En liten tant
I vår är det broderi som gäller
Lokaltidningen skriver om vårmodet och meddelar att det är broderi som kommer stort i vår. Allt från broderade dödskallar till blomstermotiv. Då minns jag plötsligt en kris som drabbade familjen för många år sedan. Arvingen gick i årskurs tre och fick ämnet slöjd för första gången. På hösten var det textilslöjd och på våren trä- och metallslöjd. Den första uppgiften på textilslöjden blev att brodera en duk, fritt broderi med enkla stygn. Motivet var valfritt och skulle ritas av varje enskild brodös.
- Rita något enkelt, sa fröken till de tindrande små.

Arvingens specialintresse var just då att teckna. Det ritades och ritades, komplicerade motiv växte fram med hjälp av pennor, tusch och kritor. Detaljrikt, med perspektiv, stora byggnader i genomskärning med mängder av figurer. Kort sagt Arvingen gillade att rita, hade mycket lätt för att rita, tyckte det var enkelt att rita. Så Arvingen ritade ett enkelt motiv till sitt broderi.
Se'n skulle det broderas.
Veckorna gick.

En dag vid frukosten såg Arvingen djupt olycklig ut. Det visade sig då att detta broderi höll på att ta knäcken på den unge konstären. Det tog så'n tid att brodera. Alla andra var redan klara och höll på med att lära sig hur symaskinen fungerade vilket Arvingen verkligen sett fram emot.
- Be fröken att du får ta hem broderiet och göra färdigt hemma, föreslog jag aningslöst.
Arvingen sken upp och tågade till skolan.

Samma dags eftermiddag såg Arvingen än mer olycklig ut. Nej, ta hem och göra färdigt - det fick man inte. Det skulle bli orättvist.
- Men är du säker på att fröken sa så, det finns väl inget orättvist i det när alla andra är klara. För du jobbar väl på lektionerna?
Jo, nog jobbade Arvingen med sitt broderi på lektionerna, fanns ingen tid över till bus och stoj.
- Jamen, då ringer jag till fröken, sa jag, fortfarande trosviss.
Det visade sig att Arvingen uppfattat beslutet helt rätt. Man fick inte ta hem och jobba för det skulle bli orättvist. Att Arvingen låg efter berodde på att han ritat ett så krångligt motiv. Men det var bara att jobba på.
- Men kunde man inte ha hjälpt Arvingen med att förenkla motivet?
Nej, barnen skulle få rita vad de ville.
Jag nådde inte fram om man säger så, utan lovade Arvingen att vi skulle plocka fram den gamla, dammiga symaskinen och träna på den hemma.

Men veckan därpå bröt slöjdfröken benet och blev sjukskriven. En nyutbildad textillärare vikarierade. Jag gick till skolan, sökte upp slöjdvikarien, log mitt bästa leende och sa att jag skulle hämta Arvingens broderi så det kunde göras färdigt hemma.
- Men så bra, svarade den nyutbildade textilläraren. Det är ju ett så komplicerat motiv så det är jättebra om Arvingen vill jobba hemma med det. Då kan vi börja med symaskinen nästa gång.Här, ta med extra garn också.

Så fick jag äntligen se vad Arvingen svettats över i så många veckor.
Ja, kära nå'n. Rita nå't enkelt! Jo, enkelt för den som är duktig på att rita och som älskar sjörövare! Det var Jolly Roger och korslagda sjörövarpistoler med beslag och dekorationer, i bakgrunden ett sjörövarskepp. Tyget var ungefär 25 x 30 cm så detaljerna var många och små. Arvingen hade kämpat tappert men skulle antagligen hinna ta studenten innan broderiet var klart. Tyget var skrynkligt och lite hårt av att ha hållits i små svettiga nävar.

Jag tog hem materialet och frågade Arvingen vad de andra hade ritat. Bollar, pilar, en stjärna och liknande.
- Men var det ingen som sa att det skulle bli jobbigt att brodera det här?
Nej, det hade ingen gjort.
- Är du väldigt förtjust i den här duken så motivet är viktigt för dig?
Nej, den var inte viktig, det var bara enkelt att rita den.

Då meddelade jag Arvingen mitt beslut:
- Nu suddar vi bort skeppet i bakgrunden - Arvingen sken upp - och tar bort lite av dekorationerna på pistolerna - Arvingen lyste ännu mer - och se'n broderar jag färdigt. Arvingen slocknade.
- Men kommer de inte att se att det inte är jag som broderat?
- Nä, det kommer de inte att göra. Du har ju broderat det mesta av det som blir kvar och så har jag inte broderat se'n jag gick i skolan, så jag är också nybörjare.

I vår är det broderi som gäller. Dags att gräva fram duken med Jolly Roger och korslagda pistoler och fästa den på något klädesplagg.
carulmare

En härlig historia - och så typisk. Regelryttare, sade man visst förr i världen. Du berättade den så fint också. Jag fick en sådan skön känsla, när jag läste den.

Ann-Catrin Brockman

Tack för att du berättade den här historien ur verkligheten. Den berörde mig på många sätt. Det dök upp en förskräckligt trasslig stickning från slöjden i bakhuvudet:)

Men du visar också på hur det kan fungera i skolan. Elevernas maktlöshet, godtyckliga beslut av de som bestämmer, rigida regler som inte går att ändra på.

Och tänk att bara ett byte av lärare kan lösa problemet?

Men mest berörd blev jag av att det finns föräldrar som stöttar sina barn och står på deras sida. Alla barn borde få ha såna föräldrar där hemma.

Idag skickar jag mina bloggläsare vidare till dig!

En liten tant

Carulmare: Visst minns man egna möten med sådana och man möter dem än idag i olika situationer.

Ann-Catrin: Tack! Det är i mötet mellan lärare och elev som skolans kvalitet skapas. Man måste dessutom alltid ha i bakhuvudet att inte alla barn har stöttning hemma. Hörde en gång en föreläsare, som föreläste om "tidigt-störda-barn" säga att skolans uppdrag är att vara ett ställeföreträdande hopp om att det finns ett annat liv.

Tant Monica

Vilken jättebra berättelse, tack!

En liten tant

Tant Monica: Tack för besök och snälla ord!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress