Så dyker de upp - försvararna av den livsstil som tycks vara det som förenar de nya moderaterna, de nya folkpartisterna, de nya socialdemokraterna m.fl. samt vissa journalister och andra makthavare.
Vi kan inte ha fläckfria politiker, Alla måste få gå på krogen, Vi kan inte ha bara vita riddare i politiken är tongångar som hörs från dessa försvarare. Visserligen är deras stämmor lite matta och snudd på uppgivna men de försöker i alla fall rycka ut till försvar. Försvar som bygger på att "de (dvs vi) är ju bara som folk är mest, de/vi är vanliga, förstå dem/oss i vår nöd..."

Den som för tillfället har avslöjats och efter långdragen hantering ska göra sin avbön tar så fram formulär 1A från handboken i modern mediekrishantering; "erkänn misstag, beklaga och visa vägen ur krisen". Detta lär alla medietränare ut i olika variationer.
"Jag har gjort ett misstag, jag beklagar och ska ställa tillrätta...." Schenström och nu även Clase med sina 40 000:- spenderade på svarta tjänster, har skickat den sortens pressmeddelanden.

Omvärlden frågar sig häpet - varför lär de sig aldrig och menar då detta med att lära sig erkänna fel, beklaga och visa vägen ur. Varför drar man ut på eländet och mörkar? Varför belönas ändock syndaren med stora pengar som plåster på såren?

Svaret på det är enligt mitt sätt att se, att man inte förstår kärnan i problemet. Kärnan är inte att man inte lärt sig att vid upptäckt manipulera media och i förlängningen väljarna, till att tro att man endast begått ett misstag och är ångerfull. Kärnan är att makthavarna, såväl politiker som deras mediestrateger och de utvalda politiska journalisterna, lever i en låtsasvärld med helt egna normer för vad som är ett acceptabelt beteende, normer som grundar sig i arrogans och självförhävelse.

Förvånat sårad snäser Reinfeldt av journalisterna i upptakten till det för dagen aktuella dramat. Journalisterna ifrågasätter hans dyrbara spin doctor. Dessa journalister som man ägnat så mycket särskild omsorg under byggandet av de nya moderaterna. Förvånat irriterad säger Anne Lagercrantz, chef för TV 4 Nyheterna till aftonbladet.se att de har fullt förtroende för sin politiske reporter Anders Pihlblad:
-Vi tycker däremot att det är obehagligt att journalister bevakar andra journalister på det här sättet.

Ja, om bara journalisterna spelade sin tilldelade roll i opinionsdramaturgin skulle allt vara i sin ordning.

Den oetiska symbiosen mellan makten och vissa journalister som skapas av dessa "medieexperter" , "spin doctors" som politiken slutit till sina ideologilösa bröst, är ett stort problem ur demokratisynpunkt. Det har skapats en osund kultur där kontaktskapandet som i och för sig är ett viktigt inslag i opionsbildning och granskning av makten, övergått till personliga relationer, sammanblandning av roller, byggstenar i den personliga karriären för såväl mediestrateger, journalister och politiker. Att bilda opinion och att granska makten är numera bara  ett gemensamt spel. Medieföretagen bär stor skuld till detta men även de politiska partierna, oavsett kulör på partiflaggan. Jakten på makten och ökande upplagor är de olika bevekelsegrunderna som försatt oss i denna situation.

Folkpartiets spindoctor Johan Jakobsson blev partisekreterare och hyllades, HYLLADES av journalister för sin enorma skicklighet som medieexpert. Att stå på hans epostlista var status och man blev ibland utvald som den han läckte en nyhet till. Så kom datorskandalen och Jakobsson avgick. En av journalisterna Niklas Svensson som bidrog till datorskandalen dömdes av tingsrätten . Han drog sedan igång Politikerbloggen och syntes i Dagens Medias spalter. Numera jobbar han enligt wiki på TV4...

Socialdemokraternas "mejlman" opinionsanalytiker Lindström som anonymt mailade skitsnack om politiska motståndare till media var också en uppburen och hyllad "medieexpert".

De s.k. medieexperterna har oftast en bakgrund från reklambranschen, en bransch vars affärsidé är att sälja vilken vara som helst med vilka medel som helst. De nya politiska reportrarna å sin sida förefaller idag rekryteras utifrån vilka nätverk de har. Ju fler man känner i de inre cirklarna desto mer attraktiv blir man för medieföretagen. Det borde snarast ses som en belastning om man är personligt bekant med de makthavare vars uppdragsgivare man ska granska.

Allt det vi sett under de senaste åren är inte enskilda människors omdömeslöshet, privata misstag under en period av hård arbetsbelastning. Det är systematiskt missbruk av ett av demokratins fundament, offentlighetsprincipen.

Receptet måste vara att politiken rensar ut allt vad mediestrateger och medierådgivare heter, ur sina organisationer och att de riktiga journalisterna med integritet och yrkeskunnande på nytt blir tongivande i medierna.