När det gäller konst är jag en intresserad amatör men med starka åsikter om vad jag gillar och inte. Offentlig konstdebatt synes mig ofta sökt och stundtals obegriplig. Jag har väldigt svårt för att relatera till den konceptuella konsten som tycks vara så i ropet. Därmed inte sagt att jag enbart gillar föreställande konst eller små blommiga akvareller.
Den avbildande konsten förhånas ofta av nutida konsttyckare. Otidsenligt och bakåtsträvande är ord som hörs. Enligt en välinformerad källa finns det inte längre några kurser i måleriteknik på Konstfack. Man satsar på den konceptuella konsten. Om det är sant är det en förfärlig utveckling som skett.
Några små krav tycker jag man kan ställa på den som vill kalla sig konstnär. Jag tycker att en konstnär ska kunna sitt hantverk. Det vill säga en konstnär ska kunna avbilda, kunna saker som perspektiv, teknik och material. Att konstnären sedan söker sitt eget uttryck och inte stannar vid att vara en god illustratör är det som enligt min ringa mening gör personen till konstnär. Nog borde väl en högskoleutbildning därmed erbjuda avancerad utbildning i måleriteknik?
Svenska Dagbladet skriver om att forskare arbetar med att analysera konstverk som föreställer solnedgångar från 1400-talet och fram till och med 1800-talet för att studera hur klimatet har varierat historiskt. På det sättet hoppas de kunna förbättra prognoserna för konsekvenserna av dagens klimatförändringar.
Se där ett oväntat argument för värdet av konst som avbildar!
Som tröst till de som tycker att jag rackar ner på modern, abstrakt konst bjuder jag på min egen solnedgångsbild, skapad som action painting i Jackson Pollocks anda. Prova själv på denna webbsida.
Klicka för större bild
Jag har, liksom du, ofta lyft på ögonbrynen inför viss "konst", men tänkt att jag nog bara inte förstår mig på...
I bokvärlden förstår jag mig på lite mer, och har slagits mer än en gång över alla som kallar sig "författare" för att de skrivit om sitt liv före och efter tevesåpan de var med i... Det var väl en av Bröderna B-o som efterlyste nåt slags körkort för att få heta författare - kanske behövs det även för "konstnär"?
Artist får vem som helst också kalla sig, eller?
Jag håller med dig och länken nedan går till en som gör två flugor på smällen:
http://www.linkoping.se/NR/rdonlyres/4F33B45E-DE43-4C10-A1D0-80FDE4EED5B7/0/lindgren.jpg
Janne Davidssons målning av Torgny Lindgren :-)
Jag älskar gammal konst, föreställande konst... och ändå tycker jag kanske att det är idén som gör konstverket. Man har en tanke... får lust att förverkliga den... på något sätt, vilket som helst. Här tycker jag att världen skall vara helt öppen, friheten utan gränser.
Man skall få använda vilka material och metoder som helst, bara det leder till att den tänkta tanken tar form, blir verklig... Men ofta, kanske särskilt med abstrakt konst, så har vi inte en aning om vilken tanken var... Eller också är det helt enkelt inte en tanke som intresserar oss, det är kanske ännu vanligare...?
Drivkraften bakom den skapande handlingen... är väl
tanken, idén... men det finns ju andra synpunkter också. Jag tycker nog att konst som skall finnas i vår omedelbara omgivning - hemma på väggen eller på stan - skall vara något mera än bara en idé. Dethär är konst som vi skall leva med, dag efter dag. Den måste kännas bra... Vi tycker om vackra saker... och det vackra har ofta en viss standard, vissa bestämda mått (tänk nu bara på kvinnokroppen!) och då kommer vi möjligen in på dethär med hantverksskicklighet... Dessutom tror jag det behöver finnas värme i budskapet... helt enkelt för att vi skall må bra... Trivas!
Ja, det var min syn på konsten och skapandet... :)
Björn: Vilken utmärkt illustration till både mitt och Bloggblads resonemang!
Bloggblad: Stjärna, icke att förglömma! Det är alldeles för mycket av här idag, borta imorgon över mycket av det som bärs fram och hyllas idag. Och jag tror inte att det är ett ålderstecken hos mig själv.
carulmare: Så väl du uttrycker det jag hafsigt föste ihop i meningen "Att konstnären sedan söker sitt eget uttryck och inte stannar vid att vara en god illustratör är det som enligt min ringa mening gör personen till konstnär."
Absolut en idé, tanke och känsla som ursprung till handlingen som blir ett konstverk. Men för att det ska ha något värde för någon annan än den som utför handlingen måste det till en hantverksskicklighet också, menar jag.Idag tycker jag att det är många idéer som formas men utan känsla (annan än den att vilja provocera) och utan hantverksskickligheten. Platt, dött och ointressant blir det.
Men om man bara är hantverksskicklig och inte har drivkraften i idén, tanken och känslan blir det just bara hantverk - inte konst. Det ena klarar sig inte utan det andra om det ska bli något som väcker något gensvar i betraktaren.
Min personliga reflektion i detta ämne blir att det ena behöver inte utesluta det andra. Är detta att gå "medelmåttans" väg, måntro... :-)
För mig kan associationerna ett verk ge mig vara lika häftiga som en färgkombination. Andra gånger kan det vara ett vackert motiv som går rakt in i själen, alltså ett motiv som man ser tydligt vad det är. Men mystiken i något som inte är tydligt kan fascinera mig väldigt... också!
Mia
Mia: Det håller jag med om även i inlägget ovan. Jag är inte emot abstrakt konst - men jag är för även avbildande konst vilket man knappt "får" vara idag. Och jag menar att en konstnär som målar abstrakt ska kunna sitt avbildande hantverk. Annars skiljer sig inte den konstnärens kunskap och konst från sån't som jag eller schimpansen Santino i Furuviksparken klarar av att göra. Santino "målar" tavlor som säljs till förmån för utrotningshotade apor, vilket är en kul idé men inte konst.
Det vore kul om man kunde bredda det här föraktet för det sköna till andra områden. Bara en bracka vill väl äta mat som smakar gott eller sitta i bekväma möbler?
Det är uppfriskande med någon som beskriver sig själv som amatör och samtidigt påpekar att hon har starka åsikter om vad hon gillar och inte. Många flyter bara med den allmänna meningen och vågar inte säga tvärtom, av rädsla att inte bli godkända, att inte ha smak. Konst är som skönhet - i betraktarens öga. Och subjektiv.
Paradigm: Men finns inte det föraktet redan? Alltså som regler för vad som är rätt, inne, trendigt t.ex. i inredningsfrågor och vilken mat som är trendig. När Caffe latte nådde landsorten blev den ju hur passé som helst.
avgrundsdjup: Trevligt att vara uppfriskande! Det är väl en av fördelarna med att vara just en liten tant - man sk*ter i rätt mycket av vad den allmänna meningen säger. Man godkänner sig själv, liksom. För det är ju precis som du skriver; subjektivt och i betraktarens öga.
Dock är graden av hantverksskicklighet något som kan sägas vara tämligen objektivt. Kan man, så kan man - måla spetskragar så de ser ut som tyg, blanda färger till exakt rätt nyans, fånga ljus och skuggor.
Hej, En liten tant!
Tack för kommentarerna hos mig - den på Ad Lib kom inte in genast, eftersom man då måste vara inloggad på AB, men det fixade jag så fort jag såg den!
Har haft djävulska problem med mitt Mobila Smalband i 1½ vecka nu, det kopplar ner sig nästan så snart det anslutit. Just nu verkar det dock stabilt, peppar, peppar, så nu får jag skynda på...
Tyckte om din målning, särskilt De Små Blå i mitten... Vid första anblicken associerade jag bilden till en karta över USA (lätt rumphuggen i kanterna)... :-) Sedan såg jag Grisen, som dyker ned i motivets övre högra hörn! Att det är en svanskuperad Gris ser man ju genast, på hasorna och den krumma ländryggen... ;-D
Av ovanstående förstår du att jag, som du, tycker om hantverksskicklighet i skön förening med konstnärlig talang och kreativitet! ;-)
Många intressanta kommentarer ovan, förresten!
En konstnär som jag är oerhört fascinerad av är Helmtrud Nyström - hennes grafik är helt underbar! "På fablernas fält och i sagornas skogar" inleds texten i ett häfte om hennes grafik, och det tycker jag är träffande. Hennes motiv är drömska, hon är tekniskt mycket skicklig och har en alldeles egen stil och motivvärld, som jag föll pladask för. Hennes elefanter, dromedarer, rävar och renar, i
drömlika landskap... - kolla Thomas Millroths bok om Helmtrud Nyström, om du inte redan är bekant med henne! (Kalejdoskop förlag, 1991)
Nu ropar trädgården på mig, plantor ska delas och lökar planteras! Det är sol och 12 plus, men vinden hård och kall...
Vi ses igen, ha det gott så länge!
Ja, Helmtrud Nyström är en fantastisk grafiker.
14