En liten tant

Min hittills enda riktiga närkontakt med persiska mattor ligger en del år tillbaka i tiden. Under en charterresa till sol och bad deltog jag i en organiserad utflykt till en stad fylld av försäljare i såväl enskilda butiker som basarer. Anledningen till att jag åkte med, jag som inte är intresserad av shopping, var att huvuddelen av utflykten skulle ägnas åt en antik stad som nyligen börjat grävas ut. Ett annat, kortare, inslag i utflykten var ett besök hos en matthandlare. Efter att i stekande sol (52 grader varmt) ha beundrat de antika lämningarna av en kulturellt högtstående stad for vi trötta och törstiga in till den nutida staden för att besöka matthandlaren.

Vi, de aningslösa turisterna från norden, fördes av vår guide i ett högt tempo längs slingrande gränder till ett anonymt hus med en lika anonym dörr. Hastigt  föstes vi in genom dörröppningen och förblindade av mörkret som rådde där inne försökte vi orientera oss. Så tändes lyset och vi såg mattor, mattor, mattor varthelst vi såg. Mattorna hängde från taket, var enorma och skapade smala korridorer som i sin tur bildade en labyrint. En soligt leende man dök upp och bjöd oss att följa honom genom labyrinten. Luften var tung av obekanta aromatiska dofter. Vi trevade oss fram i halvmörkret mellan dyrbarheterna .

Till sist nådde vi labyrintens mitt. Ett rum vars väggar bestod av mattor, mattor, mattor öppnade sig. Vi bjöds att slå oss ner på de låga bänkar som löpte längs rummets kanter. Den solige mannen knäppte med fingrarna och från ingenstans uppenbarade sig ett par tystlåtna kvinnor som serverade oss alla te i små glaskoppar. Teet doftade och smakade äpple. Under tystnad betraktade den solige oss, en i taget. När han så inspekterat auditoriet knäppte han på nytt med fingrarna. En av de hängande mattorna veks undan och där bakom satt en liten kvinna och knöt mattknutar på en varp uppspänd på en träram. Vi bjöds att komma närmare och beundra de flinka fingrarna som knöt de särskilda knutarna i högt tempo.

Den solige informerade om att persiska salongsmattor ofta har mellan 250.000 och 600.000 knutar/ m², men kan ha ända upp till 900.000.

Vi bjöds att återta våra platser. Mannen knäppte med fingrarna. Mer te serverades. Mannen betraktade oss värderande och knäppte återigen med fingrarna.

Då började mattshowen. Som blixtsnabba andar kom och gick människor så snabbt att vi knappt hann registrera deras närvaro. Var och en medförde en matta som med konstfärdiga grepp liksom flög upp i luften och landade mitt på golvet. Det var ett fyrverkeri av glänsande färger och  invecklade mönster. Aaaahhh! Oooohhhh! Ååååhhh!
Så var det över.

Den solige bugade och tackade för vår uppmärksamhet och inbjöd oss att titta närmare på mattorna. De som förevisat mattorna hade nu återvänt till rummet och stod tysta uppradade efter väggarna. Vi i publiken drog oss tveksamt in mot matthögen i mitten. Försäljarna kom närmare. Plötsligt hade den solige med små gester genomfört en avskiljning av oss, likt hur boskapsskötare skiljer ut vissa djur ur en hjord. De turister som såg ut att vara stadda vid kassa fann sig omringade av försäljare som blixtsnabbt bläddrade bland mattorna och återigen förevisade de olika objekten. Jag och andra som antagligen bedömdes som lågbudgetturister föstes åt sidan.

Jag ställde mig i dunklet bland mattorna och iakttog ett medelålders par som fingrade på en väldigt stor matta. Den solige tog över från den förevisande försäljaren och talade sig varm för denna matta. Turisterna började känna sig alltmer trängda och kom med invändningar mot priset. Den solige sänkte priset med 5000 för varje invändning. Till sist kostade den jättestora mattan strax under 10 000 kr.

Då kom paret på den ultimata ursäkten för att inte genomföra köp, de skulle ha svårt att frakta hem mattan på flyget och sedan på tåget hemma i Sverige. Ånej, det skulle inte vara något problem. Den solige knäppte med fingrarna och en väska c:a 80 x 50 cm materialiserades. Två män dök upp och vek snabbt och konstfärdigt ihop den stora mattan och fick ner den i väskan.

När paret fortfarande tvekade mulnade den solige och började se sig om efter andra presumtiva köpare. Han fick syn på oss lågbudgetturister där vi stod och tryckte mellan mattorna. Solskenet återtog sin plats i hans ansikte och han började gå mot oss. Likt skrämda harar kastade vi oss in bland de upphängda mattorna och trevade oss fram i halvmörkret. Bakom oss hörde vi hur den solige knäppte med fingrarna. Vi tappade riktningen och stötte bara på nya mattkorridorer. Paniken låg på lur och scener från gamla Bond-filmer trängde sig på. Tänk om vi aldrig hittade utgången!

Så dök en av de teserverande kvinnorna upp framför oss. Tyst vek hon undan en matta och där, där var en dörr. Vi tumlade ut i solskenet och hamnade mitt i en del av basaren där man sålde väskor. Strax var vi omringade av försäljare som förevisade den ena väskan efter den andra. Utan en blick på varorna marscherade vi ut ur basaren, lyckades orientera oss och tog ut riktningen mot bussen.

Minnesbilderna från den antika staden har nästan suddats ut av denna mattvariant av ”Little shop of Horrors”.  

Det var mitt ämne i Skrivarcirkeln, överlämnat av Josephine.
Nytt ämne från mig till Inga Magnusson: Hattar