Den persiska mattan

musmatta
Musmatta Bilden kommer från Designtorget, Stockholm
Till utseendet en orientalisk matta i miniformat men är en traditionell musmatta i både storlek och material. Finns i flera olika orientaliska mönster. Pris: 169:-
Design Ramin Chehrazi

Min hittills enda riktiga närkontakt med persiska mattor ligger en del år tillbaka i tiden. Under en charterresa till sol och bad deltog jag i en organiserad utflykt till en stad fylld av försäljare i såväl enskilda butiker som basarer. Anledningen till att jag åkte med, jag som inte är intresserad av shopping, var att huvuddelen av utflykten skulle ägnas åt en antik stad som nyligen börjat grävas ut. Ett annat, kortare, inslag i utflykten var ett besök hos en matthandlare. Efter att i stekande sol (52 grader varmt) ha beundrat de antika lämningarna av en kulturellt högtstående stad for vi trötta och törstiga in till den nutida staden för att besöka matthandlaren.

Vi, de aningslösa turisterna från norden, fördes av vår guide i ett högt tempo längs slingrande gränder till ett anonymt hus med en lika anonym dörr. Hastigt  föstes vi in genom dörröppningen och förblindade av mörkret som rådde där inne försökte vi orientera oss. Så tändes lyset och vi såg mattor, mattor, mattor varthelst vi såg. Mattorna hängde från taket, var enorma och skapade smala korridorer som i sin tur bildade en labyrint. En soligt leende man dök upp och bjöd oss att följa honom genom labyrinten. Luften var tung av obekanta aromatiska dofter. Vi trevade oss fram i halvmörkret mellan dyrbarheterna .

Till sist nådde vi labyrintens mitt. Ett rum vars väggar bestod av mattor, mattor, mattor öppnade sig. Vi bjöds att slå oss ner på de låga bänkar som löpte längs rummets kanter. Den solige mannen knäppte med fingrarna och från ingenstans uppenbarade sig ett par tystlåtna kvinnor som serverade oss alla te i små glaskoppar. Teet doftade och smakade äpple. Under tystnad betraktade den solige oss, en i taget. När han så inspekterat auditoriet knäppte han på nytt med fingrarna. En av de hängande mattorna veks undan och där bakom satt en liten kvinna och knöt mattknutar på en varp uppspänd på en träram. Vi bjöds att komma närmare och beundra de flinka fingrarna som knöt de särskilda knutarna i högt tempo.

Den solige informerade om att persiska salongsmattor ofta har mellan 250.000 och 600.000 knutar/ m2, men kan ha ända upp till 900.000.

Vi bjöds att återta våra platser. Mannen knäppte med fingrarna. Mer te serverades. Mannen betraktade oss värderande och knäppte återigen med fingrarna.

Då började mattshowen. Som blixtsnabba andar kom och gick människor så snabbt att vi knappt hann registrera deras närvaro. Var och en medförde en matta som med konstfärdiga grepp liksom flög upp i luften och landade mitt på golvet. Det var ett fyrverkeri av glänsande färger och  invecklade mönster. Aaaahhh! Oooohhhh! Ååååhhh!
Så var det över.

Den solige bugade och tackade för vår uppmärksamhet och inbjöd oss att titta närmare på mattorna. De som förevisat mattorna hade nu återvänt till rummet och stod tysta uppradade efter väggarna. Vi i publiken drog oss tveksamt in mot matthögen i mitten. Försäljarna kom närmare. Plötsligt hade den solige med små gester genomfört en avskiljning av oss, likt hur boskapsskötare skiljer ut vissa djur ur en hjord. De turister som såg ut att vara stadda vid kassa fann sig omringade av försäljare som blixtsnabbt bläddrade bland mattorna och återigen förevisade de olika objekten. Jag och andra som antagligen bedömdes som lågbudgetturister föstes åt sidan.

Jag ställde mig i dunklet bland mattorna och iakttog ett medelålders par som fingrade på en väldigt stor matta. Den solige tog över från den förevisande försäljaren och talade sig varm för denna matta. Turisterna började känna sig alltmer trängda och kom med invändningar mot priset. Den solige sänkte priset med 5000 för varje invändning. Till sist kostade den jättestora mattan strax under 10 000 kr.

Då kom paret på den ultimata ursäkten för att inte genomföra köp, de skulle ha svårt att frakta hem mattan på flyget och sedan på tåget hemma i Sverige. Ånej, det skulle inte vara något problem. Den solige knäppte med fingrarna och en väska c:a 80 x 50 cm materialiserades. Två män dök upp och vek snabbt och konstfärdigt ihop den stora mattan och fick ner den i väskan.

När paret fortfarande tvekade mulnade den solige och började se sig om efter andra presumtiva köpare. Han fick syn på oss lågbudgetturister där vi stod och tryckte mellan mattorna. Solskenet återtog sin plats i hans ansikte och han började gå mot oss. Likt skrämda harar kastade vi oss in bland de upphängda mattorna och trevade oss fram i halvmörkret. Bakom oss hörde vi hur den solige knäppte med fingrarna. Vi tappade riktningen och stötte bara på nya mattkorridorer. Paniken låg på lur och scener från gamla Bond-filmer trängde sig på. Tänk om vi aldrig hittade utgången!

Så dök en av de teserverande kvinnorna upp framför oss. Tyst vek hon undan en matta och där, där var en dörr. Vi tumlade ut i solskenet och hamnade mitt i en del av basaren där man sålde väskor. Strax var vi omringade av försäljare som förevisade den ena väskan efter den andra. Utan en blick på varorna marscherade vi ut ur basaren, lyckades orientera oss och tog ut riktningen mot bussen.

Minnesbilderna från den antika staden har nästan suddats ut av denna mattvariant av ”Little shop of Horrors”.  

Det var mitt ämne i Skrivarcirkeln, överlämnat av Josephine.
Nytt ämne från mig till Inga Magnusson: Hattar


 

1 mamselamsen:

skriven

Hu, vilket hemskt äventyr.

2 frktjatlund:

skriven

Tanger bjöd oss på liknande erfarenheter. Den inhemske guiden ville bara presentera sin "bror" och hans verksamhet.

3 isecore:

skriven

Det här påminner mig om när jag bodde i USA och jag + några vänner var sugna på mexikansk mat. Vi var mitt ute i ingenstans, hade ingen koll på nånting men hittade ett pyttelitet hak som vi dök in på. Restaurangen var i praktiken inrymd i nån liten familjs kök, och man åt mer eller mindre mat bokstavligt tillagad av mamman i familjen. Det var kanske tre bord, fullständigt tomt, men vi blev upp-passade som kungar. Maten var vidunderlig, och till skillnad från dig så gick vi därifrån med enbart goda minnen (i mer än en bemärkelse).

Jag har i massor med år suktat efter en persisk matta, men de är ju så hiskeligt dyra. Kanske får bli en liten fejkpersisk musmatta istället?

4 Bloggblad:

skriven

Hu, så hemskt. Jag associerar till en granne som var från Turkiet, från en mkt förmögen familj. Jag har aldrig sett så stora mattor som hon hade - snacka om heltäckning! Äkta vara - och en otrolig berättelse om hur hon hade fått hit brudgåvan...

5 Josephine:

skriven

toppenhistoria! Vad du kan :-) det är det som är så spännande att ge ett ämne - man har inte en aning om vad det ska bli av det... en saga, ett minne, en novell med ämnet som detalj osv.

6 Inga M:

skriven

En kul historia! Och välskriven!
På slutet där när Ni räddar Er in i en väskaffär så trodde jag för ett ögonblick att historien skulle upprepas med enträgna väskförsäljare och en ny flykt. Men det var tur att Ni kom undan helskinnade från detta vådliga äventy och slapp ha en matta flygande med hem :-)

Jag har nu skrivit en text till det ämne jag fick av Dig och Du är välkommen in på min blogg för att se vad det blev! Jag fick ju ämnet "Hattar" men jag tog mig friheten att ändra lite på det till "Hatten" Jag hoppas att det gick bra.

7 Tom:

skriven

Det var roligt att läsa...men inte lika roligt på plats förstår jag. O, fasa att råka ut för något sådant...inget för bortkomna, bekväma och blyga svenskar.

8 Lars Anders Johansson:

skriven

Haha, vilke underbar och smått surrealistisk anekdot! Annars är barnarbete den association som infinner sig när jag ser eller hör talas om de orientaliska mattorna.

9 En liten tant:

skriven

mamselamsen: Ja, det var faktiskt riktigt obehagligt där på slutet när vi inte hittade ut.

frktjatlund: Det måste ju löna sig eftersom fler använder samma försäljningsteknik.

isecore: Det var ett trevligt reseminne! En liten fejkmatta kan vara ett steg på vägen.

bloggblad: Jag reste dessutom på egen hand och hade ingen som hade koll på vart jag tog vägen så jag hade fullt sjå med att hänga efter de andra i gruppen. Men mattorna var fantastiska.

Josephine: Tack! Det är spännande att få sitt ämne och sedan se vart ens associationer tar vägen.

Inga M: Tackar! HiHi "slapp ha en matta flygande med hem"... Jag har läst Hatten nu. Mycket läsvärd!

Tom: Turistens ovana vid den offensiva säljstilen är väl själva affärsidén. Vi stressas till att köpa oss fria. Vi har numera träningsläger i vår lokala galleria där inomhustorghandlare jobbar med liknande metoder.

Lars Anders: Tackar. Jo, nog misstänker man att en hel del barn knyter mattor. Små flinka fingrar knyter miljoner knutar till lyxkonsumenternas fromma.

10 Mette:

skriven

Usch det där känner jag igen. Finns många affärer här i Malmö med just den typen. Som mulnar. Jättebra skrivet. Jag hittar bara en mening som jag tycker vore bättre om du ändrade på:
"Så tändes lyset och vi såg mattor, mattor, mattor varthelst vi såg."
Upprepandet där. "Varhelst vi vilade blicken" eller nå´t ditåt kanske?

11 lalandakid:

skriven

Jag ville bara säga att de säljer exakt likadana musmattor på en mattaffär på Hornsgatan,
för 79:-

12 Quid Vis:

skriven

Jag får associationer till det som hände min son när han var riktigt ung. Han blev övertalad att köpa en andel i en lägenhet på Teneriffa och förlorade mängder med pengar. Efter det aktar vi oss noga.

13 En liten tant:

skriven

Mette: Just den meningen var faktiskt väldigt medvetet utformad, en variant av ett berömt yttrande rörande staden Sundsvall på 1800-talet "Och såg vid såg jag såg, hvarhelst jag såg" som i sitt orignal är oändligt mycket vitsigare än min mening om mattorna. Sundsvallsområdet var i slutet på 1800-talet världens sågverkstätaste område. Och det var Elias Sehlstedt (poet) som år 1852 blickade ut över Alnön och sade just detta. Det var den meningen jag hade i huvudet när jag skulle ge en bild av hur vi tittade hit och tittade dit och varthelst vi såg, såg vi mattor.

lalandakid: Det får jag tipsa isecore om, han övervägde inköp.

Quid Vis: Men hugaligen! Stackars son!

14 Annela:

skriven

En sådan fantastisk berättare du är. Jag kan se, känna, lukta och höra hur det var. Tur att ni kunde ta er ut och till en väskförsäljare!!!Jag gillar väskor mycket bättre än mattor.

15 Mingman:

skriven

Den var ju helt underbar, mattan alltså ! :D Önskar jag hade en sådan...
(världens mest poängfullda kommentar va? Men jag gillar att lämna spår efter mig)

16 Inga M:

skriven

Just nu har jag varit på designtorget o sett musmattan. Den var fin! Det finns mycket annat fint här också. Fast man ska ju behöva också! Och det mesta behövs inte.

Kommentera här: