Ett brännoffer på censurens altare

SVT:s Debattredaktion har nu publicerat en ursäkt till Peter Sunde. Redaktionens förklaring till varför det blev som det blev, känns oerhört krystad. 
" Under direktsändningen brast redaktionen i kommunikation och lyckades inte separera telefonintervjun med Jangestig från debatten om nätetik.

Det beklagar vi och ber om ursäkt för."
Brister i kommunikationen i redaktionen? Hur oprofessionellt förefaller inte det?

 De avslutande raderna i ursäkten är dock viktigast:

"Offentlighetsprincipen och etiken på nätet är en viktig samhällsfråga som varken Pirate Bay eller andra aktörer på nätet kan väja för. Den debatten måste föras och då måste samtliga berörda få komma till tals."


Som jag uppfattar det så väjde inte TPB för diskussionen om Offentlighetsprincipen - det var just för att diskutera det som han kom, Peter Sunde. Att föra den debatten med "alla berörda" låter sig svårligen göras. Det finns ingen arena som rymmer alla 9 miljoner invånare.

Janne Josefsson förrådde oss alla genom att satsa på att ta hem billiga sensationspoäng istället för att ge oss en seriös och genomlysande debatt om frågorna. Jag ville verkligen höra TPB med egna ord berätta om vad det är de vill, varför de gör det de gör.

(Kom nu inte dragande med att de tjänar pengar - det är absolut fullt möjligt att de tjänar pengar, det kommer den kommande rättegången att reda ut. Men varför utsätter de sig för allt annat som följer i spåren av verksamheten? De måste ju vilja något mer än bara reta tanter?!)

Nu kommer vi dock inte att få ta del av deras egna ocensurerade tankar i ett mediesammanhang eftersom de i ett pressmeddelande sagt upp alla relationer med media. Se där redan ett brännoffer på censurens altare. Visserligen självcensur men dock.

Allt vi hädanefter kommer att läsa och höra om dem kommer att vara andra människors förklaringar och påståenden om TPB. Det bekymrar mig eftersom jag är övertygad om att det finns något mer bakom TPB:s verksamhet än att enbart "agera gula sidorna i digital form" piratargument / "agera hälare i digital form" andras argument .  Detta något , deras syn på olika samhällsfrågor var det jag trodde att jag skulle få ta del av i Debatt.

Jag är inte intresserad av deklarationer om vad TPB står för från någon annan pirat än dem själva eftersom jag under mitt idoga forskande i frågorna kommit fram till att pirater inte är så homogena i åsikterna som de själva var och en vill tro.

Det finns många olika uppfattningar bland s.k. pirater. Läser man bloggar en längre tid framskymtar olikheterna rätt så tydligt. Pirater är lika heterogena som vilken annan åsiktsgemenskap som helst. Precis som alla andra som inte borrat på djupet i offentlighetsprincipen, yttrandefriheten eller t.o.m. upphovsrätten så är det inte säkert att man är helt på det klara med var man egentligen står i de olika frågorna som ingår i det officiella åsiktspaketet. Så ser det ut i all partipolitik.

Man kan t.ex. bli Miljöpartist utifrån ett miljöengagemang. När man gått med upptäcker man att partiet står för en infrastrukturspolitik som man  till sist inser att man inte delar utifrån andra värderingar än de som rör miljöfrågor. Vilken fråga är då viktigast för den enskilde medlemmen?  Kan man vara kvar i partiet när ens egna åsikter krockar med det officiella åsiktspaktet? Och så vidare.  Allt sådant finns inom alla partier. Därför är inte heller alla pirater helt eniga eller ens genomtänkta i alla de frågor som kopplas ihop med pirater.

Upphovsmännen till TPB bör ha tänkt mer och under längre tid på varför de gör det de gör,  mer än alla andra som tänker på varför TPB gör det de gör. Dessutom har de troligen mött fler motståndares argument än vad hemmapiraten gjort.

Därför skulle det ha varit intressant och viktigt att ha fått höra TPB:s pressansvarige själv i direktsändning diskutera frågor om offentlighetsprincipen och allt annat som hänger samman med TPB:s verksamhet.

Men tack vare SVT, Public Service, kommer det nu aldrig att ske.

1 Kurt:

skriven

Intressant. Jag har aldrig reflekterat över att det kan finnas åsiktsskillnader bland de som är för fildelning.

2 En liten tant:

skriven

Kurt: Nej, det är nog det vanligaste - att man tror att det är en grupp som tycker lika i allt. Men det är en ung rörelse (jag menar inte åldern på aktörerna) och unga rörelser är sällan heltäckande i sin egen värdegrund s.a.s.

3 Tor:

skriven

Nu när piratpartiet finns blir det också extra svårt att veta vem som kan kallas pirat. Jag stöder helt piratpartiets kamp för frihetsfrågor och mot införande av mjukvarupatent (som för övrigt nästan inga programmerare vill ha), men upphovsrättsreformer är en bisak för mig så länge åtgärderna för att upprätthålla nuvarande system inte innebär frihetsinskränkningar och jag laddar nästan aldrig ned upphovsrättsskyddat material. Om jag sympatiserar med stora delar av pp:s politik men inte själv sysslar med olaglig nedladdning, är jag då en pirat? Svårt att säga.

4 En liten tant:

skriven

Tor: Det är ungefär dessa åsiktsskillnader jag avser i inlägget ovan. Som jag uppfattar det så är det piratpartiet som driver "förändringen" av upphovsrätten som ett senare tillkommet krav. Där har man skjutit sig och debatten i den berömda foten, menar jag.



Många människor inkl jag själv ser möjligheter i fildelningstekniken. Ännu fler inkl jag själv står upp för yttrandefrihet i dess verkliga betydelse. Offentlighetsprincipen är ett fundament i vår demokrati osv. Där är massor av människor helt ense utan att för den skull kalla sig pirat.



Men när det kommer till att "förändra" upphovsrätten blir massor av berörda heligt förbannade. Den viktiga debatten om yttrandefrihet, integritetsfrågor etc etc kastas ut med badvattnet eftersom kraven på "förändrad" upphovsrätt är, ja faktiskt kränkande för många.

Så vad betyder egentligen pirat idag?

5 JörgenL:

skriven

För en väldigt enkel förklaring av pirat, kolla på "the political compass", en skala med två korsade axlar. En traditionell höger vänster, och en mellan "auktoritär" - "frihetlig". De man kallar pirater finns på alla möjliga ställen på höger/vänster, men nästan alla återfinns långt åt det frihetliga hållet på den axeln.



6 Anders Andersson:

skriven

När en av mina kollegor i januari eller februari 2006 frågade mig huruvida jag ville stödja en namninsamling för att registrera "Piratpartiet" hos Valmyndigheten inför det kommande riksdagsvalet, så var min spontana reaktion: "Givetvis! Jag stödjer inte alls deras förslag att avskaffa upphovsrätten, men jag hoppas de rör om i grytan och tvingar övriga partier att bekänna färg, så att jag får veta vad jag skall rösta på!"



Några månader senare hade principprogrammet modifierats och preciserats på ett sätt som gjorde det bra mycket mer aptitligt för mig, samtidigt som jag själv hade ändrat ståndpunkt en smula. Dessutom hade jag i praktiken förlorat hoppet om att något av de övriga partierna skulle fatta vad riksdagsvalet egentligen handlade om. Den 17 september var det definitivt kört för dem, och den 22 september blev jag medlem i Piratpartiet, det första politiska parti jag någonsin varit medlem i.



Jag tycker fortfarande att upphovsrätt är en god idé, men frågan är om jag kommer att få se en vettig upphovsrättslag under min livstid. 1960 års lag var inte så dum när den tillkom, men den är ohjälpligt ett barn av sin tid, och den har bara blivit sämre med åren då man suddat och ändrat i den för att i strid med ny teknik försöka bibehålla ensamrätter som inte längre fyller någon kulturell funktion. Upphovsrättens positiva delar har fått stryka på foten.



Ja, i partiet har vi olika uppfattningar om hur lagen borde se ut, och vad som är mest angeläget att ändra på. Det nuvarande principprogrammet är det "förhandlingsbud" som partiet har gått till val på, och som sådant accepterar jag det. Enligt min personliga uppfattning är följande förändringar de viktigaste:



1. Begränsa upphovsrätten (liksom övrig immaterialrätt) till det rent civilrättsliga området. Tag bort påföljder som böter eller fängelse för upphovsrättsintrång, avkriminalisera det och låt det enbart vara skadeståndsgrundande. Frånta åklagare möjligheten att väcka åtal. Att man alls kan åtala någon för upphovsrättsintrång utan angivelse från rättsinnehavaren finner jag direkt stötande, och en inskränkning av upphovsmannens yttrandefrihet.



2. Återställ begreppet "enskilt bruk" och förtydliga att det inbegriper all överföring av enstaka kopior mellan två parter, alltså även fildelning. Post- och telehemligheten är viktigare än upphovsrättsinnehavarnas försörjning.



3. Upphör med ofoget att ändra villkoren för redan offentliggjorda verk, särskilt bollandet med skyddstider som bara gynnar förläggare av historiska succéer, inte framtidens upphovsmän. Jag har ingen glädje av att mina arvingar 70 år efter min död erhåller ytterligare 20 års skydd av mina verk.



Det sistnämnda är dessvärre en gammal tradition inom upphovsrättslagstiftningen, men den har blivit allt mer ohållbar i takt med att allt fler kan kalla sig upphovsmän. Min farfars far skrev på 1930-talet en tidskriftsartikel om sina minnen av timmerflottningen på Ljungan. Han dog 1949, och hans artikel skyddas <EM>fortfarande</EM> av upphovsrätt, en ekonomisk ensamrätt som numera torde återfinnas hos min fars dryga tjugotalet kusiner eftersom ingen någonsin brytt sig om att nämna den i någon bouppteckning. Det pappersarbete som jag måste företa för att kunna publicera artikeln på webben överstiger värdet av densamma, så jag avvaktar nog till 2020.



De första två kraven handlar mer om att återknyta till <EM>syftet</EM> med upphovsrätten, alltså att uppmuntra upphovsmannen att skapa något nytt till civilisationens fromma. Det enskilda bruket är inte bara en frihet framtvingad av hänsyn till post- och telehemligheten; det är en <EM>förutsättning</EM> för att allmänheten skall kunna tillgodogöra sig kulturen och interagera med den. Utövandet av kultur är en <EM>social</EM> aktivitet, och inget man bara gör i sin ensamhet bakom en datorskärm. Om man inte får läsa högt ur en bok för sina vänner, då kan man lika gärna låta bli att läsa den alls.



Som upphovsman har jag ett etiskt <EM>medansvar</EM> för hur upphovsrätten används som verktyg för att förslava andra människor. Varje gång jag hänvisar till min lagenliga ensamrätt, antingen den är ideell eller ekonomisk, så klappar jag indirekt MPAA, RIAA, IFPI och Stim på axeln för att de stämmer ensamstående mödrar och datorlösa pensionärer på fantasibelopp för påstådd fildelning. Det är ett sjukt system, och om vi inte lyckas moderera upphovsrätten till något mer acceptabelt, då tvingas jag kräva dess totala avskaffande. Alternativet är att jag själv tystnar, för att inte skapa ännu fler "brottsredskap" i form av skyddade verk att sätta i händerna på maktgalna åklagare och advokater. Effekten av en totalitär upphovsrätt blir en inskränkning av de samvetsömmas yttrandefrihet.



Jag fildelar inte själv; jag vet knappt hur man gör. Ändå sympatiserar jag med Pirate Bay, för de omsätter mina egna värderingar i praktisk handling. Och jag håller med om att "ursäkten" från SVT kändes allt annat än uppriktig. Jag har ingen TV längre, och betalar ingen TV-avgift. Skulle RIKAB göra allvar av hotet att kräva TV-avgift av datorinnehavare, då skall de få se på motstånd medelst pappersexercis och brännvinsadvokatyr. Hellre svartlistar jag SVT:s IP-adresser så att jag inte <EM>kan</EM> titta på deras webbsidor, och de inte kan titta på mina, än jag betalar någon statlig avgift för att utnyttja min rätt att kommunicera med andra människor.



TV4 är redan historia vad mig anbelangar. De har ingen etik som jag kan respektera; de är bara ute efter att tjäna pengar på andras olycka.

7 Tor:

skriven

En liten tant skrev "Men när det kommer till att 'förändra' upphovsrätten blir massor av berörda heligt förbannade. Den viktiga debatten om yttrandefrihet, integritetsfrågor etc etc kastas ut med badvattnet."



Jag tror faktiskt att dagens skyddstider har näst intill obefintligt stöd hos allmänheten, iaf. bland de som tagit sig litet tid att tänka igenom saken. Speciellt att den inte ens upphör när upphovsmannen dör. Det som gör upphovsrätten till en komplicerad fråga är att man kan ifrågasätta om lagstiftningen verkligen representerar folkets uppfattning. Det finns mycket starka särintressen och lobbygrupper samtidigt som det saknas representanter för allmän- och konsumentintresset som kan utgöra en balanserande motkraft. Särintressena driver på för åtgärder som inkräktar på grundläggande friheter, så även om frihetsfrågorna och upphovsrätten i någon mån kan frikopplas på ett teoretiskt/juridiskt plan så är de tätt sammanbundna i den praktiska verkligheten.



Men visst är det så att piratpartiets ganska radikala förslag till förkortning av skyddstider m.m. har ett begränsat stöd. Jag hade också problem med det först, men nu har jag insett att i vilket fall som helst är piratpartiet ett ganska litet parti och detta är ett första förhandlingsbud och inte deras slutbud. Piratpartiet kan knappast få igenom hela sin politik, men de kan driva saker och ting i rätt riktning, öka kunskapsnivån och tvinga andra partier att mer aktivt förhålla sig till frågorna.



Anders Andersson, kul att se att det finns fler piratsympatisörer som inte själva fildelar.

8 Tor:

skriven

Peter Sunde skriver i sydsvenskan:

http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article366143/Verklig-natdemokrati.html

9 En liten tant:

skriven

Anders Andersson: Du har absolut intressanta poänger i ditt resonemang. Det är första gången jag läst något där argumenten utvecklats så de verkigen påvisar något som även jag kan se det orimliga i. Jag är alldeles för trött just nu men jag ska läsa din kommentar igen och igen och grunna över det du skriver.



Tor: Jag tror som sagt att det finns poänger i resonemang som det som förts i AA:s kommentar ovan. Däremot anser jag att PP:s "förhandlingsbud" (vem förhandlar de med?!?!?) om så extremt korta skyddstider är rent strategiskt fel om man vill få till en bred debatt där även upphovsmän kan känna sig hörda och förstådda och kanske tom inse att det kan finnas poänger i en förändrad upphovsrätt.



Tack för länken men jag har redan läst artikeln och den publicerades före den s.k. debatten i Debatt. Så nu har TPB inte någon kontakt med media längre vilket är Josefssons fel.

10 Anders Andersson:

skriven

Just den kraftigt reducerade skyddstiden är också det jag finner minst angeläget i Piratpartiets program. Inte för att tiden skulle bli orimligt kort; det är mest en fråga om vad man är van vid. Själv är jag uppvuxen med liv + 50 år, och jag har inte fyllt 50 än...



Jag anser i stället att skyddstidens längd är mindre viktig än skyddets reella innebörd, alltså vad min ensamrätt består i, och vad jag får göra med andras verk så länge skyddet består. Huruvida skyddet skall vara 5, 10, 50 eller 100 år är sedan en fråga om vad vi tillsammans kommer överens om.



Och det är på grund av denna överenskommelse som jag så starkt ogillar att man i efterhand, när ett verk är utgivet och författaren kanske rentav död, börjar ändra på skyddstiden eller övriga villkor för det redan skapade verket. Ett avtal är ett avtal, och upphovsmannen har fullgjort sin del av det. Att upphovsmannen eller hans arvingar då börjar kräva längre skyddstid och därmed mer betalt än vad man ursprungligen avtalade finner jag oetiskt; det är som att köpa en dator på avbetalning och sedan finna att säljaren vill höja priset på den redan sålda datorn och kräva månatliga inbetalningar i ytterligare två år.



När riksdagen 1995 beslöt att förlänga skyddstiden med 20 år, då anser jag att man gjorde fel när man lät redan utgivna verk omfattas av det förlängda skyddet. Karin Boyes och Selma Lagerlöfs böcker hade då fallit i "public domain" och börjat spridas fritt när de från 1 januari 1996 på nytt skulle underkastas det upphovsrättsliga regelverket. De praktiska konsekvenserna kanske inte blir så påtagliga, men det är principiellt problematiskt att man aldrig kan säga om ett verk att det från och med nu och för all framtid kommer att vara fritt att sprida. Hur skall man våga bygga vidare på det verket då? All kultur hänger ihop; inget litterärt verk eller musikstycke är en isolerad ö.



Som en konsekvens av detta menar jag också att man inte heller skall förkorta skyddstiden för ett redan utgivet verk. Vi kan (i princip) besluta i morgon dag att skyddstiden skall återgå till liv + 50 år, men då skall det bara gälla för hädanefter utgivna verk. Den som nyss skrivit och givit ut en bok i förhoppningen om att arvingarna skall leva gott på royalties i 70 år efter hans egen död bör få behålla den rätten. Det är en viktig avtalsrättslig princip; man skall inte bryta redan avgivna löften till någon av parterna.



Det här gör förstås att det skulle ta lång tid att korta ned skyddstiden till blott fem år efter utgivningen, och det är bland annat därför som jag inte anser detta vara ett angeläget mål. Dagens skyddstider är orimligt långa, men vad marknaden önskar är framför allt förutsägbarhet. Det är redan ett lotteri vilka verk som blir succéer och vilka som floppar; låt oss inte därutöver göra själva det juridiska regelverket till ett lotteri.



Vad gäller "förhandlingsbudet" från 2006 så var det förstås fram till valdagen riktat till väljarna. Om vi hade lyckats ta mandat och hamnat i en förhandlingsposition, så skulle samma bud därmed riktas till de övriga partierna. Nu får vi avvakta till 2010 och se vilket bud vi lägger då, och hur väljarna reagerar på det.



Jag bryr mig inte nämnvärt om att TPB har kapat kontakten med massmedia, men det beror nog till stor del på att jag själv har fjärmat mig från dessa medier under senare år. Jag har som sagt inte längre någon TV, jag lyssnar sällan på radio, och jag prenumererar inte på någon dagstidning. Jag läser tidningen på jobbet, om än oregelbundet. Jag tar del av de nyheter som känns viktiga för mig via webben, och där kan som bekant fler än de etablerade nyhetsmedierna göra sig hörda. Det är inte fråga om någon medveten bojkott, utan snarare om att hålla en viss distans till massmedierna, om att vrida ned volymen så att jag kan uppfatta de svagare röster som förekommer i bruset. Ibland behöver man stänga av mediebruset helt och hållet och bara njuta av tystnaden!

11 Tor:

skriven

Anders Andersson:

Vet du vad piratpartiets officiella hållning är i frågan om att korta skyddstider retroaktivt?

Jag vet att det funnits diskussioner om det på pp:s forum, men jag minns inte riktigt om det mynnade ut i någon allmän hållning.



En liten tant:

Kände du till det här?

http://magnuspersson.blogspot.com/2006/06/varfr-man-inte-br-g-med-i-stim-som.html

(Inlägget är inte helt nytt, men jag har inte sett några tecken på att systemet ändrats sedan dess.)

Med "förhandlingsbud" menade jag att piratpartiet om det skulle komma in i riksdagen skulle få förhandla med de övriga partierna och de skulle knappast kunna driva igenom hela sin politik.

12 Anders Andersson:

skriven

Nej, partiet har mig veterligen inte tagit ställning till frågan om övergångsregler. Jag deltog själv i forumdiskussionen om förändringsprocessen (eventuellt var det jag som startade den), och någon uttryckte besvikelse över att det gradvisa förfarande jag förespråkade medförde att dagens nyproducerade verk inte skulle komma att bli fria under vår livstid.



Jag anser det inte omöjligt att på politisk väg även "omförhandla" de upphovsrättsliga villkoren med innehavarna av rätten till redan utgivna verk, men min utgångspunkt är alltså att de även efter en lagändring har en rätt som de blivit lovade av forna tiders lagstiftare. Den rätten skall man inte ta ifrån dem som genom ett penndrag, som om den inte är värd någonting längre, för då bäddar man för att själv bli fråntagen något annat man trodde man hade.



I ett försök att visa hur en sådan omförhandling kan gå till hänvisade jag i diskussionen till den avveckling av slaveriet på S:t Barthelemy som den svenska riksdagen beslutade om på 1840-talet. I stället för att kort och gott förklara slaveriet för olagligt och kräva att slavägarna släppte sin "egendom" fri, så anslog riksdagen medel till svenska staten att friköpa alla slavar (jag tror det rörde sig om färre än tusen stycken; det var ingen stor koloni) för att de forna ägarna skulle kompenseras, och därefter frige slavarna. Det var en ordnad avveckling av ett system vi idag betraktar som barbariskt. Jag anser inte att upphovsrätten är barbarisk, men med exemplet vill jag visa att man inte behöver göra sig till ovän med systemets anhängare när man avskaffar det.



Att korta ned den framtida skyddstiden är mycket enklare, för de upphovsmän vi skall förhandla med i det avseendet är väldigt många, men de har tillsammans knappt investerat en enda krona i sina rättigheter än.



Det är som med kärnkraftsavvecklingen. Många vill lägga ned kärnkraften nu, men de kan rimligen inte begära att vi skall upphöra med att förvara det kärnavfall som redan producerats tack vare tidigare generationers beslut. Att de inte tänkte på barnen får inte bli en ursäkt för oss att inte tänka på våra barn.

Kommentera här: