Åk tåg, det är upplysande!

På pendeltåget från förort till centralen i Stockholm sitter en kvinna c:a 30 år gammal ( i samma ålder som min generations äldsta barn s.a.s.) och talar med genomträngande, nasal röst och mycket stockholmsk dialekt:
1. Om en husrenovering hon är delaktig i:
- Nä, gud inte är hans morsa, ja inte min heller, med och hjälper till med målningen.   (Med allt tydligare förakt i rösten fortsatte hon) Den äldre generationens kvinnor fixar helt enkelt inte så'nt. Dom kan inte. Dom orkar ju inte. Herregud, om morsan skulle måla två plank skulle hon va helt slut. Nä, dom bara står vid spisen och se'n tycler dom att det får räcka. Men MODERNA kvinnor , vi gör allting. De e skillnaden.

2. Om Norrland:
- Ja men typ Luleå ligger högt däruppe , ta hit kartan så får jag se, jo där är ju Sundsvall och se'n är det Luleå.

3. Om Svensk klassiker ("hjältedåd" i friskusbranschen):
- Ja, tre mil är jättelångt, nästan som en mara, fast den e ju värre. De är därför den heter mara.

På intercitytåg till Gävle; en pensionerad man och hans gamle far talar förtjust om för mig hur fina bostäder de äger överallt - i Stockholm (större bostadsrätt på Kungsholmen), skärgården (hus på en ö), Göteborg (sommarhus vid havet), Jämtland (lägenhet i Östersund och stuga i fjällen) .
Därefter övergick de till att lovprisa regeringen:
- Äntligen lönar det sig att arbeta. Det har det ju inte gjort tidigare. Hoppas folk förstår och uppskattar detta och börjar jobba nu.

Efter att ha frågat mig om arbetslöshet mm i Gävleborg och jag berättat om pendlingen till och från Uppsala som ökat:
 - Jamen, det är ju jättebra. Man kan ju jobba även på tåget.

Efter att jag sagt att det beror väl på vilket jobb det är man pendlar till... så mycket vård av sjuka människor kan ingen utföra på tåget:
- Eh, jaha, jaså...

Där återgick vi till våra respektive tidningar och jag begrundade omslaget till Kupé, tågtidningen som delas ut till passagerarna så vi ska glömma de hutlösa priserna (Gävle -Stockholm = Sveriges dyraste sträcka). I Kupé kunde man läsa om Ernst K, hela Sveriges Ernst som gått över till TV4. Han tror sig fylla ett mänskligt behov, enligt  artikeln. Jag grubblade över hans pose på omslaget.

Därefter bläddrade jag i Aftonbladet som SJ gav oss som inte fick några sittplatser eftersom de satt in fel vagn så våra bokade platser helt enkelt inte fanns. Där var Ernst igen , i en undersökande artikel signerad Rickard Aschberg, om de extraknäck många TV4-journalister/programledare har. Extraknäck som konferencier, moderator, reklamskylt åt hugade organisationer och företag. Många pengar kan man tjäna. Efter att ha läst om det förstod jag bilden på Kupé bättre. Varumärkesskapande. Ernst gör en Lisa-Marklund (jo, jag vet att hon stavar med z...).

Jag är antagligen lågsinnad, missunsam och bitter men jag kände att jag blev ännu mer trött på både Ernst och  Timell och de andra. Men framför allt är jag trött på denna hype, denna haussning, detta varumärkesskapande av individer. Den hype som vi bidrar till genom att tycka att evenemang får en särskild glans om Ernst är där och ler till en kostnad av 35000 - 62500:-/dag. Ja, ni läste rätt. Han tar minst 35 000 för en dag i knäckbranschen.

Här nedan kan ni klicka upp större bilder och studera Ernst själva.