Omänskligt i Hofors
Tidigare kunde pensionärer i Hofors köpa och äta sin frukost och lunch på servicehusen. Nu får de inte det längre. Symbol för denna hantering är Erik 83 år. Ensamboende som i nästan 20 (TJUGO) års tid intagit sina måltider på ett servicehem men i övrigt klarat sig själv. Fr.o.m. 2006 får han inte längre gå dit. Han får sin matlåda hem och får äta den i sin ensamhet.
PRO har skrivit till socialnämnden och begärt ändring. Igår avslog socialnämnden begäran med motiveringen att kommunen inte ska konkurrera med privata näringsidkare. Formellt är det helt riktigt men jag tror inte att Erik 83 år är en så stor kund hos ortens krögare att de löper risk att gå omkull om han inte går dit. Den pensionär som klarar sig bättre på egen hand än Erik går antagligen inte till servicehuset och äter. Den personen lagar sin mat själv eller går möjligen på restaurang.
Livskvalitet, anyone? Jag tror att både Erik och hans bekanta som bor på servicehuset har uppskattat möjligheten att umgås under måltiderna.Det har ju funkat i nästan 20 ( TJUGO) år. Varför inte nu?
Skämmes ta mig faen!
Upprört önskar jag nu Hofors socialnämnds ledamöter och deras tjänstemän ett mycket långt liv, med skapliga förmågor att klara sig själva men inte fullt ut. En lång ålderdom i ensamhet vid det egna köksbordet tillsammans med kommunens matlådor.
Älvkarleby kommun, en liten kommun i norra Uppland har gjort tvärtom. Man har öppnat för pensionärer som bor hemma att äta på servicehusen. Rosor och medaljer till Älvkarleby kommun!
skriven
Jag ber att få höja min röst och instämma med författaren och iakttagaren. Skämmes ta mig faen bör flera kommuner göra. Jag ångrar att jag inte fotograferade den äckliga sillsvans i en plasttallrik som sparats i min mammas kylskåp för något år sen. Den skulle jag gärna ha bjudit kommundirektören på. Till representationslunch!