En liten tant

50-talisterna är en i media bortglömd generation, vill jag påstå. Det är sedan lång tid ett himla hallå om 40-talisternas görande och låtande och framför allt om att de är i vägen för 60-talisternas karriärer. 70-talisterna finns också med som en åldersdiskriminerad grupp. 80-talisterna har börjat skymta i spalternas innehåll.Men 50-talisterna? Den riktiga efterkrigsgenerationen som föddes i en tid av framtidstro, tillväxt och standardökning - om den är det rätt så tyst.

Mina tankar om min egen generation är dels att vi varit rätt så privilegierade under uppväxten, inte alltid materiellt naturligtvis men med avseende på möjligheterna till utbildning och dels att vi är en grundlurad generation när det gäller jämställdhet.
I en artikel från Lunds Universitet hittade jag följande:
"- 40-talistkvinnorna var rebeller. De slogs för förändring och vägrade godta kvinnors underordning. 50-talisterna har inte slagits, utan i stället gått in i vuxen- och yrkesliv invaggade i förställningen att allt är möjligt och att det råder jämlikhet mellan könen. Verkligheten blir en kalldusch - kvinnorna inser att de inte kan göra karriär på samma villkor som männen. Ändå håller de fast vid sin föresats att tackla arbetsmarknaden och att lyckas."
Och vi slåss fortfarande inte i någon bred bemärkelse- konstigt nog! Vi stretar på och en del av oss segar oss fram i karriärtrappor av olika slag. Jisses vilken överraskning vi kommer att bli för 60- och 70-talisterna när Nuders köttberg går i pension och topposterna förväntas bli lediga... Då är vi redan där!