En resande tant

Idag har jag rest till och från Uppsala med Upptåget, en förbindelse som tillkommit genom att länstrafiken i två län samarbetar. Billigt i jämförelse med SJ, stannar i alla samhällen på vägen och tar trots det bara drygt en timme – därför mycket populärt.

På platsen bredvid mig damp det ner en annan liten tant. En mycket ofärdig kvinna i 80-årsåldern. Vi hjälptes åt att böka in hennes rullator mellan säten och folk. Se’n började hon att prata. Hon fortsatte att prata hela vägen till Gävle. Om stort och smått, om barn och barnbarn, om sitt tidigare yrkesliv, om trakten vi färdades genom (född och uppvuxen och levt hela sitt liv i norduppland). Så började hon berätta om sina resor.

Varje år köper hon seniorårskort på Upplandstrafiken och se’n skalar hon runt på bussar och tåg i hela Uppland.
– ­ Det blir ju så långsamt att bara sitta hemma.

Men tanten var ingalunda en ensam människa. Nej, full rulle på det sociala livet med familjen och de vänner som finns i livet.

- Men du vet, halva min skolklass har dött undan. Och många andra är så skröpliga och gamla.

En favoritresa är att ta bussen från hemorten XX till Östhammar. Där byter hon till en annan buss som går till Uppsala men kliver av i Gränby där det finns ett stort köpcentrum. Därefter tillbringar hon dagen där. Köper varm korv för 7 kronor, dricker gratiskaffe och provsmakar det som demonstreras för dagen i livsmedelsbutikerna och , förstås, pratar med folk. Mot slutet av dagen handlar hon lite, tar bussen till Östhammar och byter till bussen som går hem.
Andra dagar åker hon till Uppsala och kostar på sig lunch på restaurang och går sedan i affärer och… ja, just det pratar med folk.

Begrunda nu att den lilla tanten har mycket svårt att gå och vilar tungt mot sin rullator när hon segar sig fram.

– Jaha, och nu ska du alltså till Gävle och hälsa på? undrade jag, eftersom hon meddelat att hon skulle åka hela vägen med mig.

– Nej, nej, jag ska hem till XX men jag åker till Gävle och vänder

– Stannar inte Upptåget i XX på vägen norrut?

– Jodå, men då kommer jag av på fel sida och måste gå en väldigt lång omväg för att komma till bussen som jag ska åka med. Men om jag åker ända till Gävle och vänder och åker tillbaka DÅ får jag kliva av på rätt sida och har bara en minuts promenad till bussen.

Omvägen till bussen berodde på att den korta vägen bestod av ganska långa trappor och de klarade inte den lilla tanten vare sig med eller utan rullator. Sådana tanter eller andra rörelsehindrade, har inte perrongarkitekten tänkt sig ska vara på resande fot.

Denna företagsamma lilla tant tyckte att jag var enastående duktig och begåvad som kunde använda en dator.
- Men det är klart, du är ju så ung du!

1 Anne-Maj:

skriven

Oj oj....

2 Anne-Maj:

skriven

Oj oj....

3 Ella:

skriven

Jag bara ler... Det låter som en härlig tant och som du haft en ganska skön resa... eller fick du skavsår i örat tro?

Däremot blir jag lite lesden över trapporna. Tillgänglighet för alla trodde jag var inne nu i detta moderna tidevarv. Tydligen bara för vissa då.

Och du... det ÄR underbart att kunna läsa dina inlägg igen. Gillar dina tankar skarpt.

4 Mia:

skriven

Att resa kollektivt kan också bli en resa i en annan människas liv. Jag har själv upplevt sådana oförglömliga resor!

Mia

5 Sylvia:

skriven

Ja - såna föredömen behöver vi.

6 Ia:

skriven

De som är några decennier äldre tycker alltid att man är ung. "Du är ju ung" säger de och så närmar man sig stadigt 40 och tycker att man har halva benet i graven.

7 En liten tant:

skriven

Anne-Maj: Ja absolut oj, oj... Tillgänglighet är en mångfacetterad fråga. Jag ryser fortfarande när jag tänker på din upplevelse på Gävle Central.

Ella: En timme klarade öronen. :-) Det är underbart att du läser och kommenterar själv nu.

Mia: Helt sant. Man får många nya perspektiv på saker när man upplever sådana möten.

Sylvia: Precis så tänkte jag också. Den här lilla kvinnan levde livet fullt ut trots att hon knappt tog sig fram i snögloppet. Jag kommer hädanefter att betrakta smakprovningsstånd i mataffären med nya ögon.Inte som hinder för min egen framfart utan som en möjlighet till nya äventyr. :-)

Ia: Visst är det så men det satt inte i vägen att bli betraktad som ung och begåvad när man ska fylla 54!

8 Ia:

skriven

Nej, det förstår jag. :)

9 Inga M:

skriven

Tänk att då ha en sån energi och ett sådant mod vid hennes ålder. Jag menar de flesta skulle nog vara rädda för resor av den här typen och dra sig. Men inte Din tant! Hoppas hon inte blir rädd att resa nu efter den hemska olyckan vid Östhammar. Jag brukar ogilla oinbjuden konversation vid resor men den här damens berättelser är ju oemotståndliga.

10 PGW:

skriven

Vilken helt underbar tant! Upplands Lokaltrafik skulle säkert gärna intervjua henne, de brukar intervjua spännande resenärer i sin interntidning.

11 Matildas fikarum:

skriven

Underbart med tanter som vågar!

12 loppispoppis:

skriven

Vilken härlig tant. Jag tycker det låter som om hon har det rätt bra när hon är ute och åker. Tänk om man kan bli sådan när man blir äldre.

13 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Tänk om alla resenärer skulle stänga av sina mobiltelefoner på bussar och tåg och i stället prata med varandra som den härliga tanten.

14 Lena:

skriven

;)

vad annat kan man säga....
UNDERBART

/L

15 Anonym:

skriven

Skön kvinna! Jag stötte på en 85-årig granne på ett fik i Vaxholm. Hon brukade ta bussen till olika ställen, bara för att komma ut bland folk. Det är bara att hoppas att man själv har engergi kvar i framtiden.

16 Mette:

skriven

Vad söt hon låter! Att hon köper korv för 7 kronor och provsmakar maten, heheh.

De äldre snacksaliga som söker kontakt mig med är inte så söta. Sist var i förrgår då en tandlös gubbe ville ha min plats i kön på posten. Jag e så kissig sade han. När jag ändå blev expedierad först sade han Kisset kommer!! KIsset kommer! Jo så han fick ju gå före mig ... klart... frågan är om det var ett smart trick eller om han verkligen stod där och kissade.

17 Bloggblad:

skriven

Söt historia! Det var väl tur att inte tanten tog en utflykt i går... för det var väl där i trakten den hemska olyckan hände?

18 mildamakter:

skriven

Vilken krutgumma! :o)

19 Christina W:

skriven

Vilken härlig tant...men dessvärre förmörkas det hela av att just bussen till Östhammar - det var där olyckan hände...och jag förlorade en kollega.

20 En liten tant:

skriven

Inga M: Vi pratade förstås om den fruktansvärda olyckan men jag tror inte att hon kände sig rädd för att fortsätta åka trots att det skedde på just den linje som är hennes favorit.

PGW: Attans att jag inte vet vad hon heter annars kunde jag tipsa dem. Fast vid närmare eftertanke så behöver de nog bara fråga någon av sina chaufförer för att kunna hitta henne. Bra idé du kom med! Får väl vänta ett tag med tipsandet eftersom alla på Upplands trafiken har fullt upp med att hantera bussolyckan nu.

MildaMatilda: Det är en j*drans kraft i många tanter!

loppispoppis: Jag menar att vi kan välja att vara så'n. Tänk på vilka fysiska hinder hon övervinner varje stund i sitt resande och livet överhuvudtaget.Hon väljer att resa och skapa ett livsinnehåll. Alla behöver naturligtvis inte åka buss men själva idén om livsinnehåll och att vi kan skapa mycket själva, kan man ta till sig.

Nicoline: Det vore väl underbart. Kommer osökt att tänka på en gammal låt där en textrad lyder "don't talk to strangers - someone might be nice"!

Lena: Just det!

Anonym: Energin handlar nog mycket om inställning. "Min" tant verkligen släpade sig fram på värkande fötter, knaggliga knän och med mycket kropp som skulle bäras av dessa fötte roch knän. Men inställningen och viljan skulle ha hedrat en bergsget!

Mette: Så hysteriskt ocharmigt! Vilka signaler sänder du ut som drar på dig den sortens samtalspartners? :-) Antagligen är det novellisten i dig som försätter dig i dessa situationer, det ger onekligen bra material till en svart och sardonisk Mettenovell! Eller hur? :-)

Bloggblad: Ja, det var tantens favoritbusslinje som råkade ut för denna fruktansvärda olycka. Vi pratade förstås om det men hon var nog inte skrämd för egen del.

MildaMakter: Ja, sån ska jag också bli! :-)

21 En liten tant:

skriven

Christina: Jag har mailat till godmat-adressen.

22 shamanen07:

skriven

Kära!

jag gör mitt bästa att försöka komma tilbaka...

kram! -

23 En liten tant:

skriven

shamanen07: JA, ge dig inte!

24 shamanen07:

skriven

Du är fantastiskt!
Och jag glömde säga; jag kan inte låta bli att genast associera din berättelse med bussolyckan!!
eller hur?

25 Excessa:

skriven

Underbart! Vilken härlig tant! Sån ska jag också bli! :-)

26 En liten tant:

skriven

shamanen: Ja, bussolyckan skedde på tantens favoritsträcka.

Excessa: Absolut! Men då måste du genomföra den där trippen blogglandet runt eftersom blåsorkestern fortfarande patrullerar E4.

27 shamanen07:

skriven

tack söta lilla tant!

28 Bisse:

skriven

Länge leve den svenska tanten med eller utan rullator....

Hälsningar

Bisse

29 Rut:

skriven

Som alla andra fylls jag med beundran av denna tilltagsna dam och själv vilja ha en gnutta av hennes energi men så tänker jag så här. Är det inte att utmana makterna och sina medresenärers välvilja och sedan hoppas att komma hem helskinnad.

30 Excessa:

skriven

Vojne vojne.. glömde jag be blåsorkestern semestra till sommaren? Fy mig, men planer är på G o när jag väl åker så går det inte missa mig.

31 En liten tant:

skriven

Bisse: Ja, det finns många intressanta tanter.

Rut: Nog är det djärvt men det fungerar!

32 Eva:

skriven

Kul tant, roligt när man inte bara "ger upp". Men jag kan tänka mig att hon kan tyckas lite jobbig för andra, med sin svada.

33 Peter:

skriven

Det var en så härlig liten historia och tant att jag bara ville skriva det!
Tänk om inte bara pensionärer/äldre utan alla samhället hade tänkt så glatt som den tanten. Ensamheten hade ju inte funnits! :)

34 elaina:

skriven

En sån helt ljuvlig lite Tant OCH din respektfulla berättelse om henne berörde mej!
=0)

Kommentera här: