En liten tant

Enligt hyreslagen kan man som hyresgäst deponera delar av sin hyra hos länsstyrelsen om man anser att hyresvärden inte fullgör sina plikter. Nu har vi kommit till en punkt i samhällsutvecklingen där jag av många skäl i den personliga frihetens namn i valfrihetens Sverige vill kunna deponera delar av min skatt hos länsstyrelsen.

TCO anser att vi med skattemedel ska subventionera hushållsnära tjänster till barnfamiljer för att främja jämställdheten. 90% av kostnaderna ska skattebetalarna stå för när det gäller friska unga människors hushållsarbete.

Hur tänker sig TCO att insikten om att ansvaret för hem och familj är ett gemensamt åtagande ska tränga in i medvetandet hos de unga föräldrarna om vi befriar dem från våndorna att ta egen ställning till hushållsarbetet genom att ge dem en hemmafru under småbarnsåren? Hur tänker sig de jublande unga kvinnorna att detta ska gynna verklig jämställdhet?  

Jag menar...
De patriarkala strukturerna får bidrag till en time-out. När barnen vuxit upp och subventionen upphör slår de till med full, uppdämd kraft eftersom ingenting har krävts av den enskilde patriarken. Den lilla kvinnan har fått vila från städning under småbarnsåren men är naturligtvis fortsatt förtryckt av strukturerna och kommer att foga sig elegant i att bära fram både tofflor och tidning till maken när han kommer hem från sitt viktiga arbete. Den lilla kvinnan jobbar naturligtvis deltid pga strukturerna. Hon ska hämta, lämna barn på dagis och hinna instruera den hushållsnära tjänsten och är hemma före mannen vilket gör att hon har tid att hämta tofflorna.

Hur tänker sig TCO att 90% hushållsnära tjänst ska leda till att arbetsgivarna bringas till samma insikt och se med välvilja på  delad föräldraledighet, kortare arbetstid, delade VAB-dagar?

Jag blir bara trött på den havererade jämställdhetsdebatten som den presenterats i media under sommaren. Skällandet på familjen, gnällandet över hur jobbigt man har det som välutbildad kvinna som fått barn - allt det som Ann Heberlein bemötte i Expressen med bl.a.

"Ett problem i jämställdhetsdebatten är att den hela tiden förs ned på individnivå", säger Maria Sveland förnumstigt. Nej, nej, nej. Det är faktiskt inte ett problem. Det är faktiskt en del av lösningen. Varenda svensk är vid det här laget hjärntvättad med genusteorier sedan barnsben. Vi vet vad vi skall tycka. Problemet är att vi inte omsätter det i praktiken, i våra egna liv, i vår vardag. Den handlar inte bara om strukturer. Det handlar också om individer. Det handlar om dig och dina val och din familj. Ställ för bövelen krav!

Ja, en del kvinnor bör säkert ställa krav om inte sambon, äkta mannen fattar själv, andra behöver släppa taget om hushållet och låta partnern utföra jobben på sitt vis.

Så länge som det förs en politik som
* försämrar sjukförsäkringen
(jag undrar om folk har helt klart för sig vad det som trädde i kraft i somras egentligen innebär)

* tillåter att skattemedel kan bli ren vinst till privata aktörer
(att friskolor inte drivs som non-profit som i exempelvis Nederländerna),

Så länge som opinionsbildare kräver en skattefinansierad förlängning av den egna mamman så de unga föräldrarna kan leka mamma pappa barn istället för att ta det fulla ansvaret i ett samhälle där förutsättningarna för det är annorlunda och bättre än de var för deras föräldrageneration,

Så länge känns det osäkert att överlåta beslutsrätten över mina inbetalda skatter till politikerna och opinionsbildarna.
Så länge vill jag således deponera det av min skatt som inte går till sjukvården i Gävleborgs och Uppsala län.