Rätten till pseudonym
"Anonym bloggare" är snarast en motsägelse då den idoge och framför allt Makten, med viss arbetsinsats kan komma fram till folks identitet. Bloggare som inte skriver under sitt verkliga namn är snarare att se som skribenter som skriver under pseudonym. Vi har antagit ett "nom de guerre". Syftet är förstås att vi ska åtnjuta viss grad av anonymitet. Skälen till detta är många. Jag själv tycker att det är en frihet i att inte hela bekantskapskretsen läser. Jag vill inte diskutera mina blogginlägg när jag är på middagsbjudningar. Men hittar de hit så är det helt OK. För jag står för varje ord jag skrivit i både inlägg och kommentarer. Att jag har fel eller anses ha fel och möter motstånd är själva poängen med mitt bloggande. Jag vill diskutera. Självklart vill jag också få erfara stöd när folk håller med.
Se'n finns det andra som skriver under pseudonym av andra skäl, de skriver t.ex. om ämnen som omgivningen inte känner till att de är engagerade i. Det kan vara frågor om andlighet, politiska frågor, djurens rätt m.m. Andra skriver om sina liv och därmed blir det så att även närståendes liv skildras. Att inte utlämna sin familj men ändå få ventilera svåra frågor; sjukdomar, skilsmässor, relationsproblem är då skälet till att använda pseudonym. Poängen med deras bloggande är i många fall samma som min poäng - de vill diskutera, få andra synpunkter, ventilera, få stöd.
Jag far runt i bloggland och diskuterar sådant jag blir intresserad av - oavsett om bloggaren skriver under pseudonym eller ej. Jag ser inget som helst problem med att debattera med en person vars egentliga identitet jag inte känner. Det är frågan, ämnet som intresserar mig då jag ser debatten som tillfällen att testa mina egna argument, slipa på min egen värdegrund.
Det jag ser som ett problem är de verkligen anonyma och vidriga kommentatorer man drar på sig när man skrivit något som twinglas till DN eller SvD. Det finns självklart anonyma kommentatorer som uppför sig som folk och vill delta i diskussionen . Men de som tar sig rätten att bara spy rakt in i min blogg och kalla mig för allt möjligt otrevligt utan att jag kan besöka deras blogg, för de uppger inte någon egen URL, de skulle jag vilja beröva internetaccess för all framtid.
Att använda pseudonym är lagligt och många fall en nödvändighet. Vi har rätt att yttra oss anonymt, eller under antaget namn. Vi har däremot inte rätt att teckna avtal, ta lån etc under antaget namn. Men yttrandefriheten och det fria åsiktsbildandet får utövas under pseudonym.
Nu har något fruktansvärt hänt i bloggvärlden, något som jag missat där jag sitter i mitt hörn och skäller på Göran Persson. En bloggare som skrivit under pseudonym har blivit hotad av en annan bloggare, den hotande har hotat med att avslöja den verkliga identiteten på Isabella Lund som pseudonymen lyder. Isabella Lund ska "outas". Isabella Lund skriver om ett ämne som motståndaren ogillar och aktivt bekämpar. Ett tydligt exempel på faran i att vara PK. Att vara PK utan att ha koll på värdegrundsfrågornas innebörd och konsekvens är första steget mot att bli en fanatiker.
Jag kan inte redogöra för alla turer hit och dit. Läs hos Joshua Tree som gjort en utmärkt sammanställning. Sydsvenska Dagbladet har också kommenterat händelseförloppet.
Kärnfrågan är dock att det här är åsiktspolisen framförd i full frihet. "Får jag inte tyst på dig på annat sätt så tar jag till hot, hot som drabbar dina närstående." Isabella Lund har slutat blogga.
Åsiktspolisen i just detta fall är dessutom journalist och informatör på en länsstyrelse, efter vad jag läst mig till. Oroande att inte kunna lagstiftningen bättre när man i sin dagliga gärning hanterar offentlighetsprincipen.
.
skriven
Bra talat tanten! :)
F ö tragiskt att eskortinnan Lund slutat att blogga för hon hade djup och saklighet i debatten.