Fröken maskerar sig när pappa kommer
På arbetsplatser måste regler för klädsel gälla. I synnerhet inom vård, skola och omsorg. Ingen burka eller niqab i hemtjänsten, på sjukhus, vårdcentraler eller på dagis eller som lärare. På samtliga dessa arbetsplatser möter man människor som på ett eller annat sätt är i underläge varför förtroendet mellan vårdgivare, lärare och patient, elev är livsviktigt för att nå bra resultat. Att inte kunna se sin lärare, sin doktor, sin hemtjänstpersonal är inte särskilt förtroendeingivande.
Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom vård, skola och omsorg.
Ruwaida påstår sig veta att förskollärare som använder niqab inte gör det tillsammans med barnen. Hon skriver "Min bild av verkligheten är att de väldigt få förskollärare som bär niqab inte bär plagget då de är tillsammans med barnen. De tar enkelt och smidigt på sig plagget i samband med att barnen blir upphämtade av deras pappa, eller då de rör sig bland andra vuxna."
Så när pappa kommer maskerar sig fröken. Vilka budskap sänder det till barnen som antagligen går på ett genuscertifierat dagis?
Vidare skulle jag bli nervös om busschauffören var iförd burka, likaså om polisen dök upp i niqab. Flygrädd som jag är skulle jag antagligen kliva av planet om piloten hade burka på sig. Att begränsa synfältet när man jobbar i transportsektorn verkar definitivt inte förtroendeingivande.
Konsekvensen blir därmed att om jag väljer att klä mig i niqab eller burka kan jag inte arbeta inom transportsektorn eller inom polis och räddningstjänst.
Det finns alltså en massa rationella skäl till att inte tillåta burka och niqab på arbetsplatser. Det kan samhället stå upp för.
SvD Brännpunkt
skriven
Så bra du uttrycker det! Jag hörde någon jämföra det med att vi inte ser ansiktet på mopedister med mörkt visir, men nog tusan skulle vi reagera om de aldrig tog av sig detta när de gick in i affärer eller på restaurang. I alla fall jag.
För nåt år sen hörde jag en vansinnigt bra föreläsning av en ungersk folklivsforskare, han raljerade om hur annorlunda vi svenskar är. Att vi skiljer oss från resten av världen i många saker och att utlänningar av alla slag tycker att vi är konstiga som t.ex. väljer myndigheter före släkten... ingen tror på en lärare som vill blanda in en psykolog t.ex. Sånt sköter man i familjen.
Och sen en massa saker om att vi låtsas vara så otroligt fördomsfria och öppna...
Jag har haft en irakisk förälder som var grymt besviken på oss svenskar. Han trodde att han kom till ett fritt land... men här får han inte jobba t.ex. utan en massa myndigheter och regler och bestämmelser. Sjukhuset ville ha hans tjänster och använder sig av engelska inom hans fack, men si - det gick inte! Myndigheterna sa nej! Bara ett exempel, men det finns fler.
Sen tycker jag att du är extremt modig. Att skriva om invandring ur vilken synvinkel det än är, brukar få igång en massa proffstyckare och kan reta gallfeber på många bloggläsare. Det är därför jag har en snällatantenblogg.
Heja arga tant!