Var det bättre förr?

Var det bättre förr, är frågan som blev mitt uppdrag i Blogstafetten. En nätt liten fråga som man kan svara allt möjligt på. Med färska erfarenheter från den avancerade svenska sjukvården när den är som bäst kan jag svara ett rungande Nej. Idag kan man laga, kurera, hjälpa människor i en utsträckning och med metoder som förr närmast kunde ses som utopiska science fictiondrömmar. Naturligtvis finns det många enskilda företeelser som blivit allt bättre i samhället och tillvaron. Men på två områden hävdar jag tveklöst att det var bättre förr. Miljön och media.

Vår hämningslösa miljöpåverkan har accelererat och nu står vi här med förgiftade hav, växande ozonhål, växthuseffekter. Folk har i sommar dött av bakterier de fått i sig under bad vid svenska badstränder. Om vi avgränsar frågan ännu mer och enbart tittar på våra matvanor och hur den mat vi äter framställs så blir det ännu tydligare att det faktiskt var bättre förr. Lokalt odlad, lokalt förädlad mat tär mindre på resurserna och miljön  än importerad mat. Men det är inte bara den importerade maten som tär, vår egen matproduktion är numera uppbyggd på ett tärande vis eftersom vi köper foder till kött- och mjölkdjur utifrån. 60% av ytan för matproduktionen finns utanför Sverige. Mark som till största delen används till foder för att framställa kött och mjölkprodukter. Det innebär i sin tur att i de länder man odlar vårt foder har man inte mark nog för den egna befolkningens matproduktion. Läs mer om ”ekologiska fotavtryck” här på WWF.

Under tiden som miljöproblemen växer, flyktingströmmar ökar runt hela jorden, demokratin trampas på olika vis, klyftorna ökar i vårt eget land… tilltar ägarkoncentrationen inom medievärlden och den idéburna medieverksamheten har ersatts av ”strictly business” och löpsedlar. Innehållet i tidningar och tv blir allt ytligare, flamsigare, mer lögnaktigt i ett land där yttrandefriheten är stor och tillskapad i demokratiska processer av lagstiftaren. I ett land där yttrandefriheten är stor och många är engagerade i olika samhällsfrågor används medieresurserna till att producera pseudokändisar av råmaterialet nöjesjournalister typ Virtanen, Nyhlén och dokusåpadeltagare. Det ena förutsätter det andra. Den idéburna journalistiken är borta. Den egna bevakningen av omvärlden är borta. De stora internationella nyhetsbyråerna kablar ut samma texter och samma bilder till alla redaktioner världen över. Den egna bevakningen av de nationella händelserna är snart borta i takt med att medias tipstelefonnummer befästs lika starkt som larmnumret 112 och folk som ”är på plats” och ”har bilder” sköter gatujournalistiken för någon tusenlapps tipsersättning. Redan hänvisar ju media till varandra istället för att ta reda på vad som hänt – jag menar den sortens nyhetsrapportering då en tidning skriver ”Aftonbladet skriver idag…”

Var finns vår tids Torgny Segerstedt? Torgny Segerstedt var från 1917 stridbar redaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning och stod upp mot nazismen under kriget redan från krigsstarten fast Hitler var så framgångsrik då och ingen kunde veta hur det skulle gå. Han stred så till den grad att den svenska regeringen utsatte tidningen för repressalier. Att idag skriva små PK-åsikter om Sverigedemokraterna når inte upp till dessa höjder av publicistiskt mod.
Det VAR bättre förr med miljön och media.


Nytt ämne till Miatankar:  Mitt nya jobb – rådgivare åt Reinfeldt