Gandhi, anyone?

Förskräckt iakttar jag skeendena i omvärlden.
Både det fasansfulla som pågår i Gaza och de alltmer obehagliga saker som sker här hemma på opinionsfronten. Vänsteraktivister kastar all annan "ideologi" över bord och hyllar Iran och lierar sig med terrorstämplade organisationer. Om lördagens manifestation i Stockholm har skrivits åtskilliga bloggmetrar:

* Om Mona Sahlins obegripliga beslut att både närvara och medverka på en manifestation där såväl de av hat förblindade vänsteraktivisterna som de terorrstämplade organisationerna manifesterade sitt hat mot Israel.

* Om den svenskfödde kulturskribenten Mohamed Omar som plötsligt kom ut som radikal muslim och frambär tribut till Iran.

* Om den svenskfödde, fullständigt rabiate Andreas Malm som av helt obegripliga skäl fått rumstera på DNkultur trots att han sägs ha hittat på och skrivit om en massaker som aldrig ägt rum, en vänsteraktivist som hyllar Iran och därmed lämnat allt av hbt-engagemang, jämställdhetstänkande och demokratisträvanden bakom sig. Dock måste väl hans öppna stöd till länder och organisationer som vill utplåna Israel bli lite mycket för Bonnierägda DN.

Till alla tre nämnda här ovan och alla som delar deras uppfattningar har jag i princip bara detta att säga:
- Gandhi, anyone?

Gandhi utövade ickevåld som politisk kampmetod. För den historielöse kan rekommenderas läsning på Kunskapens källa Wikipedia.

Gandhis inställning till religion torde också vara väl värd att att meditera över.

Gandhi ansåg att i varje religions kärna fanns sanning och kärlek (medkänsla, ickevåld och gyllene regeln). Han ifrågasatte också hyckleri, felgärningar och dogmer i alla religioner och var en samhällsreformator.

När han tillfrågades om huruvida han var hindu svarade han:
"Ja, det är jag. Jag är också kristen, muslim, buddhist och jude."


Det är dags att propagera för och utöva ickevåld. Det är dags att fördöma våldsivrare - inte bara i de sammanhang då det handlar om nazister som marscherar i Salem. Det är dags att förpassa Andreas Malm et consortes långt bort från kultursidorna.

Expressen
1 vildhunden:

skriven

Jag finner det också märkligt att de mänskliga rättigheterna som antagits av FN och ratificerats av jordens länder (alla?) får stryka på foten.

2 En liten tant:

skriven

Ja, det är bara vissa som tillerkänns mänskliga rättigheter i den offentliga deattens höga tonläge idag. Den här ensidigheten är rent farlig.

3 Bloggblad:

skriven

Jag blir också mörkrädd... Och ännu mer skraj när jag förstår att hatet går i arv... ser ju en del bland de elever som varit flyktingar, men som knappt minns varför... ändå vet de vilka som är bovarna. De andra.

4 ullrika:

skriven

det verkar mer accepterat och "godkänt" att alliera sig med Hamas. trots att det är en terror(ist)organisation. jag är mållös. och förbannad.



mycket bra skrivet lilla tant. som alltid. pacifister i alla länder, förener eder med oss!

5 atir:

skriven

Bra inlägg! Men, jag tror inte det är så "enkelt".

Diplomati, som vi vanligt "dödliga" inte får insikt i, handlar nog om mycket större.

Säger jag, som gnäller om tandvärk o bältros. Löjliga mej!

6 En liten tant:

skriven

Bloggblad: Det är sorgligt att hatet ärvs. Sorgligt och farligt.



ullrika: Mållös är ordet.



atir: Jag tycker att man absolut har rätt att gnälla över både bältros och tandvärk. Stackars dig!

7 en annan tant:

skriven

Ja, Gandhi var stor. Men historien visar att människor i regel följer de små och enkelspåriga hellre än de stora och enkla.

8 Fia:

skriven

Vi har haft samma problem på mitt arbete. Några har tvärsäkert tagit ställning för Hamas, och när man påpekar att det är en väldigt komplicerad situation, och hänvisar till de orsaker som ligger bakom konflikten säger många: "Jasså du ´håller´ på Israel?". När jag då förklarar att jag fördömer de våldsamma attackerna, men att man inte kan ta ställning på ett så enögt sätt, uppfattar de fortfarande som att jag "håller" på Israel.

9 frktjatlund:

skriven

Ja, jag fattar inte heller varför det ska finnas en sida som har rätt och en som har fel i den här typen av konflikt. Så enkelt är det inte.

10 En liten tant:

skriven

en annan tant: Åtminstone om de små och enkelspåriga är tillräckligt högljudda.



Fia: Det där är det mest egendomliga av allt - att vi har ett debattklimat som är helt svartvitt. Den som inte är med är automatiskt emot.



frktjatlund: Nej, det finns en oherrans massa gråtoner, världen är inte alls svartvit.

11 Inga M:

skriven

Suck, så är det åter så att bara en åsikt får plats åt gången. Och nu är Israel den stora boven. Jag undrar alltid när sånt här händer om det verkligen är så här i andra länder: Att plötsligt så står alla media på en sida och tycker likadant!? Eller är det ett typiskt svenskt fenomen?? Jag har för lite erfarenhet av andra länders media och opinionsbildning men har ibland hört antydas att Sverige är speciellt i såna här sammanhang.



Konflikter är svåra och det spelar ingen roll på vilken nivå de utspelas. Om ett barn i skolan smockar till ett annat barn på fredag så kan den smällen ha varit föregången av en hel veckas småtrakasserier från den som till slut får smällen. Jag säger inte att det alltid är så, men kruxet är ju att komma bakom, se och förstå orsakerna och försöka göra något där. Samt att försöka hitta andra vägar än våldet. Att motivera och ge hopp om andra vägar ut.



Och våld som konfliktlösning är aldrig acceptabelt och har aldrig fungerat. Det fungerar inte bland barn i skolan och det fungerar inte i storpolitiken.



Du har så rätt Tant. Jag håller med Dig.

12 Gubben:

skriven

Jag tycker vi ska lära av konflikten och ge oss på Norge... Dels för att de är så rika och dels för att bloggvärlden ska få något nytt och närliggande att skriva om... kanske räcker det med några raketer som dimper ner på Hardangervidda :)

Skämt åsido! Jag ställer in mig (som vanligt) i ledet av "tantens" främsta tillskyndare!

Nu glömmer jag raketer och norrbaggar och önskar dig en trevlig helg istället!

13 En liten tant:

skriven

Inga: Jag tror du skulle gilla min högläsningsbok "Tänk dig ett Mirakel" där just detta med komplexiteten i konflikter och bråk finns med. Visserligen är målgruppen 10 -12 åringar men jag vet att den lästs även för 9-åringar.



Gubben: Såsom barnafödd i Jämtland har jag en dubbel känsla för Norge. Men att skicka på dem raketer vet jag inte om jag vill. Näe, vi återgår till våra fridsamma fåtöljer och uttalar oss världsvist istället.

14 Caroline:

skriven

Gullig blogg med viktiga frågor! :)

15 Kaptenen:

skriven

Problemet är att hamas är demokratiskt valda av det palestinska folket. Om det skulle hända i Sverige att norrmännen skulle smälla upp en mur runt Stockholm och kalla alliansen för terrorister så skulle nog folk få börja tänka om lite...

16 Christina W:

skriven

Så mycket elände pågår och man förfasar sig varje dag över det ena som är värre än det andra. Och man känner sig så maktlös. Och man förstår inte...varför....

Men om vi alla började med vår egen omgivning skulle det kanske förändra mer än vad vi tror.

17 Ca:

skriven

Som vanligt är DU tänkvärd.



Det är mycket som förbluffar en och gör en mållös. Hur gör man om man vill "hoppa av"? Det spelar ingen roll om man röstar blankt, det räknas inte..



Vissa personer "flyter runt" och gör sin stämma hörd oavsett vad de har att säga, oavsett om det är sant eller falskt det de har att komma med. hmmmm....man kan bli gråhårig för mindre.

18 Anonym:

skriven

Jag tror att folk måste råka ut för terrorism själva för att fatta vad Hamas egentligen är. Det är trots allt en avgrundstor skillnad mellan att döda barn i misshugg när man besvarar eld som av någon anledning kommer från skolgårdar och att göra det helt avsiktligt: http://en.wikipedia.org/wiki/Dolphinariummassacre

19 atir:

skriven

Var är du???

20 Vigg:

skriven

Ja var är du.. nu när till och med jag är tillbaka??



Höres

Vigg

21 Marie:

skriven

Ville bara önska dig en trevlig alla hjärtans dag och säga att du saknas på bloggen!

22 Ca:

skriven

Saknar "tanten"!

Hoppas inget trist har hänt utan att det är en självvald tystnad här.....

Kommentera här: