigt för dig att få möjlighet att göra det. Gjorde dina systrar något "pojkaktigt"?
Anna: Klasskillnader är ju riktigt och allvarligt tydliga idag. Absolut viktigt att belysa.Manskultur/kvinnokultur var bra begrepp tycker jag. Dom tar jag till mig direkt!
Petra: Visst var den gosig? :-)
Jag tror inte att det finns kvinnliga sätt att vara. Det handlar om våra roller historiskt sätt (skrev faktikst lite om det i dag och nån dag sedan).
Jag tror att du har rätt i din iakttagelse att det är pojkarna som saknar mest förebilder.
Personligen känner jag mig inte som den kvinna jag förväntas vara socialt, men jaghar aldrig fostrats in i en sådan roll pga jag inte haft någon mamma.
15