Redan som ung...

...hade jag åsikter om de mest vitt skilda ting.
Upprördes starkt av orättvisor och dumheter.
Upphävde min stämma i allehanda diskussioner i och utanför skolan. Iförd basker som modet föreskrev debatterade jag med lärare och klasskamrater.
 

Ibland blev jag väldigt trött av allt debatterande och av att ständigt bli upprörd.
Så en gång i tonåren sa jag uppgivet till min far:
- Varför är jag inte en så'n som är nöjd med att  bara läsa Mitt Livs Novell och grubbla över vilka kläder jag ska ha på lördagkväll? Varför är jag en så'n som ska diskutera och leva om?

Min far svarade:
- Det kommer att komma tider i vars och ens liv då alla kommer att behöva diskutera, även de som nu bara ägnar sig åt att läsa Mitt Livs Novell och då har de inte någon träning på det, inte några redskap för det. Var du glad åt all träning du får nu.

Inte konstigt att jag blev som jag blev med en så'n far.  
                                      
Man kan klicka för att se lite större bild
1 Bloggblad:

skriven

Känner igen mig - fast jag har lugnat ner mig betydligt mot när jag bodde i studentkorridor och hade åsikter om allt.
Med tiden drabbades jag av konflikträdsla som dämpade mig något. På bloggen är jag försyntare än live, gillar inte när man kort ska skriva en åsikt, den är ju sällan så renskalad som den blir i skrift. Och ingen glimt i ögat syns, och alla blir så gravallvarligt. Så debatter har jag hellre live under sansade former.

Säkert hade min åsiktande pappa och konflikträdda mamma blandat 50-50...

2 Gunilla:

skriven

Heder till din pappa och de fäder (bl a min)som stärkt och stärker sina döttrar!! Undra på att vi är som vi är...
Stor kram från vännen Gunilla

3 Gubben:

skriven

Aha, visste väl att det fanns en MAN som inspirationskälla... :)

4 Malou1950:

skriven

Vad du kan vara lycklig med en sådan far! Själv har jag inte börjat "träna" förrän de sista åren - men jag lär mig fort ;-). Håller förövrigt med Bloggblad, det är svårt att tycka och debattera på bloggen. Men jag sätter stort värde på din!

5 En liten tant:

skriven

Bloggblad: Det är slitsamt att debattera på internet, det är då visst och sant. Man måste skriva så mycket och ändå löper man ständigt risken att bli missförstådd.

Gunilla: Ja, du vet ju också precis hur det är att ha en så'n pappa.

Gubben: Pappor är viktiga män, både för söner och döttrar. Oavsett hur de är, höll jag på att skriva. Antingen för att man ska kunna ta avstånd och aldrig bli som han eller så har man tur och har en inspirationskälla till far.

Malou1950:
Tack. Bloggdebatter är som sagt knepiga men jag kan inte låta bli när adrenalinet stiger!Pappas fel.:-)

6 Calle Fridén:

skriven

Själv hade jag både en mamma och en pappa som uppmuntrade och stimulerade debatter. Och deltog själva så det sjöng om det. Det var inte direkt tyst vid barndomens matbord, och det var ingen måtta på vad som avhandlades hos ett ungt idealistiskt par med många barn. Det kunde vara så hög nivå att man redan som elvaåring blev insatt i mötesordning, talarlista och streck i debatten, minsann

7 En liten tant:

skriven

Calle Fridén: Det låter som en optimal uppväxt i mina öron. Så underbart!

8 Nicoline på Fädernegården:

skriven

Vilken lycka att ha en sådan far. Och vilken lycka att ha den sådan dotter. Och vad bra för henne och oss läsare, att han uppmuntrade henne så att hon blev den lilla tant som är så underbart kaxig och orädd och drar igång debatter om allt möjligt. I like!

9 Orp:

skriven

Fin far du verkar ha!

Kommentera här: