En liten tant

Läste nyss giraffen197s blogg om en kampanj som Hedgehog in a storm startat - Mot anonyma elakheter i bloggvärlden. Stämmer väldigt väl med mina tankar i mitt förra inägg om att allt hänger ihop.
Låt oss stå upp mot anonyma, elaka kommentatorer och sanera bloggvärlden. Skriv en kommentar i din blogg, om du har en, och länka till Hedgehogbloggen för att stödja uppropet.

" Lindström inte ensam?" så skriver Lena Mellin i dagens Aftonblad om "mejlmannen".Han har tagit på sig ansvaret själv men som Mellin skriver:
Mejlen från Lindström, alias "Veckans snackis", doftar studentrum. Man kan höra skrattsalvorna framför datorn när de påhittade mejlen skrevs. Men gapskrattar gör man sällan ensam. Det kräver sällskap.

Jag som inte kunnat blogga under veckan pga datorhaveri har suttit i soffan och grubblat över tvnyheterna desto mer. Jag tror inte heller att opinionsanalytiker Lindström varit ensam om själva skapandet av denna kampanj. Han har antagligen skrivit texterna med sina egna små fingrar men någon form av uppskattande omgivning har han troligen lutat sig mot. Listig, smart, vet att ta sig fram i medielandskapet . Bara en annan sorts bastu där de insatta som tillhör någon form av egendefinierad eller annan elit, får skrodera om sin egen betydelse och smida diverse ränker. Frågan är om de finns på partihögkvareteret eller i bekantskapskretsen eller både och?

Allt hänger ihop menar jag - det hänger ihop med den förskjutning mot kloakerna som det offentliga samtalet uppvisar, drivet dithän av kampanjer, reklam, medias nöjesrapportering och tv-utbudet.
Delar av detta är:
* Att det finns yrken som kallas opinionsanalytiker
I vilka kretsar rör sig en opinionsanalytiker? Han borde ju tillbringa mycket tid med "vanligt folk" och "ute i stugorna"  som det brukar heta när medierna nämner de 9047000 som inte frekventerar Stureplansetablissemangen och inte har tillgång till medieutrymme. Men har ni sett till honom eller någon annan opinionsanalytiker?

* Att Linda Skugge och andra s.k. krönikörerna höjs till skyarna och belönas för deras gapiga tyckande och extremt undermåliga språk

* Att dokusåporna blir slafsigare och slafsigare och lever i symbios med kvällspressen

* Att media bistår Brinkenstierna genom att skriva om hans cyniska och vulgära dokusåpaturnéer

* Att mediefolk, pr-folk, politiker rör sig i samma kretsar (t.ex. Fichtelius både dinerar med och granskar Persson) och belönar varandra i olika galor och skriver om varandra i media.

* Att de stora aktörerna bytt strategi vad det gäller reklam - man skapar långsiktiga kampanjer av mer osynligt slag där kändisar används som reklamboskap fast de tror sig vara först med det nya, what to wear, what to eat, what to drink... åsså handlar det egentligen om att det sitter ett företag eller en organisation och en framgångsrik, listig reklambyrå och styr det hela enligt en detaljerad plan...

Detta skapar ett intellektuellt och humanistiskt underskott som bl.a. leder till

* Att den märklige personen Alexander Bard kan förmå även till synes förnuftiga människor att gå med i en mobbinglista (och sedan försvarar de sig med dels att det är slutet sällskap och dels att de behöver vara med för att kunna sköta sitt jobb...)

* Att ett uttryck som "dirty campaign" skapas och får fotfäste i  språket som något som inte är helt OK men ändå välkänt och "vad-ska-vi-göra-åt-det?"

* Att folk yrslar runt i bloggvärlden enbart i syfte att skriva elakheter i kommentarerna

* Att det skrivs elaka bloggar, kanske med förhoppning om att komma sig upp

* Skolelever utvecklar nya varianter av mobbing

Och så vidare

Det gäller att vara inne, med och på. Fräckhet, smarthet och ett ständigt överlistande och manipulerande av omgivningen. Man blir uppmärksammad, man tar sig fram, man pumpar upp sitt ego. Det snurrar fortare. Men bäst det är träffar man på någon som är ännu smartare och vrider ens eget vapen mot en. Och då, då står man där ensam på gatan.

Mitt nya ämne i skrivarcirkeln, utformat av Språkmakargatan.
Jaha, vad i all världen skulle förmå mig till att ansöka om deltagande i en dokusåpa? Och vilken såpa skulle jag ansöka till? Jag menar, jag är inte så begiven på sprit så alla såpor där ”handlingen” drivs framåt med hjälp av alkohol går bort, dessutom är jag inte särskilt entusiastisk inför eller tillräckligt vältränad för fysiska strapatser så där försvann fler möjligheter och vidare är jag alldeles för beroende av mat för att gå med på att utsätta mig för frivillig svält. Och vad skulle jag kunna bidra med i redaktionens ögon? En liten tant?
Men så slår det mig att jag skulle kunna göra ”en- Erik-Niva”! Han som i sin ansökan gav sig ut för att vara en extrem vegan som ville omstörta det mesta och på sin audition höll brandtal om veganism och verkade allmänt påstridig och konfliktsökande, men som i själva verket var en mediestudent som ville studera dokusåpan inifrån. Han s.a.s. typecastade sig själv och redaktionen för Farmen gick på det. Erik kom med, deltog ett tag, åkte ut och skrev debattartiklar om det hela. Dokusåpavärlden hade dock starkare genomslag i media så det blev inte ens en storm i ett vattenglas. Men jag tror att Erik Niva fick jobb som journalist efteråt.
När man läser Utbildningsradions sidor om Dokusåpor hittar man även tips på hur castingen går till:
”Vem är DU i dokusåpan?
Om du undrar hur du ska göra för att komma med i en dokusåpa har vi de bästa tipsen. Välj en av karaktärerna nedan och uppfyll de krav som finns så är din lycka så gott som gjord.
- Bimbon
- Gnällkärringen
- Hunken
- Veganen
- Bögen/Flatan
- Strippan
- Den religiöse
- Ledaren
- Machokillen
- Tänkaren
- Samhällshjälten”
Efter att ha studerat listan och detaljerna för varje roll inser jag att det fattas mig en massa saker som silikonbröst och promiskuös läggning så till slut är det bara en roll jag skulle kunna spela upp med någon sorts trovärdighet. Gnällkärringen. Krav: vara över 40 år och kvinna, skrika och gorma så mycket som möjligt,  gärna vara lite manhaftig.

Nu börjar min plan att ta form. Jag ska ta mig in i Big Brother genom att spela upp denna roll. Att det blir just Big Brother beror på att man bara behöver sitta inne i ett hus och stå ut med sin omgivning – inte dyka i kallt vatten eller balansera över stup eller nåt annat ansträngande.Väl inne i huset kommer jag att visa upp en helt annan sida som kommer att få redaktionen att vilja kasta ut mig och stämma mig för kontraktsbrott men producenten anar vagt en ny trend och låter mig hållas.

Innan jag ansöker måste jag dock lära mig att sticka, måste kunna sticka långa halsdukar och gosiga vantar på ett självklart och förtroendeingivande vis. Jag ska även tona håret helt grått eller snarare vitt. Kanske t.o.m. göra en permanent. En storblommig städrock ska inhandlas. Jag ska även läsa in mig på alla böcker som Dr Phil har skrivit.

Min plan  går sedan ut på att iförd min blommiga städrock med stickningen alltid till hands, strosa runt i huset och erbjuda ett lyssnande öra och en trygg axel att gråta ut mot när intrigerna tätnar. Var och en av de övriga deltagarna blir på det viset beroende av att jag finns i närheten och tar hand om brustna hjärtan, skadade självkänslor, sårade egon och bygger upp dem inför nya strider. På det viset undviker jag att nomineras till utröstning.  Min plan är beroende av att jag hänger kvar länge.

Varje kväll, när de andra super och har sig ska jag sedan inta det där tala-ut-båset och sitta där, liten och fryntlig med vita permanentade lockar, städrock och en pågående stickning och tala till nationens unga med min trygga, lugna stämma fylld av livsvisdom, klokhet och vidsynthet som jag inhämtat från dr Phils bokproduktion, allt om ”instant mental health”.

Från att BB-redaktionen har gapat och skrikit om ”ut med kärringen, hon drar ner tempot” sitter till slut även de tårögda och rörda framför tvskärmen och insuper min klokskap. Tidningarna börjar skriva spaltmeter om ”Tant Gullan”, som mitt nom de guerrre är. Övriga deltagare röstas ut på löpande band och till sist är det bara två yngre förmågor och jag kvar. Då slår jag till och vädjar direkt till BB-redaktionen och svenska folket om att dessa båda unga, fina människor ska få dela på prissumman så de kan få uppfylla sina drömmar om att öppna en nagelstudio respektive bli bartender på Marbella. Jag…? Äsch,  jag har ju allt jag redan behöver; min stickning, min katt och mina minnen.

Vid det här laget råder det ”Tant Gullan”-hysteri utanför BB-huset. Min familj och släkt har börjat kränga ”Tant Gullan”- merchandise och pengarna strömmar in i till vårt nystartade bolag. Blommiga städrockar går som smör.

BB-teamet beslutar att följa ”Tant Gullans” önskemål, priset delas mellan de två unga personerna och vi träder alla ut ur BB-huset. Vinnarna föses åt sidan och allt fokuseras på ”Tant Gullan” i städrock och med den nu rikskända stickningen i handen! Fyrverkerier, kanonsaluter, media, ja även internationell media är på plats.  Olika tv-kanalers chefer slåss med varandra för att komma först fram till den försynt leende lilla tanten och erbjuda henne en egen talkshow med obegränsad budget. Nannytrenden är över, nu behöver folk en mormor! ”Tant Gullan” förs till Grand Hotell där hårda förhandlingar tar sin början. ”Tant Gullan” är skärpt och påläst. Till slut är en överenskommelse träffad och ett 2-årskontrakt är tecknat. Tv-kanalen ville teckna kontrakt för längre tid men fick vika sig.

”Tant Gullan” framträder sedan varje torsdag i denna tvkanal. Sverige stänger under dessa 45 minuter. Försäljningen av pappersnäsdukar går upp. Släkten fortsätter kränga ”Tant Gullan”- prylar och jag skriver i rask takt 10 böcker med hjälp- till- självhjälps-floskler på livets alla områden, som blir bestsellers redan innan de lämnat tryckeriet. Efter de två åren kastar jag städrocken, tonar håret, skaffar mig en personlig tränare, jobbar på med att förändra mitt utseende den naturliga vägen och återgår på så vis till den underbara anonymiteten men nu med en astronomisk förmögenhet. Som de säger i Amerika ”Every dog has its day” men Tant Gullan har två år.

Nytt ämne till Annela på  http://www.mysochpys.blogspot.com
"En resa alla borde göra"

Språkmakargatan har skickat mig följande ämne:
"Jag, som dokusåpakändis".        Ähum...


Eftersom mitt sociala liv efter en lång dvala, valde att explodera i aktivitet just denna helg så kan det dröja lite innan denna avslöjande text blir skriven.

När curlingVM gick i Sverige, närmare bestämt i Gävle 2004, var jag funktionär. Nej, jag spelar inte curling, hade inte sett en match före VM, visste ingenting mer än att det handlade om is, stenklot och kvastar och kände inte ens till att Gävle har en framgångsrik curlingklubb - CK Granit.
Jag lärde mig dock en hel del, bl.a. 
I allmänhet väger en sten drygt 18 kg
Man sopar för att stenen skall gå längre men också rakare. Hård sopning minskar friktionen Stenen glider längre och stenens curl motverkas.
Sporten utvecklades i Skottland där curling har anor från 1500-talet

Så nu kan jag verkligen glädja mig åt våra svenska lags vunna matcher idag i Turin.
Heja Peja (från Östersunds CK - bara det, jämte som jag är!)
men framför allt tjejerna i  Lag Norberg! De slog ju Canada!!!

Varför tar man då ledigt och jobbar gratis i två veckor? Jo, för att det är kul med folk.
Och folk- det fick jag verkligen träffa under mina pass som hotellvärd iförd de hiskeliga, kycklinggula värdkläderna.

Spelarna såg man bara till när de svepte in och ut på väg till eller från de minibussar som prompt skjutsade dem till match, träning eller någon social aktivitet.

Men fansen, denna månghövdade trogna skara som reser runt i världen och följer alla stora turneringar. Sammantaget är mitt intryck att curlingspelare och deras fans är som orienterare med familjer - man är engagerad i en sport som kan utövas av mycket ung och mycket gammal och det är viktigt med det sociala livet runtomkring. Man är trevlig mot omgivningen och inte särskilt märkvärdig av sig.  Men en viktig skillnad finns det och det är att det är oerhört stora pengar  i omlopp runt curling i de stora curlingländerna. Så den trogna skaran medföljande fans vi mötte, var mycket välbeställda människor.

Bland dessa fanns det rara, lilla vithåriga och ålderstigna paret  från Saskatchewan i Canada, (uttalas Saska-toon)som delade ut pins till alla oss "nice and friendly girls (!) who gave them soooo much help and service". De hade sett alla VM och tänkte nu passa på att besöka sina "Scandinavian roots, as well". Den gamle mannens mamma utvandrade från Härjedalen och hans pappa från Norge.

Där fanns den ständigt whiskeybeskänkte skotske äkta mannen som åkte runt med sin veteranspelande, magra och energiska hustru. Missnöjd med det mesta i livet pimplade han whiskey och försökte reta upp de evigt leende och serviceinriktade kycklinggula värdarna med allehanda krav på extra support i tid och otid. Den sista dagen kom han gruffande och muttrande och överräckte en skotsk pin medan han sa något som jag tror var ett tack...

Där fanns spelarfruar, spelarmän, spelarbarn, spelarföräldrar från många olika länder (jag har för mig att det var 17 nationer som deltog) - alla oerhört vänliga och intresserade av den exotiska staden Gävle.

Där fanns ett gäng mycket glada fransmän som åt och drack gott och delade ut pins till alla kvinnor. Ryktet gick om dessa bon vivants och de ansågs väl rätt så ansvarslösa. Men de var aldrig fulla, bråkade aldrig utan var helt enkelt levnadsglada. En av de sista dagarna berättade mannen som var deras informelle ledare att han året före hade övervunnit en livshotande sjukdom och därefter fått en ny syn på livet och vad som är viktigt. Därav denna översvallande livsglädje.

Där fanns stora trupper "officials", curlingvärldens pampar som hade möten hela dagarna där man planerade kommande internationella evenemang. De flesta av dem var väldigt trevliga men en och annan började antagligen dagen med att pumpa upp sitt redan uppblåsta ego med att pompöst upprepa  "I, me,  myself, my and mine" medan de beundrade sin spegelbild. Den koreanska truppen var dock oerhört trevlig och alldeles utom sig av lycka över den sightseeing-tur vi ordnade under vilken de bl.a. fick besöka ett fiskeläge. Då fick vi pins igen!

Detta med pins är stort inom curling. Det samlas, det skapas muséer, det säljs och byts. Det finns nog de

Nu när regeringen är så beslutsför och gör olika saker till fromma för vår, folkets, säkerhet väntar jag med spänning på de kraftfulla uttalanden som de måste sitta och finslipa i detta nu - uttalanden och en lång lista på både kort- och långsiktiga åtgärder som ska sättas in senast på torsdag, om att vi ska gå till rätta med den snedvridna syn på sexualitet och kvinnor som förefaller frodas i vissa ungdomsgrupper.

När de ändå håller på att formulera dessa handlingsplaner kommer även en stark och positiv åtgärdsplan för hur vi ska komma till rätta med gängvåldet över huvud taget.

Vidare väntar jag på oppositionens stödförslag som visar en total enighet från det politiska etablissemanget i dessa frågor. Enade vi stå som vuxenvärld för att få stopp på dessa avavarter av mänskligt beteende.

Jag utgår från att det är färdigsnackat om utanförskap som driver sämre lottade in i kriminalitet. Vem är det i så fall  som har makten att åtgärda detta utanförskap? Sluta snacka. 

Visst  finns en koppling till utanförskap när det gäller kriminalitet som sådan men när det gäller just gängvåldet och dessa alltmer makabra gruppvåldtäkter handlar det om andra saker. Grundläggande värderingar, synen på andra människor. Den misstänkte 19-åringen, han med filmen i mobilen, sa i tv4:s nyheter att "Det är en kul grej. Alla tittar på sånt." Där stod han i sin dyra jacka och liksom försökte skapa en förståelse, oss grabbar emellan, för denna roliga grej. Hans intellekt föreföll vara hyfsat intakt eftersom han på löpande band formulerade motargument till att han skulle ha deltagit. Att filmen fanns i hans mobil var inte något bevis. Han syntes ju inte på filmen.

Dessa aktiviteter som bedrivs av ungdomsgäng, måste stävjas omedelbart. Det har redan gått alldeles för långt. Alldeles för många unga tjejer har blivit överfallna och våldtagna, förnedrade av grupper av unga killar. Alldeles för många unga män har helt oprovocerat blivit överfallna, misshandlade emellanåt till döds. De som bildar dessa gäng och utför dessa avskyvärda handlingar är SJÄLVKLART i minoritet bland ungdomar. Men de regerar gatan såväl dag- som nattetid och utgör därmed ett mycket allvarligt problem för hela samhället.
Du, regeringen - om DETTA må ni berätta!

N24.se: Tävla i att bli en Hilton
Hilton som i Paris Hilton, alltså. Hon som förorsakat ett sug efer småkrypshundar som lett till djursmuggling med oöverskådliga konsekvenser. Hon som absolut har för mycket pengar och för lite vett. Nu satsar tv4 genom sin "ungdomligare" kanal tv400 på en dokusåpa där Paris mamma är programledare och unga tjejer ska få tävla om att leva som en Hilton.

- Dokusåpan har en humoristisk underton och är väldigt rolig. Vi hoppas att den kommer locka många unga tjejer, säger Jennifer Mcshane, presschef på TV4.

Det är väl klart att den kommer att locka målgruppen men kommer de att uppfatta någon "humoristisk underton"? Eller förstärks bara känslan av ouppnåelighet, eget mindervärde och vridna föreställningar om vad livet går ut på?

Finns det verkligen inget annat att köpa in än dokusåpor och sitcoms av varierande kvalitet?
TRÅKIGT, tv4!!!

Sitter här med en envis halsinfektion och ska skriva om vad lycka är för mig. Som ordspråket säger: Den friske har tusen önskningar och den sjuke endast en...

Ju äldre jag blir desto mer förstår jag verkligen det som alla tjatade om under min barndom - att lycka handlar om helt andra saker än lyx och överflöd och dessutom upplevs mer i stunder än som ständigt tillstånd. Att pengar är helt ovidkommande för förmågan att uppleva lycka, är nog helt sant men nog underlättar det om inte varje vaken tanke går åt till att fundera över hur det ska gå ihop sig den här månaden.Visst ligger det en hel del i det uttalande som tillskrivs Francoise Sagan: Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en jaguar än i en buss.

Lyckligt lottad är jag för jag är en frisk och rörlig person,mina inkomster räcker numera bra och  Arvingen har det bra i sitt liv. Detta är sådant som jag känner djup tacksamhet för och som jag påminner mig om när missnöje, självömkan, slentriangnäll travar in genom dörren och försöker ta över min dag.
Lycka upplever jag bland annat
* när Arvingen hörs av - tänk denna enastående person som är min närmaste släkting och som vill ha nära kontakt med mig.
* när jag bär hem en kasse nylånade böcker från biblioteket
* när jag köper tulpaner
* när jag målar, hellre än bra
* när jag förmått mig till att städa och är klar
* när jag går långpromenad, helst ensam
* när jag lyssnar på en orgelkonsert
* när jag sitter uppe på kalfjället - inte på vägen dit
* när jag kör bil - längre sträckor och där det inte är så mycket annan trafik
* när jag går på konstutställning och får fika efteråt, gärna en soliga vintersöndag
* när jag simmar, bassänglängd efter bassänglängd - det blir meditativt

Lycka för mig handlar om goda relationer, att göra saker, frihetskänslor och böcker.

Detta var ett ämne i vår nybildade skrivarcirkel, inspirerad av Blogstafetten. Ämnet skickades till mig från Språkmakargatan. Nu ska jag klura ut ett ämne till Flasknosen som i sin tur ska skicka ett ämne till Josephine.

Om fler har lust att vara med i vår skrivarcirkel så går det bra att höra av sig till någon av oss.

Flasknosen, Här är ditt ämne: " Betydelsefulla böcker i mitt liv".

Nämen ser man på! Nu visar det sig att all kvinnokraft som lagts på att äta "hälsosamt och fettsnålt" möjligen leder till minskad vikt men inte till några av de andra hälsoeffekter som man hittills trott.

DN - Nyheter - Fettsnålt minskar inte risk för sjukdom

Börje Hovberg driver en blogg där han ofta tipsar om fantastiska foto-, konst-, naturvetenskapssajter. Vill du förundras över vår gemensamma värld och människans kreativa förmåga ska du besöka

Hovbergs blog

Just idag kan du läsa om "MYKOLA SYADRISTY utformar sina konstverk i ett mikrokosmos."  En konstnär som gör vidunderliga miniatyrer.

Stockholms Fria Tidning skriver att Rädda Barnen i Stockholm har öppnat en ny mottagning. Dit kan pojkar som lever under hedersrelaterat förtryck vända sig för individuell rådgivning. Handledningen kommer att ske främst via epost eftersom det är sättet att nå pojkar utanför Stockholmsområdet och Sverige. Men möjlighet till samtal kommer också att finnas.
Stockholms Fria Tidning - Hedersrelaterat hot och våld mot pojkar uppmärksammas

 I ett land där man inte kan införa allmänna skyddsnät i form av försäkringar via skattsedeln har företagen astronomiska konton för sin marknadsföring. TV-reklamen i årets Super Bowl kostar 83 000 dollar /sekund. Det blir ungerfär 640 000 svenska kronor/ sekund. Ett vanligt inslag i svensk tv-reklam är på 20 - 30 sekunders sändningstid.  20 sekunder kostar således 12 770 341 svenska kronor!  12 miljoner!  

Dessutom har man fått publiken att köpa konceptet fullt ut. Så här skriver N24.se:
Proffsfinalen i Detroit på söndag är ju inte bara en final i fotbollsligan NFL mellan Pittsburgh Steelers och Seattle Seahawks, utan också något av en reklamfinal.
För vissa, kanske inte så sportintresserade, är den påkostade reklamen det allra roligaste och under kvällen bedöms och betygsätts inslagen både av tv-publiken och av reklam-experter, med reprissändningar i tv nästa dag.

Sån't här ligger i pipeline den dag marknadskrafterna får fritt spelrum även i Sverige. I den heliga konkurrensens namn som enligt idogt mässande ska förbättra kvaliteten på allt, kan företagen helt enligt lagar och förordningar, tydligen avsätta hur mycket stålar som helst för marknadsföring samtidigt som de för ett j-a liv om arbetsgivaravgifter och lagen om anställningsskydd som hindrar dem från att göra hur som helst med sina anställda.
N24.se: Super Bowl årets reklamfest

Tasteline.com - Recept, praktisk vardagsinspiration, festmat, smalmat, GI, vinsök, drinkar, mötesplats

Den här sajten känner väl alla matglada till men om inte så är den väl värd ett besök.

Jag prenumererar numera på en webbtidning; Stockholms Fria Tidning. Hittade den idag när jag kollade igenom Kungliga Bibliotekets lista över "Svenska dagstidningar online"

Mediakooperativet Fria Tidningar startade efter 20 månaders förberedelser i maj 2001, med utgivningen av Stockholms Fria Tidning. Nu har man utökat med bl.a. Göteborgs Fria Tidning.

Stockholms Fria Tidning hittar du här. Jättelätt att prenumerera via mobilen.

Josephine fortsätter sparringen inför Blogstafetten och skickade följande ämne "Min första kärlek" - som i besvarad ungdomskärlek, när man fortf hade sina illusioner kvar... *ler*

Ju mer jag tänkte på ämnet desto mer blev det, det förtydligande tillägget "som i besvarad ungdomskärlek, när man fortf hade sina illusioner kvar..." som upptog mina tankar.
Min första kärlek varade i flera år och är i mycket ljust minne bevarad och några närmare detaljer kommer ni inte att få. Men detta med att man fortfarande hade sina illusioner kvar... var det så? Hade jag/han/vi några framtidsbilder, några illusioner om vad det hela skulle leda till?  Jag har inget minne av det.
 
Det var snarare en total känsla av att leva där och då, ta vara på stunderna tillsammans och hantera det egna livet därtill. Man bodde hemma, pluggade och hade fritidsaktiviteter på varsitt håll. Där emellan var man tillsammans i en tämligen kravlös relation. Men planer för framtiden, illusioner om så-levde-de-lyckliga-resten-av-sina-liv? Nej. Det var senare i livet dessa saker dök upp. Och krånglade till det.

Själva kärleken är inte annorlunda om man är 17, 27, 37 eller 67 men förväntningarna, illusionerna skiftar nog i olika åldrar. En nära äldre släkting blev änkling ett år före pensioneringen. Livet såg mörkt ut. En ensam färd mot ålderdom, var det som återstod. Men så, efter två år dök det upp en kvinna, en riktig liten tant, änka sedan ett antal år.

Stor, rosendoftande, stjärnglansomstrålad kärlek uppstod. De hade bara ögon för varandra. De höll handen i smyg under bordet när de var på middagar. De ringde varandra flera gånger om dagen och var man i närheten hörde man på hans röst att det var Hon i andra änden av telefonen.

De hade inga illusioner eller framtidplaner.  De levde där och då, tog vara på stunderna tillsammans och hanterade det egna livet därtill. De bodde hemma hos sig själva, skötte sin egen tvätt och höll igång familje- och släktrelationer på varsitt håll. Där emellan var de tillsammans i en tämligen kravlös relation.De fick 15 år tillsammans.

Besvarad kärlek men utan illusioner och att kunna leva här och nu - det måste väl vara det som är hemligheten med lyckliga relationer, som tydligen både tonåringar och pensionärer känner till.

Ta en kaka till,
skippa Atkins diet m.fl,
säg upp medlemskapet i ViktVäktarna

- för så här ligger det till med övervikt enligt Aftonbladet.