Gi' dig August...

Bloggar måste i sanning vara den etablerade medievärldens sårskorpa eller varfyllda plita - det där kroppsfrämmande som irriterar och som man inte kan låta bli att pilla på, klämma på så nytt blodflöde uppstår och ny sårskorpa bildas eller nya bakterier bildar nytt var. Så man kan pilla och klämma ännu en gång.

DN utropar idag lyckligt att den politiska bloggen är en flopp. Detta verifieras av medieforskaren Kent Asp. Floppen består i att de inte har någon påverkan på den allmänna opinionen. Som jag förstår det så likställs bloggosfären, av både DN och medieforskaren, med de politiska bloggarna. Vidare menar man att de politiska bloggarna läses enbart av de andra politiska bloggarna.

Jaha. Och?
Man blir ju trött.

Uppenbarligen har ledarskribenterna ängslats för att de politiska bloggarna ska ockupera ledarskribenternas arena. Krönikörer i allehanda tidningar ängslas å sin sida för att bloggare av alla slag ska ta över deras arena och förminska statusen i begreppet krönikör.

Medierna både bekämpar bloggandet genom att skriva nedlåtande om bloggare, som vore vi en homogen massa och utnyttjar bloggandet, genom att skapa egna bloggportaler eller utropa sina egna journalister till något slags elitbloggare.

Hur länge ska de etablerade medierna hålla på att pilla på sin sårskorpa?
När ska man börja se bloggandet som en kulturyttring, samhällsfenomen, webbutveckling... eller nå't annat intressant?
När ska medierna fascineras av denna skrivlust som uppenbarligen frodas bland människor av alla åldrar?
När ska medierna upptäcka det fantastiska och seriösa engagemang i så vitt skilda saker som miljöfrågor, mat, inredning, litteratur, musik etc (och för den delen även politik) som driver människor att dela med sig av tips och råd och intressanta nyheter från världens alla hörn?
När ska medierna inse att allt som föraktfullt avfärdas som dagboksblogg faktiskt är enormt intressanta samtidsdokument?

För en medieforskare borde bloggosfären erbjuda fantastiska forskningsobjekt. Men nej, någon seriös forskning om bloggfenomenet verkar inte stå för dörren. Kanske medieforskning överhuvudtaget inte är så seriös?

Som sagt. Man blir ju trött. Trött på detta enahanda tjat om bloggandet.  
I likhet med gumman som stod på stranden och såg sin gubbe gå igenom isen och desperat klösa efter fäste på iskanterna för att ta sig ur sin farliga belägenhet, vill jag ropa till medier och medieforskare:
"Gi' dig August - du förstör bare naglan!"

En resa

Jag har varit bortrest från bloggen ett tag.
Nu har jag fått klart för mig var jag varit.
Jag har varit i den del av tillvaron som heter "Berg av Arbete".
På kartan över dessa trakter kunde jag följa min resa som gått fram och tillbaka mellan orter som "Totalt Glömt Bort", ett större samhälle i en bergig trakt., storstaden "Stress" som ligger på höglandet strax öster om bergstoppen "Administrationen" och byarna "Ringa" och "Ringa tillbaka". Jag funderar på att ta mig till storstaden "Förändring" bara jag hittar något transportmedel.

Nä, jag har inte blivit fullständigt tokig - jag har läst "Tillvarons atlas" av Louise von Swaaj. Läst och läst... det är en atlas med kommentarer så man läser den som man läser en kartbok. En helt enastående bok. Tillvaron är kartlagd och via 21 kartor kan man leta sig fram genom områden som det jag beskrev här ovan eller  som "De glömda öarna" där allt man glömmer finns... byn "Mammas födelsedag",  staden "Nycklarna"... Till varje område finns en text som resonerar runt områdets innebörd.

En bok att filosofera över. Den kom redan 2000 så den kanske inte är helt lätt att få tag i, i dessa tider då böcker är färskvaror medan frukt och grönsaker i butiken håller i evighet. Men den är värd att leta efter.

tillvarons atlas

Ja... vad kan jag... du... vi göra?

Vad kan vi, var och en,  göra för att förhindra att vi bokstavligen äter upp eller reser sönder vår egen planet?
1. Skaffa oss kunskap
2. Göra medvetna val

Var skaffar man sig då kunskap?
1. Det finns en LÄSVÄRD statlig utredning från 2005 som heter

BILEN, BIFFEN, BOSTADEN Hållbara laster - smartare konsumtion
Den hittar man här    pdf-fil

2. Svenska Naturskyddsföreningen har mycket information på sin webbplats:
Handla Miljövänligt A till Ö - här finns handfasta tips om vad vi kan göra i vår vardag

3. Rapporten "Hur många svenskar tål världen? Miljöeffekter i Syd av svensk konsumtion"  visar med förfärande tydlighet vad västvärlden tanklöst konsumerar och vad det leder till. Bakgrunden till våra ekologiska fotavtryck. Gedigen men lättläst rapport som sätter saker i globalt sammanhang. Här hittar man rapporten pdf-fil

Vi kan alla förändra mycket med hyfsat små insatser. Vi kan självklart  förändra ändå mer med större insatser. Det är dock inte frågan om att vi behöver bosätta oss i jordkulor och äta nötter. Inte än.

Men om vi inte sätter oss in i frågorna och börjar göra medvetna val av fritt val kommer uppenbarligen naturen att välja åt oss.  Världsnaturfonden skriver "Om vi fortsätter att leva som idag behövs det två jordklot år 2050 för att klara vår livsstil."

And who gives a shit?
Jag och du och vi som konsumerar som mest idag, är ju högst troligt, borta sedan länge även om det sägs att ont krut inte förgås så lätt. Men jag kan även bli 97 år gammal. 54 + 43= 97. Det är bara 43 år tills vi behöver ytterligare ett jordklot. Man kan ju tänka sig att de sista 10 -15 åren inte heller blir så festliga efter att vi glufsat i oss våra sista odlade tropiska räkor och paxat vår sista solstol på den fjärran stranden.

Det finns en ganska vanligt förekommande argumentation som går ut på att så länge inte regeringar, politiker och stora företag gör något behöver inte jag som enskild människa göra något. Strutsmentalitet och egoism, menar jag. Företag säljer det vi köper. Politiker stöter sig inte gärna med företag. Gör medvetna val och påverka både företag och politik.

43 år...
Hur gamla är dina barn år 2050?
Hur gamla är dina barnbarn år 2050?
Åk åtminstone tåg och ge f*n i odlade tropiska räkor!