Gandhi, anyone?
Både det fasansfulla som pågår i Gaza och de alltmer obehagliga saker som sker här hemma på opinionsfronten. Vänsteraktivister kastar all annan "ideologi" över bord och hyllar Iran och lierar sig med terrorstämplade organisationer. Om lördagens manifestation i Stockholm har skrivits åtskilliga bloggmetrar:
* Om Mona Sahlins obegripliga beslut att både närvara och medverka på en manifestation där såväl de av hat förblindade vänsteraktivisterna som de terorrstämplade organisationerna manifesterade sitt hat mot Israel.
* Om den svenskfödde kulturskribenten Mohamed Omar som plötsligt kom ut som radikal muslim och frambär tribut till Iran.
* Om den svenskfödde, fullständigt rabiate Andreas Malm som av helt obegripliga skäl fått rumstera på DNkultur trots att han sägs ha hittat på och skrivit om en massaker som aldrig ägt rum, en vänsteraktivist som hyllar Iran och därmed lämnat allt av hbt-engagemang, jämställdhetstänkande och demokratisträvanden bakom sig. Dock måste väl hans öppna stöd till länder och organisationer som vill utplåna Israel bli lite mycket för Bonnierägda DN.
Till alla tre nämnda här ovan och alla som delar deras uppfattningar har jag i princip bara detta att säga:
- Gandhi, anyone?
Gandhi utövade ickevåld som politisk kampmetod. För den historielöse kan rekommenderas läsning på Kunskapens källa Wikipedia.
Gandhis inställning till religion torde också vara väl värd att att meditera över.
Gandhi ansåg att i varje religions kärna fanns sanning och kärlek (medkänsla, ickevåld och gyllene regeln). Han ifrågasatte också hyckleri, felgärningar och dogmer i alla religioner och var en samhällsreformator.
När han tillfrågades om huruvida han var hindu svarade han:
"Ja, det är jag. Jag är också kristen, muslim, buddhist och jude."
Det är dags att propagera för och utöva ickevåld. Det är dags att fördöma våldsivrare - inte bara i de sammanhang då det handlar om nazister som marscherar i Salem. Det är dags att förpassa Andreas Malm et consortes långt bort från kultursidorna.
Expressen