En liten tant

Hylands hörna var ett underhållningsprogram i Sveriges Television med Lennart Hyland som programledare. Det var från början (1961) ett radioprogram , men 3 oktober 1962 började programmet att sändas i tv. Det allra sista programmet sändes den 30 april 1983.Programmet skulle idag ha kallats en talkshow, men ordet fanns inte på 60-talet. Förlagan var hämtad från amerikansk tv-underhållning. Man hade programvärdinnor varav Siw Malmkvist var en. Som jag minns det var programvärdinnans enda uppgift att visa in gästerna. 
Programmet var oerhört populärt. Hela Sverige var bänkat framför tv:n på lördagkvällarna.

Vår framsynta fröken såg en större pedagogisk möjlighet i projektet och från att ha varit ett tänkt inslag under Roliga Timmen blev det ett stort skolarbete av det. Vi fick lära oss hur ett tv-program kom till. Undrar hur hon kände till det, Anna-Greta?TV:n var ju så ny och någon medieundervisning hade ännu inte uppfunnits.

Vi fick välja roller, artist eller studiofolk eller publik,  i produktionen och stackars blyge Lennart blev av oss andra pådyvlad rollen som Lennart Hyland för han var längst av pojkarna och dessutom hette han ju Lennart.

Själv valde jag att framträda som Edith Piaf! Jag sjöng en egen hemmagjord jämtländsk variant av Milord. De enda riktiga franska ord  i texten jag uppfattat och något så när kunde uttala var Allez, venez, Milord! och Laissez-vous faire, Milord, och Je vous connais, Milord. Däremellan blev det rotvälska men till rätt melodi. Jag hade något svart på mig och tyckte själv att jag var otroligt lik Edith Piaf, liten och mager som jag var då.

Vi tränade och tränade och till sist uppförde vi vår egen Hylands Hörna för en välvillig publik bestående av mödrar. I brist på kameror spelade vår fröken in programmet på rullband på den stora bandspelaren som egentligen bara fick användas för att spela upp pedagogiska program från Utbildningsradion. Hon hade ett rebelliskt drag, vår fröken och tänkte nya och annorlunda tankar om vad som var undervisning. Så vi fick sjunga i mikrofon!!! Det var stort 1963.

Men varför valde en liten tetig unge att föreställa Edith Piaf? Ja, säg det men jag var fascinerad av denna artist och gripen av hennes sång från det jag först hörde henne på radion. Jag kunde, så liten jag var, sjunga med, härmade ljudenligt, i delar av andra låtar än Milord trots att jag inte kunde franska.  Jag älskade de rrrrullande rrrrrr:en.
Non, rrrrrrien de rrrrrrrien non je ne rrrrrrgrrrrrette rrrrrien

Jag sörjde när hon dog på hösten 1963.
När jag inför årskurs 7 våren 1966, skulle välja språk var valet givet - franska, Ediths språk.

Et maintenant - Non, je ne regrette rien

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
C'est Paye, Balaye, Oublie, Je Me Fous Du Passe

Avec Mes Souvenirs J'ai Allume Le Feu
Mes Shagrins, Mes Plaisirs,
Je N'ai Plus Besoin D'eux
Balaye Les Amours Avec Leurs Tremolos
Balaye Pour Toujours
Je Reparas A Zero

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Car Ma Vie, Car Me Joies
Aujourd'hui Ca Commence Avec Toi


Hämtad från All the Lyrics.