Förlåt mig, men jag ogillar Alkemisten av P Coelho.
Jag som inte är någon bekännande feminist ( och här kommer den övertydlighet som Internet tycks fordra: är varm förespråkare och näst intill enpersonsgerilla för jämställdhet, jämlikhet och rätten att vara den man är för båda könen)…
Jag verkar vara den enda kvinna i hela världen som retat upp mig på Coelhos manschauvinistiska berättelse om männen och pojkarna som drar ut i världen för att söka skatten/sanningen medan kvinnorna och flickorna ska gå kvar hemma och vänta på att mannen/pojken kommer tillbaka upplyst och självförverkligad.
När jag vågat mig på att framföra denna synpunkt till Coelho-frälsta medsystrar har jag mötts av tomma blickar och därefter skarpa uttalanden som att:
- Nähä, har jag då frågat, men jag gör det och har jag inte rätt i att det är männen som drar ut och kvinnorna väntar hemma?
- Jo, men han menar ju inte så.
Nänä... hur menar han då? Och varför anser annars argusögda stridbara kvinnor att det är OK att förmedla ett sådant budskap till världen? (Dessutom i mångmiljonupplagor) Som jämförelse kan nämnas att självaste Evert Taube blev postumt anklagad för mansgriseri i sina vistexter av Margareta Winberg. Jag ger mig den på att dåvarande minister Winberg hör till Coelho-fansen!
skriven
Du är inte alls ensam! Jag har läst två böcker av den där människan och det är bland det sämsta jävla trams jag har läst på länge (ja, då räknar jag med dyngan min arbetskamrat lånar ut). Han borde skämmas över att ha sitt namn på såntdär skräp.
Och då har jag inte ens funderat över hans mansgriseri.