En liten tant

Det är flera problem med utgångspunkterna i den pågående diskussionen i anslutning till rättegången mot Pirate Bay :
1. Föreställningen om allmänhetens rätt att begå upphovsrättsbrott. 
2. Föreställningen om att upphovsrätten måste avskaffas för att skydda den enskildes integritet på nätet
3. Föreställningen om att förutsättningen för teknikens existens  är att alla ska ha rätt att ladda ner upphovsrättsligt skyddat material
4. Föreställningen om att det är skivbolagens, filmbolagens, dataspelsbolagens, bokförlagens upphovsrätt som ska avskaffas.

Det blir en hopplös sammanblandning av motiv som förenas i den förment enkla lösningen att avskaffa upphovsrätten. Men avskaffandet av upphovsrätten handlar enbart om att folk ska få laglig rätt att sko sig på andras verk/ få saker gratis.

1. Allmänheten har inte rätt att begå upphovsrättsbrott.

2. Upphovsrätten har i sig ingenting med integritet på nätet att göra. Aktiviteten att ladda ner skyddat material har däremot blivit ett incitament för makten att vilja vidta integritetskränkande åtgärder.

3. Fildelningstekniken har i sig ingenting med upphovsrätten att göra. Tekniken finns och ger dessutom fantastiska möjligheter till nya distributionsmodeller för all sorts information inte bara musik och film.

4. Upphovsrätten ligger hos den enskilde upphovsmannen. Inte hos bolagen. Upphovsmannen skriver avtal med bolag om att ge ut den musik, film, bok upphovsmannen skapat.  I den transaktionen får bolagen del av den ekonomiska rätten. Upphovsmannen kan istället ge bort sina verk om han eller hon så vill. Med lagstadgad upphovsrätt är det enbart upphovsmannen som kan skriva avtal om vilka som ska få tjäna pengar på verket.

Men eftersom motiven sammanblandas sluter även demokratikämpar, integritetsbeskyddare och  yttrandefrihetsvärnare upp bakom argument om att bara upphovsrätten avskaffas (numera kallar man det "förändras") så löser sig allt. Det ensidiga högljudda kravet på att avskaffa upphovsrätten har istället lett till att vi ser allt fler åtgärder för att begränsa friheten på internet och i spåren av det större möjligheter att övervaka medborgare.

De stora frågor som Pirate Bay egentligen har fört upp på den offentliga dagordningen försvinner i bruset av uttalanden som "alla ägnar sig åt fildelning", "man kan inte kriminalisera en hel generation", "Per Gessle klarar sig ändå", " vadå, få betalt, man spelar väl för att det är kul", "idag kan alla skapa, varför ska några få betalt", "skurkbolagen i underhållningsbranschen ska få vad de förtjänar ", "man kan tjäna pengar på andra sätt -internet svaret på allt". Samtidigt på ett annat håll i den digitaliserade världen upprörs folk över Facebooks förnyade försök att lägga rabarber på det folk lägger upp på sina Facebooksidor. Man frågar sig stilla hur många av dessa som annars är för att avskaffa upphovsrätten.

Jag har redan före rättegången varit övertygad om att när allt startade, när Pirate Bay lanserades 2003/2004 och Gottfrid Svartholm Warg var 18 år, Peter Sunde och Fredrik Neij  var 24 och den medelålders  Carl Lundström redan var medelålders, förstod de yngre aktörerna inte vad de egentligen gjorde.  Teknikkunniga, internetvana, fyllda av det adrenalin som pionjärarbete kan generera och glädjen över att få ägna sin tid åt att förverkliga idéer om en ny stor sajt. Möjligheten att bidra till att förverkliga innehållet i stridsropet "Information wants to be free" var antagligen den enda drivkraften. Förhöret med Carl Lundström visade också att han var på det klara med att här fanns möjlighet att tjäna stora pengar men att det också låg i en legal gråzon vars konsekvenser han inte kunde överblicka och därför slugt höll sig så långt ut som möjligt.

Att folk sedan använde deras nybygge till att ladda upp och ner upphovsrättsligt skyddat material såg de inte som ett problem. Att "vad-skit-som-helst" laddades upp och ner såg de inte heller som ett problem. Ansvaret var inte deras. De tillhandahöll bara den tekniska möjligheten.  Och yttrandefriheten var viktigare. Information wants to be free.
Så dök barnporren upp på deras sajt. Problem uppstod. För de unga grundarna var barnporren över gränsen. Man beslöt att ta bort barnporren. Heder åt dem. Samtidigt grävde de en liten grop åt sig själva genom att visa att de hade möjlighet att styra innehållet och att de hade åsikter om vad som var OK att ladda upp och ner via deras sajt.

Den riktigt stora frågan som Pirate Bays verksamhet pekar på är:
Offentlighetsprincipen i en digitaliserad värld.
Det tydligaste exemplet är fildelningen av förundersökningen i Arbogamålet. Där begicks inte något upphovsrättsbrott. Däremot begicks etiskt tveksamma handlingar. Dels av den som gjorde det möjligt att ladda ner förundersökningen och dels av de som betedde sig illa mot de som ville att pekningen mot förundersökningen skulle tas bort från Pirate Bay. De enkla lösningarna stod som spön i backen dvs man ropade på sekretessbeläggning av förundersökningar eller av delar av förundersökningar.  Många debattörer ville därmed göra kraftiga inskränkningar i såväl rättsäkerhet som offentlighetsprincipen.  Men det blev bara en diskussion om just det fallet. Inte någon stor offentlig fildelningsdiskussion där för- och nackdelar med tekniken lyftes fram på ett sakligt sätt. Istället är lösningarna på alla problem i fildelningens spår att sekretessbelägga allt obehagligt offentligt material och avskaffa upphovsrätten.

Det finns ännu fler viktiga frågor som Pirate Bays verksamhet och fildelningstekniken sätter fokus på, frågor som rör demokrati och för den delen även kulturens villkor. Men intet av detta diskuteras på allvar utan ropen skallar enbart om avskaffande av upphovsrätten.

Expressen

SvD      SvD     

DN      Expressen