Jag - ett curlingfan!

När curlingVM gick i Sverige, närmare bestämt i Gävle 2004, var jag funktionär. Nej, jag spelar inte curling, hade inte sett en match före VM, visste ingenting mer än att det handlade om is, stenklot och kvastar och kände inte ens till att Gävle har en framgångsrik curlingklubb - CK Granit.
Jag lärde mig dock en hel del, bl.a. 
I allmänhet väger en sten drygt 18 kg
Man sopar för att stenen skall gå längre men också rakare. Hård sopning minskar friktionen Stenen glider längre och stenens curl motverkas.
Sporten utvecklades i Skottland där curling har anor från 1500-talet

Så nu kan jag verkligen glädja mig åt våra svenska lags vunna matcher idag i Turin.
Heja Peja (från Östersunds CK - bara det, jämte som jag är!)
men framför allt tjejerna i  Lag Norberg! De slog ju Canada!!!

Varför tar man då ledigt och jobbar gratis i två veckor? Jo, för att det är kul med folk.
Och folk- det fick jag verkligen träffa under mina pass som hotellvärd iförd de hiskeliga, kycklinggula värdkläderna.

Spelarna såg man bara till när de svepte in och ut på väg till eller från de minibussar som prompt skjutsade dem till match, träning eller någon social aktivitet.

Men fansen, denna månghövdade trogna skara som reser runt i världen och följer alla stora turneringar. Sammantaget är mitt intryck att curlingspelare och deras fans är som orienterare med familjer - man är engagerad i en sport som kan utövas av mycket ung och mycket gammal och det är viktigt med det sociala livet runtomkring. Man är trevlig mot omgivningen och inte särskilt märkvärdig av sig.  Men en viktig skillnad finns det och det är att det är oerhört stora pengar  i omlopp runt curling i de stora curlingländerna. Så den trogna skaran medföljande fans vi mötte, var mycket välbeställda människor.

Bland dessa fanns det rara, lilla vithåriga och ålderstigna paret  från Saskatchewan i Canada, (uttalas Saska-toon)som delade ut pins till alla oss "nice and friendly girls (!) who gave them soooo much help and service". De hade sett alla VM och tänkte nu passa på att besöka sina "Scandinavian roots, as well". Den gamle mannens mamma utvandrade från Härjedalen och hans pappa från Norge.

Där fanns den ständigt whiskeybeskänkte skotske äkta mannen som åkte runt med sin veteranspelande, magra och energiska hustru. Missnöjd med det mesta i livet pimplade han whiskey och försökte reta upp de evigt leende och serviceinriktade kycklinggula värdarna med allehanda krav på extra support i tid och otid. Den sista dagen kom han gruffande och muttrande och överräckte en skotsk pin medan han sa något som jag tror var ett tack...

Där fanns spelarfruar, spelarmän, spelarbarn, spelarföräldrar från många olika länder (jag har för mig att det var 17 nationer som deltog) - alla oerhört vänliga och intresserade av den exotiska staden Gävle.

Där fanns ett gäng mycket glada fransmän som åt och drack gott och delade ut pins till alla kvinnor. Ryktet gick om dessa bon vivants och de ansågs väl rätt så ansvarslösa. Men de var aldrig fulla, bråkade aldrig utan var helt enkelt levnadsglada. En av de sista dagarna berättade mannen som var deras informelle ledare att han året före hade övervunnit en livshotande sjukdom och därefter fått en ny syn på livet och vad som är viktigt. Därav denna översvallande livsglädje.

Där fanns stora trupper "officials", curlingvärldens pampar som hade möten hela dagarna där man planerade kommande internationella evenemang. De flesta av dem var väldigt trevliga men en och annan började antagligen dagen med att pumpa upp sitt redan uppblåsta ego med att pompöst upprepa  "I, me,  myself, my and mine" medan de beundrade sin spegelbild. Den koreanska truppen var dock oerhört trevlig och alldeles utom sig av lycka över den sightseeing-tur vi ordnade under vilken de bl.a. fick besöka ett fiskeläge. Då fick vi pins igen!

Detta med pins är stort inom curling. Det samlas, det skapas muséer, det säljs och byts. Det finns nog de
som har fler än den lilla damen Ann MacDonald från Kingston, Canada men ingen annan syntes bära hela samlingen på sig. Enligt uppgift vägde hennes väst omkring 20 kg!
Bilden har jag lånat från gavle.cc



Pinlady
1 Börje:

skriven

Trevligt minne! "Tanten" måste vara stark som kan bära omkring på alla dessa pins.

Jag är inte så där väldigt intresserad av idrott egentligen. Har faktiskt inte sett något av OS i Turin, inte ens invigningen ...
Men jag MOTIONERAR regelbundet!

2 RS:

skriven

Curling, det har jag aldrig testat. Det är så svårt att förstå, jag menar hjälper det verkligen att sopa isen för att få klotet att glida snabbare?

3 Anne-Maj:

skriven

Det var så roligt att läsa!!! Känner igen typ jag varit på tävlingar och konferenser.

4 Rut:

skriven

Måste ha varit ett oförglömligt minne.

Jag måste erkänna att jag inte sett någon match live men man kommer ganska nära också på TV även om närvarostämningen går förlorad.

5 Ensambarn:

skriven

Kul att läsa om sådana trevliga minnen.
Go Sverige!

6 Josephine:

skriven

wow! bild kommer på min pinshatt - den väger en hel del den också, men hennes samling är ju helcool!

7 Anonym:

skriven

"is, stenklot och kvastar" skrev du. Det låter som en gammal hednisk rit.

Undrar om de inte sysslade med sådant redan då Stonehenge restes? En "henge" är ju en cirkel med stenar inte olikt boet i Curling.

8 Krisse:

skriven

Curling, det är svårare än det ser ut. Under -05 har jag provat att spela två gånger under tålmodig instruktion i Sundbyberg.Den besynnerliga sopandet har fått sin sin förklaring.Friktion. En sport för den modige och uthållige entusiasten.Curling är ett sant bevis på att man har så kul som man gör sig.

9 En liten tant:

skriven

Börje: Ja, Ann MacDonald var stark. Hon var väldigt kort också - c:a 150 cm- och närmare 80 år. Under VM bodde hon i Stockholm och tog tåget till Gävle VARJE dag! Det tar i alla fall 80 minuter med X2000.

RS: Dom påstår det. Isen blir varm och glattare av sopandet, friktionen minskar vilket gör att klotet inte snurrar/curlar utan går rakt.

AnneMaj: Evenemang med mycket folk är roliga. Många små dramer utspelas.

Rut: Det var en fantastisk stämningen i ishallen under matcherna. Hejaklackar som hette duga!

Ensambarn: På såna grejer träffar man folk... mycket folk...

Josephine: Va?!?! Har du en pinshatt!!! Väntar spänt på att få se!!

Anonym: Grattis! Du har löst gåtan med Stonehenge! Djupt tagen bugar jag mig! :-)

Krisse: Jag skulle vilja lägga till: en sport för den vige... man ska ju gliiiida fram på isen med ett ben böjt och det andra utsträckt bakom sig... se'n ska man ta sig upp från den ställningen också!!

10 Rita:

skriven

Jag ÄLSKAR att titta på Curling!

11 Björn:

skriven

En sport för dem på glid.

12 SingelMamman:

skriven

Alltså sopa det kan jag.
Och is tar jag mig fram på - hasandes.
Och Gävle vet jag var det ligger och att tanten står på Gavlerinken ser ju varenda människa.

Kanske curling kna vara något för mig...

18 kilo sa du??
Nej tack jag återvänder till vinglaset jag.
:)

Ny här och kikar runt lite.

13 En liten tant:

skriven

Rita: Har du spelat själv? Eller bara intresserad som jag?

Björn: ;-) Man måste ha en balanserad livsföring för att ta sig upp från glidandet.

Singelmamman: Jag menar att vikten av att ha en kunnig och positiv publik inte nog kan understrykas. Hur skulle det bli om alla spelade? Näe, du och jag vi tar vårt ansvar och hejar på dem från djupet av soffan med vinglaset nära.

14 Patrik:

skriven

Jag har spelat curling och har ett par medaljer från sveriges högsta serie, elitserien, det blev dock aldrig ett guld. Jag träffade Anette Norberg första ggn när vi båda var runt 14-15 år, men ikväll tyckte jag synd om USA´s 4:a. När en sten skär på det där sättet (som hennes sista sten såg ut att göra) så är man hjälplös och det känns förj-igt, jag vet I´ve been there.

15 En liten tant:

skriven

Patrik: Så kul - besök av en äkta curlare! Ja, lite synd om USA:s spelare men... mest Heja Sverige!

16 Annela:

skriven

Vad roligt att läsa om alla dina intryck som
funktionär. Jag ska vara volontär på EM i Friidrott här i Göteborg i augusti och jag ser verkligen fram emot det.

17 En liten tant:

skriven

Annela: Åh, va' roligt! Ha bra skor och vattenflaska.

18 Patrik:

skriven

Äkta curlare javisst, men det har gått några år sedan sist men Peja fick pisk då också;).
Systrarna Johnson lär vi förmodligen aldrig se igen, vilket jag tycker är synd. Vi kan hoppas att vi ser dem redan i VM, lite mer rutin där så kan de bli riktigt bra.

19 emil:

skriven

Curling är helt klart den tramsigaste sysselsättningen man kan ha. Är mindre sport än vad golf är och det vill inte säga lite. Svårt att se anledningen till reservspelare och dopingkontroller. Kan man bli skadad eller ha fördel av doping när man "curlingar"

20 En liten tant:

skriven

Emil:
Tja, inte vet jag men nog tror jag att det krävs en hel del fysisk träning för att orka en hel curlingmatch. Se'n måste man väl vara i allmänt god form för att kunna fokusera så nog finns det väl utrymme för fusk genom doping och därmed behov av dopingkontroller. Reservspelare behövs nog om någon ordinarie sträcker sig, får ryggskott eller blir plötsligt sjuk. Före VM i Sverige fattade jag inte heller något av denna sport och skulle antagligen ha hållit med dig om att det var en tramsig sysselsättning. Men nu har jag lärt mig en del och har en helt annan syn på curling. Se'n är det ju så allmänt fiffigt att ingen är tvungen att vare sig spela golf eller curling! De som vill får och de som inte vill slipper. Det är fint, det!

Kommentera här: