Jag läste arvingens blogg, fick gåshud. Det är sant att i svåra situationer prövas vänskap och man ser vem som är ens vänner.....
Kan meddela att kursen har börjat, men alla trevar fortfarande i cybervärlden:-)
Kramar till dig!

Anne-Maj: Högt pris att betala men man får verkligen se skillnaden mellan vänner och gamar.
Å så spännande med kursen! Jag ska följa dig hela tiden.

Du stöttade mig förut och jag skriver så gärna några tröstens ord till dig. Du har mitt allra varmaste deltagande. Jag förstår att du är trött och ledsen och det får man vara. När det händer barnen något så är det alltid svårt att ta till sig det och fundera över att varför det skulle hända just mig.

Vi tänker ofta på er, min familj och jag och hoppas att det blir bra igen med Er.

Tittar in för att se hur ni har det - jag ser att "det fortskrider" åt rätt håll - fast sakta....
Jag är utan uppkoppling i hemmet ! Tjyvbloggar på jobbet! Tur man inte har så värst mycket att stå i ... :-))
Det är märkligt med oss tigermammor - vad stark man är då när det behövs - sen - när faran är över, blir man som en liten hög på golvet ......
Ha de´ - nu går jag hem för dagen! Lyxigt va?
I hemmet väntar målarpytsarna och ogrävda rabatter!
/L

*kramar om*

Mamma Anonymus: Jag känner värmen och omtanken. Hoppas ni är på väg uppåt, framåt.

MammaLena: Iiiiihhh! Utan uppkoppling?!?!? Hemska tanke! Tur att du verkar ha full sysselsättning ändå - både måla och slita med rabatter!

Nina: Tack, känns varmt och gott.

ja ojoj...jag läste också sonens senaste inlägg - skönt ändå att allt verkar gå bra!!
Tillvaron gungar till...
Tack för dina fina ord om min dikt - de värmde!!

Petra: Ja, hur det går vet vi ju inte. Armen är förlamad och ingen vet hur det blir.

Roligt att läsa dina dikter.Kom ihåg att annonsera ev utställning så man har en chans att se konsten i vekrliga livet!

Lilla tanten.
Ja vi är på väg upp igen. Har just upptäckt lite egen tid för promenader och slötittande på tv samt tid att läsa bok. (Morden i Buttle av Annika)

Ser ändå framåt. Jag tycker det är skönt att du är tillbaka i bloggen. Har saknat dina inlägg mycket

Tack för en liten rapport har varit in till sonen och lämnat några rader. Vilken speciell och underbar person!
Förlåt om det dröjt lite med en kommentar härifrån, har ju börjat kursen och det känns lite ovant att vara social igen;)
Ha en trevlig fredagskväll och kram på dig tanten:)

Nu är det slut på målandet å grävandet( å förresten så regnar det i Boden, så de så - då får man ledigt) för nu funkar nya modemet från Telia - TACK Telia, så nu ska här surfas och bloggas hela natten lång... Sambon sitter vid sin dator och jag vid min ... hmmm, nya sättet att umgås ?
/L

Kramar till er båda, fast jag nu inte alls känner din son. Tänker ändå att han kanske borde få härja lite också... Skrika och förbanna och visa långfingret mot skyn, vara orättvis och otacksam och oresonlig och allt möjligt annat som börjar med o- :)

Stötta honom! Att tillfriskna är en process som är väldigt beroende av vilja.

Mamma Anonymus: Skönt att höra. Köar på biblan till Morden i Buttle.

MammaLena: Ja, ni kan ju maila och kommentera varandras bloggar - om maken också har en. :-)

Carulmare: Helt rätt tänkt och det finns där också i hälsosam mängd.

Uffe: Ja, det är så vi tänker, vi också. Och här finns vilja.

Solskuggan: Går du på kurs? Nu har jag missat något. Måste spana bättre i din blogg.

Läste Din sons blogg. Hans reflektioner runt riktig vänskap är intressanta. Det är tydligen så att i nöden prövas vännen. Men positivt att få se att han har många bra vänner som ställer upp och som överraskar på ett bra sätt.

Visst är det märkligt att den där starka känslan man har för sina barn inte minskar med åren när de flyttat hemifrån och fått ett eget liv. Känslan är fortfarande så jättestark och det som drabbar barnen känns in i ryggmärgen på en som mamma, nästan på ett fysiskt sätt.

Inga: Jo, nog känns det rent fysiskt. Men jag har fått klart för mig att inte alla upplever den känslan. Jag har mött några få som inte förstår varför jag mår dåligt av detta. "Han är ju vuxen" -jaha... och... är han mindre betydelsefull då, ska ens kärlek minska när barnen blivit myndiga och klarar sig själva eller hur menar de? Ska man fungera som älgkorna eller hur är det tänkt?