Min samlarvurm har kanske inte riktigt nått de problematiska höjder att jag skulle behöva gå med i någon stödgrupp för Anonyma Grodsamlare. Men ibland ser jag mitt hem och min arbetsplats genom andra människors ögon och förstår att jag kanske närmar mig gränsen för när vissa skulle rekommendera ett tvångsomhändertagande.
Närstående understödjer däremot grodsamlandet och hoppas att jag aldrig ska överge denna passion eftersom det gör det så enkelt att köpa presenter till mig. Numera har jag dock utfärdat en liten instruktion om att i görligaste mån ska grodan vara något som kan användas. Jag har nämligen ett helt vitrinskåp (golvmodell) fyllt med prydnadsgrodor från när och fjärran. Gosedjursgrodor går under beteckningen "kan användas" - man kan ha dem som kuddar i soffan.
Denna grodmus fick jag för ett tag sedan i present av en arbetskamrat. Till en början fick jag verkligen stålsätta mig för att förmå mig att trycka grodan i ögonen när jag skulle klicka men nu har jag inte längre några betänkligheter.
Tihi. En mus som ser ut som en groda, vad coolt.
Jag älskar människor som samlar på saker, det är som du säger, lätt att hitta presenter till dem. Om de inte redan har alla modeller förstås. Själv samlar jag bara på skräp...
Festlig grodmus! Jag skulle nog också tveka att sätta ett finger i ögat!
Ååhhh, den var fin! Hela min familj är samlare - själv samlar jag på dalahästar och andra trädjur, min käre samlar på flöjter...det är jättebra, som du säger, inga som helst presentproblem!
Intressant design! Hur kan man komma på en mus där en glad groda ska tryckas i ögonen?!
Själv samlar jag ingenting. Förstår inte alls dessa lustar.
Haha! Tack för dagens första skratt (jag har inte varit uppe så länge...)
Jag samlar inte på något alls och har aldrig gjort - jag får nog gå med i Anonyma Slängare i stället.
Pussar du på dem?
Själv samlar jag på misstag, det lär ju vara dem man lär av.
Att gilla och kyssa grodor är inte svårt ;)
Björn: Vilket bra sätt att se på misstag! :-)
Det är något visst med små grodorna små grodorna är lustiga att se.
Festlig grodmus. Jag samlar på betyg, är hopplöst förtjust i att studera, det går aldrig över. Men nu kanske jag borde fundera över vad jag ska bli!
Det är härligt med samlingar! Fast grodor har jag inte en enda, i alla fall kan jag inte erinra mig det. Men det kan kanske tänkas ligga i någon låda på vinden, vem vet.
Jixes en sån festlig mus. Själv samlar jag på kortlekar. Inte på ett fanatiskt sätt,, men jag har ca 500 stycken.
Underbar liten grodmus...Såna små detaljer som livar upp.
Den var ju för härlig. Mitt bonusbarnbarn på 33 år har samlat grodor sen hon var tonåring. Hon har fört det i arv till sin lilla dotter som också har mycket grodor som gossedjur m m.
Hehe, vilken sötis! Själv samlar jag på masker... har nyss börjat så jag har bara två. ;) Du kan se dem på bloggen om du vågar.
Hehe, vilken sötis! Själv samlar jag på masker... har nyss börjat så jag har bara två. ;) Du kan se dem på bloggen om du vågar.
Hehe, vilken sötis! Själv samlar jag på masker... har nyss börjat så jag har bara två. ;) Du kan se dem på bloggen om du vågar.
Jag har någon slags äckelblandad kärlek till grodor. I naturen tycker jag att de är ganska äckliga, men samlargrodor är oftast söta. Själv samllar jag på bringare och Goebels minikatter deignade av Rosina Wachtmeister. Jätteroliga!
Det är just det som är problemet med att samla, alla presenter blir så förutsägbara. Maken samlade ett tag på grisar och gäster förärade oss med den ena fula skapelsen efter den andra.
Samlingen är numera officiellt avslutad och nu blir vi t o m glada över Alladinaskar.
Men det är kanske annorlunda med grodor.
Du och min chef har gemensamt, ni älskar grodor. I hennes arbetsrum finns väldigt många grodor, tar halva plats av hyllor, pärmar är halva till antalet annars hade hon samlat på sig en massa papper:-)
PS jag har tagit paus i bloggandet. Hälsar på mina favoritingar så länge. DS
Ytterst fascinerande. Min fru och jag samlar på salamandrar, som ju är en grodsläkting, men har bara fått ihop en: http://www.ichtys.se/Htm2006/2006_10_23/SALAMANDER-06.html
Ella: Skräp är en annan av mina samlingar...
Inga M: Ja, man är ju djurvän!
Malou1950: Har du sett konstverket Rinkebyhästen? Massor av exotiska små plastdjur målade som dalahästar. Finns på vykort har jag för mig. Såg den utställd på Designtorget i Stockholm för fera år sedan.
ab: Jag undrar ofta hur det se rut i huvudet på de som kommer på alla grodprylar. Måste vara aningen knäppare än jag själv. Hur min samlarmani uppstod ska jag blogga om.
Bloggblad: Man kan samla på upplevelser och det gör väl du som är så aktiv med musiken och författandet.
Björn: Föredömligt samlarobjekt!
Hannele: Det gäller bara att fånga dem först!
Nicolin: Ja, jag tycker att de är både söta och roliga att betrakta när de hoppar omkring. Fast jag skulle aldrig ha levande grodor hemma.
Eva:Det är väl underbart att ha en omättlig lust att studera! Tänker på en kvinna som vid 65 års ålder doktorerade och vid 80 gav ut sina dagböcker i lätt förklädd romanform och fortfarande hade nya studieprojekt på gång.
Moster Mjölgumpa: Väldigt många har faktiskt en eller annan groda bland prydnadsgrejor eller bruksföremål utan att vara samlare. Det ÄR nå't visst med grodor.
atiR: 500!?!? Är det vanliga kortlekar eller tarot eller nå't annat?
Christina W: Ja, jag blir munter av att se den kika upp på mig från musmattan. :-)
Sylvia: Hälsa så mycket till bonusbarnbarnet! En själsfrände!
Pumans dotter: Jag kommer smygande och kikar mellan fingrarna. :-)
Anonym: Jag tycker förstås att de är söta både live och som porslin. Måste kolla de där minikatterna - har en bekant som samlar katter...
frkTjatlund: Jag kan tänka mig att man kan nå en gräns och officiellt avslutar samlandet. Men än är jag inte där. Har f.ö. en vän som samlar grisar. Hur var dte nu med Alladdinaskarna - äter ni körsbär i likör? Annars finns avsättning för dem här.
Anne-Maj: Hälsa chefen så mycket! Vila upp dig och återkom till bloggandet i din egen takt.
P-O Svensson: En är alltid en början! Jag ska genast kika på samlingen.
Så sur jag blev nu! Här hade jag svarat er alla och gjort fina mellanrum mellan varje svar och se'n dras alltihop ihop till en svårläst massa vid publiceringen.
Det gick ju att läsa svaret i alla fall. Det var dessutom trevligt att du tog dig tid att skriva en kommentar i min blygsamma lilla blogg.
Ja, den trilskades lite när jag skulle svara och det blev dubbelt och jag framstår som ännu tjatigare än vad jag är. ;)
Det var jag som råkade bli anonym i mitt inlägg om katterna. Du kan hitta dem här:
http://www.goebel.de/765_DEU_HTML.asp
26