I trygghet skäller jag på Göran Persson
... skäller på Göran Persson för att han utnyttjar regelverket till bristningsgränsen och gör sig rik på våra inbetalda skatter
... citerar ledarskribenten i Arbetarbladet och kallar Reinfeldt för "statsminister Mållgan" (efter Alfons Åbergs låtsaskompis, eftersom Reinfeldt är lika osynlig)
...skriver om alla maktens män och kvinnor utifrån mina egna åsikter och kritiserar beslut som tas
Men hur mycket skulle jag våga i skarpt läge? Om makten inte tolererade kritik?
Eftersom jag tänker mig för flera gånger innan jag drar upp något kontroversiellt
ämne här i bloggen så är jag nog inte lika modig som jag skulle vilja.
Jag tänker mig för när det gäller PK-ämnena eftersom jag inte alltid orkar ta den hätska och osakliga debatt och de påhopp som dessa ämnen alltid ger upphov till. Till PK-ämnen hör allt som handlar om islam, genus, feminism, hederskulturer, integration. Viktiga ämnen men svåra att debattera pga alla dessa självutnämnda åsiktspoliser som frodas inom den yttrande- och åsiktsfrihet de inte respekterar.
Men jag skäller som sagt på Göran Persson och Reinfeldt och Littorin och Borg och Sahlin och drabbas inte av någon statlig repression. Yttrande- och åsiktsfrihet betyder just det. Jag får väsnas utan att drabbas av maktens bestraffning. Det borde alla PK-människor och islamister som väsnas ilsket och kräver både ursäkter och nya lagar pga alla olika Muhammedbilder, känna både tacksamhet och respekt inför.
skriven
Du har så rätt så