Jag ska be att få deponera min skatt

Enligt hyreslagen kan man som hyresgäst deponera delar av sin hyra hos länsstyrelsen om man anser att hyresvärden inte fullgör sina plikter. Nu har vi kommit till en punkt i samhällsutvecklingen där jag av många skäl i den personliga frihetens namn i valfrihetens Sverige vill kunna deponera delar av min skatt hos länsstyrelsen.

TCO anser att vi med skattemedel ska subventionera hushållsnära tjänster till barnfamiljer för att främja jämställdheten. 90% av kostnaderna ska skattebetalarna stå för när det gäller friska unga människors hushållsarbete.

Hur tänker sig TCO att insikten om att ansvaret för hem och familj är ett gemensamt åtagande ska tränga in i medvetandet hos de unga föräldrarna om vi befriar dem från våndorna att ta egen ställning till hushållsarbetet genom att ge dem en hemmafru under småbarnsåren? Hur tänker sig de jublande unga kvinnorna att detta ska gynna verklig jämställdhet?  

Jag menar...
De patriarkala strukturerna får bidrag till en time-out. När barnen vuxit upp och subventionen upphör slår de till med full, uppdämd kraft eftersom ingenting har krävts av den enskilde patriarken. Den lilla kvinnan har fått vila från städning under småbarnsåren men är naturligtvis fortsatt förtryckt av strukturerna och kommer att foga sig elegant i att bära fram både tofflor och tidning till maken när han kommer hem från sitt viktiga arbete. Den lilla kvinnan jobbar naturligtvis deltid pga strukturerna. Hon ska hämta, lämna barn på dagis och hinna instruera den hushållsnära tjänsten och är hemma före mannen vilket gör att hon har tid att hämta tofflorna.

Hur tänker sig TCO att 90% hushållsnära tjänst ska leda till att arbetsgivarna bringas till samma insikt och se med välvilja på  delad föräldraledighet, kortare arbetstid, delade VAB-dagar?

Jag blir bara trött på den havererade jämställdhetsdebatten som den presenterats i media under sommaren. Skällandet på familjen, gnällandet över hur jobbigt man har det som välutbildad kvinna som fått barn - allt det som Ann Heberlein bemötte i Expressen med bl.a.

"Ett problem i jämställdhetsdebatten är att den hela tiden förs ned på individnivå", säger Maria Sveland förnumstigt. Nej, nej, nej. Det är faktiskt inte ett problem. Det är faktiskt en del av lösningen. Varenda svensk är vid det här laget hjärntvättad med genusteorier sedan barnsben. Vi vet vad vi skall tycka. Problemet är att vi inte omsätter det i praktiken, i våra egna liv, i vår vardag. Den handlar inte bara om strukturer. Det handlar också om individer. Det handlar om dig och dina val och din familj. Ställ för bövelen krav!

Ja, en del kvinnor bör säkert ställa krav om inte sambon, äkta mannen fattar själv, andra behöver släppa taget om hushållet och låta partnern utföra jobben på sitt vis.

Så länge som det förs en politik som
* försämrar sjukförsäkringen
(jag undrar om folk har helt klart för sig vad det som trädde i kraft i somras egentligen innebär)

* tillåter att skattemedel kan bli ren vinst till privata aktörer
(att friskolor inte drivs som non-profit som i exempelvis Nederländerna),

Så länge som opinionsbildare kräver en skattefinansierad förlängning av den egna mamman så de unga föräldrarna kan leka mamma pappa barn istället för att ta det fulla ansvaret i ett samhälle där förutsättningarna för det är annorlunda och bättre än de var för deras föräldrageneration,

Så länge känns det osäkert att överlåta beslutsrätten över mina inbetalda skatter till politikerna och opinionsbildarna.
Så länge vill jag således deponera det av min skatt som inte går till sjukvården i Gävleborgs och Uppsala län.

1 Kvinna:

skriven

Mycket bra, instämmer till fullo!



TCO resonerar barnsligt, falskt, bortskämt och ologiskt.



Deras utspel påminner starkt om pyramidspel. Om alla kvinnor ska slippa hushållsarbeta - vem ska då städa hos dem som städar hos andra? Någon står ofelbart sist i ledet.



Det är dags att basera städfrågan på vetenskaplig grund. Varför är det tillåtet att utgå från att kvinnor gör det mesta hemma utan någon seriös undersökning? Det finns män som både städar, lagar mat,handlar och hämtar barn och de är många där ute. De som klagar mest är de lata alternativt överambitiösa som inte förstått att barnaåren innebär att avstå och välja. Gör det möjligt för föräldrar att arbeta mindre utan att se detta val som ett nederlag!

2 Mamselamsen:

skriven

Bra... kunde aldrig ha fått till bättre.

3 Annika:

skriven

Jag håller inte alls med. Dagens småföräldrar bränner ut sig i sin kamp att få ihop arbete, hem, dagis och barn. Många mammor blir utbrända, däribland jag. Jag har tre små barn, varav ett är handikappat. Jag och min man sliter som små djur att få ihop vardagen. Om fler småbarnsföräldrar kunde få hjälp med städning hemma skulle det rädda många äktenskap och kvinnors hälsa. Dagens tempo är så mycket högre än det var på 70-talet.

4 Singel:

skriven

Nu får det vara nog! Barnfamiljer får redan alldeles för mycket bidrag och stöd av samhället, barnbidrag, föräldraledighet, betald VAB, subventionerade dagis osv.



Vem betalar? Jo, de som INTE har barn!



Om man inte själv klarar av att betala för sina barn så kan man avstå från att skaffa barn! Övriga samhällsmedborgare ska inte behöva betala för att andra inte klarar av att själva försörja sig och alla de barn de skaffar!

5 En liten tant:

skriven

Kvinna: Ja, det faktum att det finns många familjer som har ett fungerande samarbete runt "familjeprojektet" försvinner liksom i debatten.



Mamselamsen: Tack!



Annika: Ett handikappat barn behöver självklart ännu mer av sina föräldrar och det ger ju en större och annorlunda arbetsbelastning. Det är dock inte det den allmänna debatten rör sig om utan om de "vanliga" familjerna som ska avlastas det "vanliga" familjelivets problem. Varje generation hänvisar till att deras generation lever i ett samhälle med högre tempo och större krav än tidigare generationers. Jag vill påstå att vi skapar mycket av tempot själva genom vilka val vi gör och vad vi prioriterar. Jag känner harmoniska unga familjer som lever i ett lugnt tempo där båda föräldrarna valt att gå ner i arbetstid för att hinna med barn och hem utan att stressa ihjäl sig. Det pris de betalar är förstås en lägre ekonomisk nivå under småbarnsåren.



Se'n är småbarnsfamiljer inte en homogen grupp. Där finns allehanda problem och behov och de ensamstående föräldrarna har sin egna problematik när det gäller att få saker att gå ihop som jag inte tror att de hushållsnära tjänster som TCO förespråkar skulle lösa.



Singel: Visst ska det finnas gränser men visst ska samhället, vi alla, bidra till att barn får vettiga livsvillkor genom en bra familjepolitik. Barn behövs för oss alla eftersom de även växer upp, blir arbetstagare och arbetsgivare och bidrar till samhället. Samhällsbygge är inte så enkelt som jag ser ut att mena med min drastiska önskan om att deponera min skatt. Jag betalar via skattsedeln för många saker som jag hoppas jag aldrig ska behöva använda själv t.ex. sjukvården, demensboenden, rehabilitering för trafikskadade osv. Men jag gör det i förhoppningen att andra ska vara med och betala för sånt som jag kan behöva. Det är det som är solidaritet. Men solidariteten får inte missbrukas vilket jag tycker att förslaget om hushållstjänster till unga friska familjer gör.

6 olov:

skriven

Man får väl ändå tacka TCO för att de på ett klart och redigt sätt visar på bristerna i den här nya livspusselfeminismen. Citatet "Men det är viktigt för jämställdheten att kvinnor kan stärka sina positioner i samhället OBEROENDE av hur männens beteende utvecklas" sätter en helt ny standard för vägen mot ett jämställt samhälle. Allt det negativa med manliga förhållningssätt till familjen och ansvaret för hemarbetet ska nu kunna tas upp av (medelklass) kvinnorna så att de kan konkurrera på samma villkor som (medelklass) männen. Ingenting i samhället ska alltså egentligen förändras, det enda som ska hända är att vi får fler konkurrensinriktade,ambitiösa karriärister som vill tillbringa så lite tid i hemmen som möjligt.



Grattis barn och välkomna till en skön ny värld...

7 Katrine:

skriven

Annika: Att gnälla över att det skulle vara högre tempo idag än på 70-talet är bara löjligt. Det är självpåtaget. Man bestämmer själv hur man lägger upp sitt liv och sin vardag. Klarar man inte av det så klarar man kanske inte av att ge sina barn en trygg och bra uppväxt heller?

8 Malou:

skriven

Å, du lilla tant, du är så klok. Annika, du är i en speciell situation som fordrar särksilda hänsyn och avlastningsordningar. Men aldrig att jag kan hålla med om att allt är så mycket jobbigare idag! Jag har själv fött fyra barn på fem år och valt att vara hemmanär dom var små. Ja, det var mycket att göra-för att klara det ekonomiskt på en lön var man tvungen att prioritera ganska hårt- och jag betalar med en taskig pension eftersom jag inte fick persionspoäng för den här tiden. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Barn tar tid, och måste få ta tid, och då får man välja bort något annat. Så enkelt, och så svårt, är det.

(Det här blev kanske lite luddigt och osammanhängande?)

9 Viveka:

skriven

Bra präntat. Har inget att invända mer än att jag tycker TCO som är en facklig organistation och som sådan ska företräda sina medlammar i första hand inför arbetsgivarna.

Jag ser det mer som ett politiskt plamfetterande inlägg och har inget alls med deras verkliga ställning på arbetsmarknaden att göra.

För annars är det väl bara de tar upp det som lönekrav med arbetsgivarena i nästa löneförhandling.

10 anonym:

skriven

Hej Annika,



jag håller fullständigt med dig. Tack för att du vågar säga din åsikt.



Och visst fcik du som ett brev på posten en lång radda med föreläsningar om att du var dåligt organiserad mm. Men sanningen är det att ha ett jobb idag kräver otroligt mycket av en och ofta närmare 10 timmar per dag så med allt det andra så blir livet en enda stor kamp.



visst borde man tvinga männen att hjälpa till, och många drar ett gigantiskt lass. Men tyvärr så kan man inte ändra någon annan än en själv. Enligt min erfarenhet så är man mer jämställda i snitt i storstäder och när mannen har en akedemisk bakgrund än i glesbygd samt utan akademisk bakgrund. Kalla det fördomar men det är i snitt, det finns alltid en stor mängd som avviker.

11 Gubben:

skriven

Eftersom män är sådana skitstövlar så borde det väl vara dom som får städhjälpen? Eller har jag missat nåt nu igen?



Minns hur både far och mor arbetade hemma på gården från tidig morgon till sen kväll. Om de levt idag med diskmaskiner, halv- och helfabrikat, dagis, förskolor, skolmåltider, skolskjutsar, barnpsykologer, föräldrargrupper och vispad grädde på tub hade de säkert också ställt krav på mer bidrag.

Ja, fy tusan, det är mycket värre nu!

Har du kontonumret för skattedeponi?

12 En liten tant:

skriven

olov: Osökt kommer jag att tänka på den gamla låten "var kommer barnen in" av Hansson de Wolfe united.



Katrine: Instämmer till stor del. Allt råderr vi dock inte över i våra liv.



Malou: Så sant och i koncentrat: "Barn tar tid, och måste få ta tid, och då får man välja bort något annat. Så enkelt, och så svårt, är det." Det är den där biten med att välja bort något annat som man inte kan förlika sig med idag.



Viveka: Absolut rätt - TCO är en facklig organisation och detta utspel var politiska krav för alla.



anonym: Om akademiker är mer jämställda blir det väl än mer obegripligt att just deras fruar och sambos verkar ha det jobbigast.



Gubben: Länsstyrelsen är i beråd över de många förfrågningarna och hinner inte med. Så än så länge har jag dem i madrassen.

13 Marie:

skriven

Jag kan inte annat än att hålla med dig. Hur ska vi kunna få ett jämställt samhälle om ingen egentligen behöver ändra på sig. Jag höll i ärlighetens namn på att ramla baklänges av förslaget och undrar i mitt stilla sinne vad detta skulle kosta samhället och var de hade tänkt att ta pengarna ifrån. Dessutom funderar jag på hur länge de anser att det skulle ta innan man ser en förändring i strukturerna?? Städhjälp lät som en banal lösning på problemet.



Även om jag skämtade på min egen blogg att det nog skulle vara behövligt med hjälp utifrån så skulle jag aldrig själv ta emot sådan hjälp. För det första vill jag klara mig själv, för det andra har jag nog så svårt att släppa ifrån mig hushållsarbetet till bara min man som jag litar på till 100 % och för det tredje kan jag komma på en miljon andra saker som verkar mycket viktigare att lägga pengarna på än städhjälp till fullt friska och unga människor.

14 Nicoline på Fädernegården:

skriven



Ditt inlägg berör på många plan. Efter ingående diskussioner med flera dubbelarbetande inte helt unga kvinnor har vi ändå gjort en jämförelse där förutsättningarna skiljer sig väsentligt åt för familjen och hushållsarbetet förr och nu. Ser man på den utveckling som skett så är det ju betydligt lättare att få arbetet i hemmet att fungera med den enorma maskinpark som står till buds nu för tiden. Att städning och matlagning skulle vara så betungande så att det behöver subventioneras via skattsedeln verkar märkligt och vem ska bli piga till pigan och pigans piga. Till slut får alla anställa alla för att ingen vill ta reda på sin egen oreda.



Som pojkmamma och pojkfarmor kan jag heller inte låta bli att uppmärksamma och reagera mot den negativa attityd som riktas mot männen att de inte tar sitt ansvar i familjen och arbetet. I så fall, har vi lite äldre föräldrar lagt grunden till att pojkar ska lata sig och bli uppassade? För min egen del är svaret ett rungande nej.



Personligen skulle jag deponera pigskattepengarna till mer omsorg och aktiviteter för barnen här i Uppsala län, när de befinner sig i perioden när de inte längre får vara kvar på fritids utan ska klara sig själva, vilket de inte gör. Barnens tillvaro ligger mig närmare hjärtat, än att subventionera städning för unga starka friska människor.

15 Inga M:

skriven

Det här var intressant! Jag får återkomma när jag har mer tid att läsa i lugn och ro.

Kommentera här: