IKEA - mitt livs hatkärlek
När jag var ung tonåring i jämtländsk skogsbygd inträffade miraklet att IKEA, drömmarnas boning, slog upp sina portar inom norrländskt dagsutflyktsavstånd c:a 14 mil bort. Saligt vandrade jag genom de uppbyggda miljöerna och drömde flytta-hemifrån-tankar med "eget hushålle" fast utan tant Berg.
Som ung och fattig studerande var även IKEAS möbler ibland utom ekonomiskt räckhåll men lagerhyllorna inköptes och lever än. Drömmandet fick fortfarande utövas i tonårstidens IKEAvaruhus då studieorten ännu ej hade undfått nåden att hysa ett IKEAvaruhus inom kommunens köpcentra.
Som ung sambo med fast anställning öppnades nya möjligheter när det gällde möbelköp. Första riktiga bostaden möblerades med IKEAs hjälp. Då hade staden begåvats med ett eget IKEAvaruhus och helglyckan var fullständig. Nu kunde man realisera sina drömmar, köpa de platta paketen och montera sitt bohag och få det så där fint som utställningarna visade att man kunde ha.
Så långt har det trots allt varit ren kärlek. Men precis där började även de svarta känslorna spira. Det började med att det alltid, ALLTID fattades någon skruv, spik, mutter och när man kommit så långt i sitt monterande så hade varuhuset stängt och skulle öppna först på måndag. Sedermera har IKEA låtit sina logistiker ta sig an även detta problem och nu finns smidiga lösningar för att få åt sig den saknade delen. Dock saknas det ofta något i de platta paketen. Irriterande.
När sedan lagerhylle-hyllhållar-hålen flyttats, FLYTTATS någon millimeter jämfört med de ursprungliga så man inte längre kunde bygga på sina gamla sektioner utan måste köpa många nya istället - ja då blev jag riktigt gramse.
När jag köpte köksstolar som jag inte klarade av att montera ihop utan fick anlita monteringsservice till (för goda pengar) och den energiske mannen från det välrenommerade snickeri- och händighetsföretaget slet i sitt anletes svett med professionella verktyg och till sist stånkande utbrast: "Det här var f*n i mig det värsta jag varit med om" väcktes en stark och ihållande misstänksamhet mot alla platta paket som innehåller mer komplicerade konstruktioner än Billy-bokhyllan.
Ändock bestod kärleken till företaget som gjorde det möjligt att köpa möbler även om man hade en liten plånbok.
Men så plötsligt hände något med IKEAvaruhuset. Från att ha varit ett företag med billiga möbler svällde det, antog bläckfiskliknande former och grep allt längre in i människors liv. Vartenda litet mänskligt behov kartlades och ikeafierades. IKEA började sälja allt, nu t.o.m. matvaror på sina håll.
Avdelningen för ramar och affischer säljer massproducerade "målningar" under sedvanliga IKEAnamn. Hallaryd heter en tavla som kostar 1195:- Den finns att köpa på de flesta IKEAvaruhus runt hela världen. I Australien kostar den $179, i Japan 19 900 yen, i Ryssland 3990 rubel och i Italien 129 euro.
Det är nu kärleken naggas och börjar övergå i sin motsats.
Jag hatar denna likriktning. I takt med IKEAS marsch mot världsherravälde i möbelbranschen har jag kommit att tycka att det är något fasansfullt i att hela världen möbleras med likadana möbler. Att sedan konsten kidnappas och massproduceras på samma vis är ur företagets perspektiv naturligtvis nästa logiska steg. Jag tycker att det är ett vidrigt geschäft.
Folk drivs till att lägga pengar på skräp och bostaden riskerar att ge en bild av en utslätad personlighet. Jag blir deprimerad när jag ser de unga paren eller de unga singlarna med "eget-hushålle"-lystern i ögonen falla i grubblerier över om man ändå inte ska köpa Hallaryd, den går ju ihop med soffan. Jag får kvävningskänslor när jag tänker på att världen över hänger Hallaryd i olika vardagsrum.
Köp inte massproducerade "väggdekorationer" för stora pengar!
Gå på lokala gallerier, auktionshus, loppmarknader och leta konst som är unik, talar till just dig.
Leta på auktionssajter.
Gör dina egna "målningar" via digitala tjänster som skriver ut dina foton på målarduk. Kostar som IKEAS "väggdekorationer" men hänger garanterat bara hos dig.
Måla själv!
Nu ska jag skruva ihop skrivbordslampan jag köpte på IKEA igår.
skriven
Jag ler igenkännande... vilken lycka det var när IKEA kom till Linköping... Och vilken fasa när jag nån gång luras dit...(Oftast av dottern som fortfarande tycker det är kul och inte har ärvt lika mycket prylar som jag)
Jag tröttnade på IKEA för ungefär 25 år sen - jag minns det, för vi fick besök från Schweiz som var lyriska över att få åka till ett Riktigt Svenskt IKEA.... då kände jag Stor Trötthet.