Skrivarcirkeln: En ulv i fårakläder
En ulv i fårakläder - ämne från flasknosen
"Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar."
Matt 7:15, 1917 års bibel
Ett valår som detta och med alla politiska efterdyningar av tsunamikatastrofen, Muhammedteckningar, tankesmedjor i arbete, mailskandaler råder det inte någon brist på offentliga exempel på fåraklädda ulvar i betydelsen falska profeter. Men när jag läser andra delen av bibelordet och för min inre syn ser den glupande ulven smyga sig på de intet ont anande fåren i hagen blir associationen en helt annan. Mycket, mycket värre än någon falsk profet i den politiska eller religiösa världen.
Vilken glupande ulv kan vara en värre best än den förälder som förgriper sig sexuellt på sitt barn? Att så missbruka och krossa tillit och förtroende? Den största gruppen förövare är biologiska pappor eller annan fadersfigur och de flesta offren är flickor, enligt Riksorganisationen stödcentrum mot incest.
Jag vet att många förövare har egna upplevelser av övergrepp i bagaget. Men jag är helt rabiat i den här frågan och accepterar inte att en person som vuxit upp, byggt upp en fungerande tillvaro, har familj inte ska kunna kontrollera sina egna impulser. Förövaren gör ett val.
Om man dessutom upplevt dessa ohyggligheter som barn borde man kunna koppla att det barn man själv har ansvar för, kommer att känna samma sak. Hur kan man då vilja utsätta dem för det?
Själv har jag inte råkat ut för något annat än en äldre manlig släktings blickar när jag vid en släktmiddag, 13 år gammal, hade min första bh på mig. Hans ögon var limmade vid min överkropp under hela middagen och det kändes som om min lilla ungflicksbyst fyllde upp hela rummet. Ännu idag , 40 år senare, kan jag känna hur ÄCKLIGT det var, hur FEL jag kände mig och då var det ändå bara frågan om en gubbe som glodde.
Pedofiler oavsett relation till barnet driver fram rent gammaltestamentliga önskningar om vedergällning inom mig. Öga för öga… Dödsstraff är jag helt emot men ska absolut medge att om mitt eget barn skulle ha blivit utsatt på något vis – då vet jag inte vad jag hade varit kapabel till i spåren av det raseri som uppfyller mig vid blotta tanken.
Lås in dem, för evig tid! De kan gott få ha drägliga förhållanden inne i sitt fängelse, det pläderar humanisten inom mig för, men de har förverkat sin rätt att vistas bland andra människor.
Nytt ämne till Annaa Mattsson: Kungen och jag
Ett valår som detta och med alla politiska efterdyningar av tsunamikatastrofen, Muhammedteckningar, tankesmedjor i arbete, mailskandaler råder det inte någon brist på offentliga exempel på fåraklädda ulvar i betydelsen falska profeter. Men när jag läser andra delen av bibelordet och för min inre syn ser den glupande ulven smyga sig på de intet ont anande fåren i hagen blir associationen en helt annan. Mycket, mycket värre än någon falsk profet i den politiska eller religiösa världen.
Vilken glupande ulv kan vara en värre best än den förälder som förgriper sig sexuellt på sitt barn? Att så missbruka och krossa tillit och förtroende? Den största gruppen förövare är biologiska pappor eller annan fadersfigur och de flesta offren är flickor, enligt Riksorganisationen stödcentrum mot incest.
Jag vet att många förövare har egna upplevelser av övergrepp i bagaget. Men jag är helt rabiat i den här frågan och accepterar inte att en person som vuxit upp, byggt upp en fungerande tillvaro, har familj inte ska kunna kontrollera sina egna impulser. Förövaren gör ett val.
Om man dessutom upplevt dessa ohyggligheter som barn borde man kunna koppla att det barn man själv har ansvar för, kommer att känna samma sak. Hur kan man då vilja utsätta dem för det?
Själv har jag inte råkat ut för något annat än en äldre manlig släktings blickar när jag vid en släktmiddag, 13 år gammal, hade min första bh på mig. Hans ögon var limmade vid min överkropp under hela middagen och det kändes som om min lilla ungflicksbyst fyllde upp hela rummet. Ännu idag , 40 år senare, kan jag känna hur ÄCKLIGT det var, hur FEL jag kände mig och då var det ändå bara frågan om en gubbe som glodde.
Pedofiler oavsett relation till barnet driver fram rent gammaltestamentliga önskningar om vedergällning inom mig. Öga för öga… Dödsstraff är jag helt emot men ska absolut medge att om mitt eget barn skulle ha blivit utsatt på något vis – då vet jag inte vad jag hade varit kapabel till i spåren av det raseri som uppfyller mig vid blotta tanken.
Lås in dem, för evig tid! De kan gott få ha drägliga förhållanden inne i sitt fängelse, det pläderar humanisten inom mig för, men de har förverkat sin rätt att vistas bland andra människor.
Nytt ämne till Annaa Mattsson: Kungen och jag
skriven
Bra skrivet och ett mycket viktigt inlägg.