Fick ämnet från Liza och har grubblat... men här kommer det...

Min vänskap med sir Arthur Conan Doyle inleddes genom att jag vid 11 års ålder för första gången besökte bokrean i den pyttelilla bokhandel som fanns i det jämtländska samhälle där jag växte upp. Det var på den tiden bokhandlarna reade sina lager och fynd kunde göras. Jag var en trogen kund i nämnda bokhandel eftersom jag sparade till och köpte varje ny Kitty-bok som kom ut. Mamma suckade varje gång som jag kom hem med ett nyförvärv:
- Kan du inte köpa något nyttigt istället för böcker?
Nå , locktonerna från böckernas värld ljöd starkare än mammas suckar. Att ha upptäckt bokrean var näst intill samma lyckoupplevelse som när jag upptäckte ortens bibliotek .

Jag rotade omkring bland romaner, diktsamlingar, reseskildringar och ungdomsböcker i den dammdoftande bokhandeln och fick plötsligt tag i två volymer, med den för en Kittyfantast kittlande titeln: "Mästerdetektiven Sherlock Holmes I och II".
Jag hade ingen aning om vem Sherlock Holmes var - men Mästerdetektiv... Två tjocka böcker... för den oerhörda summan av 17.50 skulle jag kunna bli ägare till dessa. I dagens penningvärde motsvarar det ungefär 200 kronor. Hela sparkapitalet! Det fanns inget att välja på. Jag slog till! Efter en sväng in till godisaffären tågade jag backarna upp till barndomshemmet, självlysande och euforisk. Mamma suckade och jag stängde in mig i mitt rum och försvann till ett svunnet England där en outsägligt smart herre löste den ena komplicerade kriminalgåtan efter den andra.

När jag i sinom tid läst alla 56 novellerna började jag fundera över författaren. Vilken enastående människa det måste vara som kunde skriva så extremt fiffiga berättelser. I förordet till mina böcker stod det helt kort att han var läkare. I band VIII av Kunskapens Bok tryckt 1952, det uppslagsverk som fanns i hemmet ,fanns en kort notis som berättade  det nedslående faktum att han var död samt att han var engelsk författare, ursprungligen läkare, "vann hastigt oerhörd framgång" med sina böcker om Sherlock Holmes och mot slutet av sin levnad "verkade ivrigt för spiritismen".
Spiritismen?
Vad i all världen var det?
Jag slog upp "Spiritism" i band IX:
(lat. spir'itus, ande), ockult-religiös rörelse, som förfäktar tron på möjligheten av förbindelse mellan människorna och andevärlden. Många av de spiritistiska fenomenen (borddans, "andeknackningar" etc.) äro tvivelaktiga och ha flera gånger avslöjtas som rent bedrägeri från mediernas sida.

Men om nu själve Sherlock Homes skapare ivrigt verkade för spiritismen borde det väl finnas någon sanning i det? Sherlock Holmes som avslöjade sanningen ständigt och jämt, hans upphovsman kunde väl inte vara dummare? Åsså var sir Arthur faktiskt läkare - auktoritetstron var stark. Så om någon skulle kunna kontakta oss levande från andra sidan borde det väl vara han?

Jag försökte på olika vägar ta reda på vad det där med borddans innebar och på vilka sätt man skulle kunna kontakta en ande. Omgivningen var mycket ovillig till att bistå mig. Jag bestämde mig för att försöka helt själv, att bara genom att åkalla sir Arthurs ande i mörkret med tända stearinljus förmå honom att ta kontakt. En liten stund grubblade jag över att han antagligen skulle prata engelska och det hade jag bara läst i drygt ett år, risken var uppenbar att jag inte skulle förstå denne lärde man. Det fick väl lösa sig, så en kväll försnillade jag listigt några stearinljus och en tändsticksask från kökslådorna, stängde in mig i mitt rum, fällde persiennerna, tände ljusen, släckte lampan, satte mig på golvet och stirrade in i ljuslågorna medan jag mässade: sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle, sir Arthur Conan Doyle...

Då... ett vinddrag svepte genom rummet... en röst hördes...


- Men vad i alla dagar gör du, har du tänt ljus, ska du bränna upp oss allihop, ja, jag tror jag blir tokig, du har så mycket konstiga idéer.

Som den uppmärksamme läsaren nog redan anat var detta inte sir Arthur Conan Doyles ande.

Nej, det var förstås min nyttofixerade moder som avstyrde seansen utan prut. Sir Arthur Conan Doyle och jag har således aldrig träffats. Men han är absolut med mig fortfarande och genom att läsa berättelserna om Sherlock Holmes fick jag även en smitta av den gode doktorn; svårartad  och kronisk anglofili som förstärkts av några andra vänner som t.ex. Agatha Christie.
Med tiden har jag lärt mig allt mer om min vän, mycket via nätet. Så här skriver den svenske deckarförfattaren K.Arne Blom
Sherlock Holmes skapare , sir Arthur Conan Doyle ,1859 - 1930, var ett märkligt geni med många strängar på sin lyra. Han var en erkänt skicklig doktor. En kunnig historiker och författare av historiska romaner. En pionjär inom sportens värld, som vurmade för bilsport och slalom. En duktig skytt och god boxare. En framstående fotbollsspelare.Expert på militära frågor. Brottsexpert, som lyckades få oskyldigt anklagade frigivna. Han rusade in i ålderdomen med sådan fart att han aldrig hann bromsa. K Arne Blom  gör även jämförelser mellan sir Arthur Conan Doyle och Ernest Hemingway.

Vilken lirare, min kompis sir Arthur Conan Doyle!