Skaffa fippelvänlig ringsignal!

Trots den ymniga förekomsten av mobiltelefoner, nu i snart sagt var tonårings, mans, kvinnas och barns hand så kvarstår behovet av att visa världen att man HAR en mobiltelefon. Åtminstone här där jag bor.

Det talas HÖGT i de mest olämpliga sammanhang.
Senast på det lilla fridsamma stadsdelsbiblioteket - några låntagare strosade i vilsam tystnad runt bland hyllorna i eftermiddagssolen och valde böcker när en man i yngre medelåldern gjorde entré. Hans mobil ringde och han SVARADE. Och inledde ett högröstat samtal. Medan han gick runt bland bokhyllorna. Då kände jag hur min mun öppnade sig och  högt och ljudligt sa:
 - Du , alla vi andra här på biblioteket vill passa på att be om en hälsning till den som ringer.

Snabbare sorti har aldrig gjorts från ett bibliotek. Vi som var kvar nickade till varandra och fortsatte att välja böcker. Under vilsam tystnad.

Något som min egensinniga mun ännu inte lyckats kommentera till den det vederbör, är folks ringsignaler. Som vi alla vet kan man ha nästan vad som helst som ringsignal. Vi har antagligen olika motiv till vilka signaler vi väljer. Häftig, modern, nostalgisk, humoristisk, utstickande.... ja, det finns flera aspekter på hur man vill att ens mobil ska låta när någon ringer. Att ha en ovanlig signal som man själv lätt känner igen är nog ett vanligt skäl.

Men om man väljer en ovanlig, utstickande och därmed i längden irriterande signal bör man för den allmänna folkhälsans skull vara snabb med att svara. Följande utspelas alldeles för ofta på tåg, i affärer, på restauranger och liknande ställen:
En mobiltelefon  ringer och ringer och ringer och ringer med en påträngande , högljudd ringsignal medan mobilägaren letar i alla fickor, i handväskans alla fack, på nytt i fickorna,  javisstja i den stora kassen också och ser man på där låg den riiiiiiing riiiiing riiiiiiing riiiiing på HÖG volym ( t.ex med signalen "Men svara då, ska du inte svara nu, det ringer ju, svara då" uttalat med en alltmer klagande och intensiv röst eller en hysteriskt skällande hund...).
Mobilägaren får så till sist tag i sin lilla, eleganta mobil riiiiiing, riiiiing, riiiiiing och kisar närsynt mot knapparna, fipplar med knapparna riiiiing riiiiiing riiiing och till slut äntligen lyckas mobilägaren svara och få tyst på mobilen.

En variant på ovanstående är att det riiiinger och riiiinger, ingen letar. Ljudet stegras. Ingen letar. Efter en lång stund skriker någon Nämen , gud är det min som ringer , jag har bytt signal så jag känner ju inte igen den.... och se'n börjar letandet enligt ovan.

Alltså, jag har full förståelse för letandet.
Jag har full förståelse för att man inte känner igen sin mobilsignal när man just bytt.
Jag har full förståelse för att det är svårt att se knapparna.
Det är inte själva fipplandet som är problemet. Att vara fipplare är mänskligt.

Men om man är en fipplare ska man inte ha hemska, skrikiga, enerverande, ylande ringsignaler på sin mobil och man ska inte ha den inställd på högsta volym och absolut inte på stegrande - av hänsyn till omgivningen.

Själv har jag  vissa fipplardrag i min tantpersonlighet och har därför valt Brandenburgkonserten och har mobilen inställd på låg volym samt förvarar den alltid i samma väskficka. Ett föredöme bland fipplare!

1 Annela:

skriven

Haha, du är så tuff och har så roliga kommentarer. Det där skulle jag aldrig ha kommit på förrän på bussen hem. Det är rätt - ge dem från mig också.

2 Inga M:

skriven

Håller med Annela! Det var huvudet på spiken med Din kommentar och tydligen också väldigt effektivt. Jag kommer aldrig på förrän dagen efter vad jag borde ha sagt, om ens då.

3 isecore:

skriven

Bra jobbat att ryta till! Finns inget värre än folk som inte respekterar biblioteket eller tror att det är en restaurang.

Jag har en tredje typ av mobil-innehavare som irriterar mig också: den som har en fräck ringsignal (tycker de själva) och medvetet låter mobilen ligga och ringa för att alla i närheten ska höra vilken fräck och originell ringsignal de lyckats leta rätt på.

Finns alltid såna nollor. En gång för inte så länge sen satt jag och en vän på ett lokalt café och en mobil gick igång och började spela nån musik av för mig okänt slag, den låg mitt på bordet och personen i fråga (en kille som antingen var överklass eller försökte se ut som han var det) satt och nonchalerade den.

Till sist tröttnade jag, gick över och tryckte bort samtalet samt räckte demonstrativt över mobilen till ägaren. Så här i efterhand borde jag ha gjort vad jag först tänkte göra - dvs svara i hans mobil och börja föra ett samtal med personen som ringt, och låtsas som om det var min mobil. Men jag fegade ur litegrann mot slutet.

4 Annikasophie:

skriven

Om man är gammal och fipplig och samtidigt hör dåligt, vad gör man då?

5 Marie:

skriven

Hahaha...du kan verkligen konsten att fånga livet..;-))).

6 En liten tant:

skriven

Annela och Inga: Oftast kommer man på det briljanta just efteråt på vägen hem. Fransmännen har ju t.o.m. ett uttryck för det - l'esprit d'escalier (med reservation för stavning) dvs kvickhet i trappan. Men ibland lever min mun sitt eget liv och släpper ut saker utan att jag riktigt hinner med.

isecore: Himmel, det var modigt gjort! Jag skulle gärna ha sett hans min.Det är konstigt att mobilen fortfarande har en sådan hippfaktor att folk har behov av att demonstrera att de äger en.

Annikasophie: Det är då man bör ha en, för omgivningen, uthärdlig ringsignal. Något snällt musikstycke t.ex. När jag blir ännu mer lomhörd och ännu mer fipplig ska jag byta ut Brandenburgkonserten mot Vivaldi eller Mozart.


Marie: Eller så är jag bara grinig! ;-)

7 carulmare:

skriven

Kul läsning... och fyndig kommentar! Verkligen typiska situationer i vår nya mobilvärld.

Något som också fascinerar mig är de erbjudanden som telefonoperatörerna försöker locka oss kunder med. Där, om någonstans, finns kreativitet! :)

8 Gubben:

skriven

Ha, ha! Då skulle du höra min... det är nästan så jag skäms själv när det ringer...

9 chaos:

skriven

Ha ha! Träffande och roligt om mobiltelefoner och dess ägare. :)

10 En liten tant:

skriven

carulmare: Får man filmer och handväskor om man tecknar sig, är det sånt du menar? Telefonoperatörernas försäljare har jag lyckats hålla ifrån mig så jag har ingen koll på deras erbjudanden.

Gubben: Åh HU! Jag bleknar vid blotta tanken på vad det skulle kunna vara för oljud du har i mobilen!

chaos: Tack för det! Din blogglänk verkar inte funka. Jag kommer till en tom sida.

11 annannan:

skriven

Tant - har du funderat på att etablera något slags utbildningsinstitut till vilket man skulle kunna skicka folk som behöver omprogrammeras? Tror du skulle kunna göra en välbehövlig insats....

12 En liten tant:

skriven

annannan: Det kan i så fall bli av först när jag erövrat världsherravälde.
Kunskap är inte längre makt. Makten definierar kunskapen idag. Således måste jag erövra makten först.:-)

13 Inga M:

skriven

Nu är jag här och gafflar igen då! Tänker igenom bekantskapskretsens hantering av mobiltelefoner och finner att det hos mig är ett könsbundet fenomen. Det är de manliga individerna som har ljudliga ringsignaler som ska framhävas och som hanterar mobilen som hippfaktor. Men det kan naturligtvis vara en ren slump.

14 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Det där med mobilsnack vitt och brett, är ett hett och känsligt ämne. Med fötterna på sätet tvärsöver talar en del mobilägare obehindrat och högt. Detta trots att det finns en symbol att det inte är tillåtet att tala i telefon i just den vagnen på pendeltåget mot Hufvudstaden. Här vågar man nästan inte påpeka förbudsskylten för man kan åka på däng så det är bara att tiga still. Lokföraren brukar i alla fall hojta i högtalarna att fötterna ska ner från sätet omedelbart.

15 SolSkuggan:

skriven

Då kan vi ta i hand du och jag.. Jag vet exakt var jag har mobilen och för den del nycklarna också.. Mobilen har jag i vänster kappficka enkelt och snabbt framplockad. Nycklarna i höger kappficka.. No problemas! Behöver aldrig snånsin söka förresten varför ska jag sätta mig i den situationen att jag fånigt och löjligt måste börja mitt bland folk att leta igenom alla skrymslen. Nänänä.. ordning på torpet ska det va.
Ha det gott.

16 Jessika:

skriven

Min mobil spelar en trudelutt av en bofink.

När jag jobbade så fanns det ett gäng utvecklingsstörda som skulle sköta fiket och en av tjejerna satt jämt med sin mobiltelefon och gick igenom ALLA mobiltelefonsignalerna VARJE fikarast. Det får ju liksom vara nog någongång så till slut var jag sådär till arbetsledaren att det är ju liksom kul att de har kul men vi som sitter runt omkring har inte det. Jo ja.

En man satt på bussen och berättade ljudligt om sitt besök på veneorologen. Eh uh okej. Till slut kunde inte jag hålla käften heller utan var sådär. Du, dina symptom låter jäääättteintressanta, alla hör dem nu. Tyst som i graven.

17 carulmare:

skriven

Bättre upp! :) Man får t.ex. en telefon, men betalar en högre månadsavgift, för en viss tid. Eller man skaffar ett onödigt abonnemang mot att man ringer gratis till exempel till en anhörig, för en viss tid. Det blir så invecklat att det är nästan omöjligt att avgöra om man gör en vinst eller en förlust. Man skall ha en skärpt dag. Kohandel kallas det visst, inom politiken. :)

18 Drottningen:

skriven

jag tror att folk måste fippla med sina telefoner eftersom de byter så ofta. de hinner aldrig lära sig vilken knapp som är vilken. (jag kanske inte ska klaga, för jag har fortfarande, efter snart ett år inte lärt mig vilken knapp man avslutar samtalet med, men svara kan jag. sen är det inte iofs alltid jag gör det;)

19 Hjalmar (före detta Mingman):

skriven

Jag tycker att allt detta med mobiler har eskalerat till alldeles för höga höjder.
Undrar om jag får tycka det, jag är ju tonåring, så enligt logikens regler borde jag vara värst.

Men min Nokia 3510i årsmodell 2003 fungerar alldeles utmärkt för mig, och jag har aldrig förstått nöjet i att byta signal, som du säger, man glömmer bara.
Nej, förtsätt att sätta dit de som beter sig respektlöst, det är inte mer än rätt! (och dessutom riktigt underhållande, om det görs på fyndiga sätt.)

20 Bloggblad:

skriven

Det här inlägget hade jag missat - ler igenkännande åt din irritation. Jag får ofta lust att tala om för nallepratande att de kan lägga ner telefonen - personen i andra änden hör ändå... utan telefon.

Själv har jag förstås lilla barnbarnet som ropar: Mormor, svara - det är din telefon som ringer...

21 Lotten:

skriven

Mycket träffande inlägg med hög igenkänningsfaktor!

Jag är en fipplare som dessutom hör dåligt så jag måste erkänna att min signal är på rätt högt. Däremot tror jag att jag numera är den enda som har Eriksson standard (eller vad den nu heter) så det är ganska lätt att inse att det är min telefon.

Det finns en tredje kategori också. De med tonårsbarn där barnen har bytt signal på förälderns telefon till något "ungdomligt" utan att tala om för föräldern. Har några sådana i min närhet:-)

Kommentera här: