En liten tant

Idag har jag rest till och från Uppsala med Upptåget, en förbindelse som tillkommit genom att länstrafiken i två län samarbetar. Billigt i jämförelse med SJ, stannar i alla samhällen på vägen och tar trots det bara drygt en timme – därför mycket populärt.

På platsen bredvid mig damp det ner en annan liten tant. En mycket ofärdig kvinna i 80-årsåldern. Vi hjälptes åt att böka in hennes rullator mellan säten och folk. Se’n började hon att prata. Hon fortsatte att prata hela vägen till Gävle. Om stort och smått, om barn och barnbarn, om sitt tidigare yrkesliv, om trakten vi färdades genom (född och uppvuxen och levt hela sitt liv i norduppland). Så började hon berätta om sina resor.

Varje år köper hon seniorårskort på Upplandstrafiken och se’n skalar hon runt på bussar och tåg i hela Uppland.
– ­ Det blir ju så långsamt att bara sitta hemma.

Men tanten var ingalunda en ensam människa. Nej, full rulle på det sociala livet med familjen och de vänner som finns i livet.

- Men du vet, halva min skolklass har dött undan. Och många andra är så skröpliga och gamla.

En favoritresa är att ta bussen från hemorten XX till Östhammar. Där byter hon till en annan buss som går till Uppsala men kliver av i Gränby där det finns ett stort köpcentrum. Därefter tillbringar hon dagen där. Köper varm korv för 7 kronor, dricker gratiskaffe och provsmakar det som demonstreras för dagen i livsmedelsbutikerna och , förstås, pratar med folk. Mot slutet av dagen handlar hon lite, tar bussen till Östhammar och byter till bussen som går hem.
Andra dagar åker hon till Uppsala och kostar på sig lunch på restaurang och går sedan i affärer och… ja, just det pratar med folk.

Begrunda nu att den lilla tanten har mycket svårt att gå och vilar tungt mot sin rullator när hon segar sig fram.

– Jaha, och nu ska du alltså till Gävle och hälsa på? undrade jag, eftersom hon meddelat att hon skulle åka hela vägen med mig.

– Nej, nej, jag ska hem till XX men jag åker till Gävle och vänder

– Stannar inte Upptåget i XX på vägen norrut?

– Jodå, men då kommer jag av på fel sida och måste gå en väldigt lång omväg för att komma till bussen som jag ska åka med. Men om jag åker ända till Gävle och vänder och åker tillbaka DÅ får jag kliva av på rätt sida och har bara en minuts promenad till bussen.

Omvägen till bussen berodde på att den korta vägen bestod av ganska långa trappor och de klarade inte den lilla tanten vare sig med eller utan rullator. Sådana tanter eller andra rörelsehindrade, har inte perrongarkitekten tänkt sig ska vara på resande fot.

Denna företagsamma lilla tant tyckte att jag var enastående duktig och begåvad som kunde använda en dator.
- Men det är klart, du är ju så ung du!