Grillning, stor jämställdhetsfråga

Läser i SvD:s näringslivsbilaga en krönika skriven av en ung kvinna som strider för jämställdhet. Ämnet är sommaraktiviteten grillning. Problemet som behandlas är det faktum att det  oftast är mannen i familjen som grillar medan kvinnan gör sallad, dukar etc.

Det fullständigt nattsvarta ur jämställdhetsperspektiv är att mannen sedan får all cred för måltiden. Ja, detta är tydligen ett av de verkligt svåra jämstäldhetsproblemen eftersom det skrivs om det ideligen, inför och under varje grillsäsong.

Jag fattar verkligen inte varför de unga driftiga, verbala, självsäkra kvinnorna som skriver dessa oändliga betraktelser om grillproblematiken inte kan bemäktiga sig grillkolen och grilltången och därmed få all cred för måltiden? Jag begriper inte att det inte går att byta sysslor - jag har minsann sett att män  både kan göra sallad och duka. Är könsmaktsordningens patriarkala strukturer så enormt starka just på detta område? Slår karlarna sina kvinnor med grillgallret om deras grillrevir hotas?

Nej, jag tror det finns ett jätteenkelt svar på varför det är män som grillar. Grillos. Kvinnor vill inte omvärvas av grillos minuterna innan gästerna kommer. Som stöd för denna min teori åberopar jag en annan artikel från SvD:s näringslivsdel om den industri som omsätter 250 miljarder dollar i hela världen. Skönhetsindustrin.

Hudvård för män utgör 1% av marknaden... Av detta drar jag slutsatsen att kvinnor utgör 99% av marknaden för hudvårdsartiklar etc. Om man köpt lukta-gottprodukter som bidragit till en omsättning på 250 miljarder dollar vill man inte lukta grillad korv på sommarfesten. Alltså grillar man inte om man är kvinna.

Men problemet för alla de kvinnor som skriver om grillproblemet synes egentligen vara att mannen får cred för hela måltiden fast han "bara har vänt en köttbit". Nu tycker jag att det faktiskt är svårare att grilla än att blanda en sallad och duka bordet. Lite mer får man väl bidra med om man ska aspirera på någon form av cred för måltiden. Slå till med en häpnadväckande sås, oväntat smaklig gratäng, en förunderlig dessert...

En av kommentatorerna till krönikan konstaterar dessuom att hon dukar på bordet som han oljat och som står på altanen som han byggt och att grillen står på gräsmattan han klippt...

Nej, jag tror inte att det handlar om avundsjukan på vem som får cred och inte. Jag tror det handlar om radhussvartsjukan. Grannfruar, kompisar som beundrar ens grillosande man. Medan man själv känner sig svettig och osexig efter att ha blandat sallad och brutit servetter. Servettbrytning imponerar sällan på de närvarande männen så några upplivande kommentarer från dem kommer frun inte att inhösta.

Grejen är att grillcreden skulle bytas till salladcred, servettcred, burit-ut-soporna-cred om det var det värden hade gjort istället. Grejen är att det handlar om det speciella spel som väldigt många kvinnor spelar i radhusumgänget. (Ta inte radhuset så bokstavligt). Flörtandet, gränstestandet gentemot andras män parat med det offentliga hackandet på den egna äkta hälften. Där har vi det verkliga jämställdhetsproblemet under sommarens grillfester. En man som betedde sig så skulle finna sig själv roterande på spettet över grillglöden. Då skulle kvinnor grilla. Os eller ej.

SvD Näringsliv

SvD Näringsliv skönhetsindustrin
1 Eva Charlotte:

skriven

Grattis till mig själv som funnit din blogg!!



Fantastiskt roligt, det där sista inte minst. Visst skulle männen ligga på grillgallret. Och detta vore nog, om FI finge råda, ett lagstadgat straff också, på stadens torg, precis som kvinnostening i Teheran...



Och det verkliga jämställdhetsproblemet ligger nog i vad vissa tar sig friheten att säga om sina livskamrater. Fruar hackar på sina män medan de drömmer om grannen, vars fru hackar på honom och drömmer om nästa, etc. Men om detta skulle aldrig talas ty kvinnor kan icke göra fel. Fel är förbehållna mannen...Det är nedärvt som arvssynden.

2 Anonym:

skriven

Fullt plausibel teori, detta borde väl nästan gå att söka EU-anslag ur något program för ?

3 Lantis i stan:

skriven

Åh vilket bra inlägg! Vad glad jag blir! Men samtidigt blir jag lite ledsen när jag ser att En liten tant inte har bloggat på hela 2011. Är Tants blogg nedlagd? Önskar att den återuppstår snart, det här var för bra för att läggas ner!!

Kommentera här: