Inför lagen är vi alla lika?? Jo, tjena, skulle man kunna säga. Otaliga är de exempel där uttolkningen av lagen går emot det vi brukar kalla det allmänna rättsmedvetandet. T.ex. brukar domar i fall som gäller sexbrott och övergrepp mot barn emellanåt bli föremål för kraftfull debatt. Så vi har absolut problem med ojämlikhet inför uttolkningen av lagen.

Rättssystemet är dock uppbyggt utifrån en insikt om att detta problem finns. Domar kan överklagas i två steg (tredje steget till Högsta Domstolen är dock inte allom givet med automatik).

Men lagarna i sig är avsedda att vara jämlika. De är avsedda att skydda liv, hälsa och egendom för alla, oavsett vem man är och vilken bakgrund (etnisk, social, ekonomisk, religiös, politisk) man har. Ingen har enligt lagen högre skyddsvärde än andra. Ända tills vi fick den märkliga hatbrottslagen. En lag som ytterst kriminaliserar åsikter och värderingar.

Svenska Dagbladet har publicerat tre artiklar i ämnet de senaste dagarna. Två ifrågasättande debattartiklar och "svar direkt" från överåklagare Sven-Erik Alhem som med märkliga argument försvarar denna lagfästa ojämlikhet inför lagen.

De två debattartiklarna är logiska, sakliga och levererar viktig kritik mot en lag som går emot själva regeringsformens skrivning om den fria åsiktsbildning som det svenska folkstyret bygger på. Tänkvärt och viktigt inslag i den offentliga, fria debatten.

Men så läser man det fria folkets kommentarer under artiklarna och tar sig för pannan. Homofobkortet spelas raskt ut, tillika rasistkortet och även pogromerna kommer upp som ett argument för hatbrottslagen. Alltför många har tydligen slutat tänka själva och är helt åsiktsstyrda utan reflektion. Det är oroande.


No rational argument will have a rational effect on a man who does not want to adopt a rational attitude.
Karl Popper