Tant goes konstfack
För den känslige föreslår jag att man SÄNKER ljudet på sin dator.
Visserligen blir inte upplevelsen densamma men står man inte ut med helheten så är man ju ingen konstkännare i alla fall så who cares?
För den som vill skapa ett eget arbetsprov till en ansökan till Konstfack klickar man här och skapar ett odödligt videoverk av stor betydelse för samhällsutvecklingen där man ställer de avgörande frågorna som problematiserar hela alltet.
Glöm inte att under arbetets gång utropa "Jag är konstnär" och "Allt jag gör är konst" .
Läs även andra bloggares åsikter om konst, konstfack, moderna museet, videokonst
Till alla mödrar (och barn)
Tack vare Turmalins kortkurs i konsten att bädda in youtubeklipp i inlägg får ni nu ta del av "The Mom Song".
Turmalins blogg innehåller många youtubepärlor (långt före Fredrik Strage...) och andra roligheter men framför allt en enveten och berömvärd kamp mot tillstånden till uranbrytning som söks av internationella företag som vill exploatera den svenska naturen.
Här finns t.ex. en namninsamling mot uranbrytning i Västerbotten.
Meh? Rör det mig, jag som inte bor i Västerbotten? Ja, företagen tassar runt lite varstans i vårt land och söker uranfyndigheter. Men framför allt kan man inte se uranbrytning som en lokal fråga. På namninsamlingssidan skriver man:
"Uranbrytning är en mycket miljöfarlig verksamhet, det visar erfarenheter från en rad urangruvor runt om i världen, så även i Sverige i Ranstad på 70-talet.
Uran är i sig giftigt och i brytningen uppstår stora mängder radioaktiva brytningsrester. Detta avfall riskerar att sippra ut i våra vattendrag. Miljöriskerna vid uranbrytning är större och av en annan karaktär än vid annan gruvdrift.
För oss är möjligheten att styra hur våra naturresurser används viktig. Detta gäller speciellt med tanke på hur uran används. Uranets viktigaste användningsområde är som kärnbränsle i kärnkraftverk. Uranet kan också vidareförädlas för att framställa kärnvapen. Av Europaunionens länder är två kärnvapenmakter. En biprodukt i framställning av uran för bränsle, är utarmat uran som används i vapenframställning, vapen som förmodas ha stor negativ inverkan på hälsa och miljö."
Så säg NEJ till uranbrytning.
Min gud, hon kan det!
Jag tryckte på knappen.
Installerade sedan programvaran i datorn.
Listade ut att detta " Branchez l'appareil photo sur votre ordinateur à l'aide du cable USB" handlade om var man skulle ansluta USB-kabeln... och följde bildinstruktionen.
Et voilà! Je vous presente une pelargon extraordinaire. ( översatt till försvenskat barndomstungomål - Å si'du, henan sir man en pelargon som int ä så ful )
Förlåt mig fröken Mattson min första fransklärare, om jag stavat fel, använt fel verbform eller annat - jag FÖRSÖKER i alla fall.
Att brottas med dessa svårtydda meningar i manualen ger en liten hint om hur det måste vara att vara dyslektiker. Text i massor som inte går att tyda. Man är förvisso lyckligt lottad som inte behöver kämpa så med sitt eget modersmål.
Somliga straffar gudarna genast
Ibland fälls mina avgörande i inköpsprocessen av helt irrelevanta faktorer som bilens registreringsnummer och nu färgen på kameran. Jag var ute efter en så billig men ändå användbar kamera som möjligt och eftersom alla andra var silvergrå vann ju denna Fuji Finepix z fd10 upphandlingen med sin oemotståndliga färg.
Ivrigt packade jag upp den.
Jisses va' många små plastpåsar med sladdar och grejs som följde med. En särskild bruksanvisning med hotfull text på massor, verkligen massor, av språk inklusive svenska låg överst. Den varnade för vad som skulle hända om batteriet sattes i fel.
Jag har tidigare haft en trial-and-error-inställning till bruksanvisningar men i takt med digitaliseringen av precis allt och därav följande små mysko kontroller som gör en miljard olika saker beroende på hur man andas i närheten av dem - har jag fogat mig och studerar manualer innan jag petar på saker. Så batteriet fick jag på plats på ett korrekt sätt.
Se'n...
Se'n grep jag efter den tjocka bok i A5-format som var manualen till själva kameran och alla sladdar och alla käcka funktioner.
Då drabbades jag av straffet för att jag varit så girig att jag köpt en kamera trots att jag har kamera i mobilen. Kan inte tolkas på annat sätt.
Manualen var på franska.
Enbart på franska.
Visserligen har jag läst franska för några år sedan (typ 40) då jag var tonåring men det var före digitaliseringen och IT och internet och alla nya fenomen som fött nya ord som varje språk försökt tillägna sig. Jag kan parlera un peu och beställa mat au restaurant, s'il vous plait och sjunga med i Gilbert Becauds sånger (eftersom jag lärde mig dem då - way back) men att förstå allt jag kan göra med den lille grodgröne känns näst intill oöverstigligt.
Kameramenyerna är dock möjliga att få på svenska. Och jag har hittat en nedladdningsbar manual på engelska hos Fuji. Den är på nätta 166 sidor. Som gjort för en liten astmatisk hemmaskrivare.
Nå, jag har ju semester så jag kan väl lika gärna sitta vid datorn och läsa manualen.
Voffor gör di på detta viset?
Voffor gör di på detta viset? är den fråga jag oupphörligt ställt mig den senaste tiden.
Voffor alla arroganta uttalanden om att Lissabonfördraget minsann ska tuffa vidare?
Voffor röstade riksdagen ja till FRA?
Utmattad grep jag nya numret av Coop Mersmak och försjönk i matreportage och recept. Likt salig Fredrik Burman (journalist och kåsör med stor kärlek till mat) är jag besatt av recept. Jag lagar inte så mycket men jag läser. Midsommartema, förstås, i publikationen. Jag vänder blad.
Men...
Va' fa...!?!?
Voffor? Voffor gör di på detta viset?
Varför i himmelens namn ska man servera matjesSHOT?
Huru onödigt förefaller det inte att tärna matjessillen, kasta ner den i ett litet glas, hälla creme fraiche ovanpå och strö över gräslök? Huru knepigt kommer det inte att bli att inmundiga sillen? Eller har matkreatören (!) på allvar tänkt sig att sillen ska intas som en shot? BRRRRRR!
Åsså hade de strött gräslök över färskpotatisen! Det SKA vara dill. Så det så.
Trevlig midsommar på det sätt var och en önskar!
Nu förstår jag mamma
Hopplös, var bara förnamnet på vad jag ansåg om henne. Urmodig, trist och förstod ju ingenting.
Nu förstår jag precis.
Jag sitter nämligen här med tapetprover... Hemska tapetprover... Det är 70-talet en gång till. STORA mönster, vildsinta färger, fondtapeter, fototapeter...
"Vem vill ha sånt där?" frågar jag mig alltmer irriterat.
Stampat jordgolv
Nu har rivningen av det vattenskadade börjat. Jag har nu stampat jordgolv i stora delar av bostaden, eller snarare betonggolv. På bilden ser man en del av köket och vardagsrummet. Komplett med värmealstrande och högljudd tork. I ett annat rum är allt utrivet och en annan värmealstrande och högljudd tork står där inne.Man kan skärskåda min nya inredningsstil om man klickar på bilden.
Vissa möbler har redan burits ut och magasinerats men en del har tryckts in i det enda oskadade rummet.
När golven har torkat ska ALLA möbler ut. Då kommer jag att ha en enda sittplats kvar. Rättare sagt en ända sittplats - toalettstolen.
Om den riktiga värmen dröjer där ute i grönskan beror det på att jag uppsänt böner till allehanda makter om att ligga lågt med temperaturen. Jag har tropiska nätter inomhus redan med hjälp av torkarna.
IKEA - mitt livs hatkärlek
När jag var ung tonåring i jämtländsk skogsbygd inträffade miraklet att IKEA, drömmarnas boning, slog upp sina portar inom norrländskt dagsutflyktsavstånd c:a 14 mil bort. Saligt vandrade jag genom de uppbyggda miljöerna och drömde flytta-hemifrån-tankar med "eget hushålle" fast utan tant Berg.
Som ung och fattig studerande var även IKEAS möbler ibland utom ekonomiskt räckhåll men lagerhyllorna inköptes och lever än. Drömmandet fick fortfarande utövas i tonårstidens IKEAvaruhus då studieorten ännu ej hade undfått nåden att hysa ett IKEAvaruhus inom kommunens köpcentra.
Som ung sambo med fast anställning öppnades nya möjligheter när det gällde möbelköp. Första riktiga bostaden möblerades med IKEAs hjälp. Då hade staden begåvats med ett eget IKEAvaruhus och helglyckan var fullständig. Nu kunde man realisera sina drömmar, köpa de platta paketen och montera sitt bohag och få det så där fint som utställningarna visade att man kunde ha.
Så långt har det trots allt varit ren kärlek. Men precis där började även de svarta känslorna spira. Det började med att det alltid, ALLTID fattades någon skruv, spik, mutter och när man kommit så långt i sitt monterande så hade varuhuset stängt och skulle öppna först på måndag. Sedermera har IKEA låtit sina logistiker ta sig an även detta problem och nu finns smidiga lösningar för att få åt sig den saknade delen. Dock saknas det ofta något i de platta paketen. Irriterande.
När sedan lagerhylle-hyllhållar-hålen flyttats, FLYTTATS någon millimeter jämfört med de ursprungliga så man inte längre kunde bygga på sina gamla sektioner utan måste köpa många nya istället - ja då blev jag riktigt gramse.
När jag köpte köksstolar som jag inte klarade av att montera ihop utan fick anlita monteringsservice till (för goda pengar) och den energiske mannen från det välrenommerade snickeri- och händighetsföretaget slet i sitt anletes svett med professionella verktyg och till sist stånkande utbrast: "Det här var f*n i mig det värsta jag varit med om" väcktes en stark och ihållande misstänksamhet mot alla platta paket som innehåller mer komplicerade konstruktioner än Billy-bokhyllan.
Ändock bestod kärleken till företaget som gjorde det möjligt att köpa möbler även om man hade en liten plånbok.
Men så plötsligt hände något med IKEAvaruhuset. Från att ha varit ett företag med billiga möbler svällde det, antog bläckfiskliknande former och grep allt längre in i människors liv. Vartenda litet mänskligt behov kartlades och ikeafierades. IKEA började sälja allt, nu t.o.m. matvaror på sina håll.
Avdelningen för ramar och affischer säljer massproducerade "målningar" under sedvanliga IKEAnamn. Hallaryd heter en tavla som kostar 1195:- Den finns att köpa på de flesta IKEAvaruhus runt hela världen. I Australien kostar den $179, i Japan 19 900 yen, i Ryssland 3990 rubel och i Italien 129 euro.
Det är nu kärleken naggas och börjar övergå i sin motsats.
Jag hatar denna likriktning. I takt med IKEAS marsch mot världsherravälde i möbelbranschen har jag kommit att tycka att det är något fasansfullt i att hela världen möbleras med likadana möbler. Att sedan konsten kidnappas och massproduceras på samma vis är ur företagets perspektiv naturligtvis nästa logiska steg. Jag tycker att det är ett vidrigt geschäft.
Folk drivs till att lägga pengar på skräp och bostaden riskerar att ge en bild av en utslätad personlighet. Jag blir deprimerad när jag ser de unga paren eller de unga singlarna med "eget-hushålle"-lystern i ögonen falla i grubblerier över om man ändå inte ska köpa Hallaryd, den går ju ihop med soffan. Jag får kvävningskänslor när jag tänker på att världen över hänger Hallaryd i olika vardagsrum.
Köp inte massproducerade "väggdekorationer" för stora pengar!
Gå på lokala gallerier, auktionshus, loppmarknader och leta konst som är unik, talar till just dig.
Leta på auktionssajter.
Gör dina egna "målningar" via digitala tjänster som skriver ut dina foton på målarduk. Kostar som IKEAS "väggdekorationer" men hänger garanterat bara hos dig.
Måla själv!
Nu ska jag skruva ihop skrivbordslampan jag köpte på IKEA igår.
Bihåleinflammation
huvudvärk, penicillin och stor trötthet har avhållit mig från att ta del av och kommentera den senaste tidens händelser. Återkommer när penicillinet tagit kål på bakterierna.
Fy f...
Å nu har jag fått...
influensa.
Iiiiiihhhh så sjuk jag är.
Glad Påsk!
Det var inte bara jag som tyckte...
Lars Anders Johanssons skiva "Vingklippt" har fått sin första officiella recension. Det är branschorganet Musikindustrin som idag publicerat följande:"Lars Anders Johansson är en ny intressant svensk låtskrivare och artist som nu är aktuell med sitt debutalbum. Titeln på detta album är Vingklippt [LAJ/ISMA] och syftar på den bilolycka han var med om för ett år sedan och gjorde honom förlamad i vänster axel. Hans poetiska ådra och varierade musikaliska bakgrund visas upp i albumets tretton mycket varierade spår som rör sig mellan folkmusik, visa, pop och mellan humor, samhällskritik, naturlyrik och sensualism.
Den nu 26-årige Johansson växte upp i Gävle men är sedan flera år baserad i Uppsala, och han har sysslat med en hel del olika musikaliska stilar. Från punkband till tonsättningar av Erik Axel Karlfeldt spänner hans båge, och en hel del däremellan. Hans debutalbum Vingklippt är alltså ett ytterst varierat och intagande album, både musik- och textmässigt blandar han och ger med stilkänsla och attraktiv charm. Här finns vals, visa, latinska rytmer, folkmusik, pop lite huller om buller med med klar stringens.
Det textmässigt är nog Johanssons största tillgång, en poet som också med ord kastar sig mellan olika ämnen och uttrycksformer utan besvär. Han skildrar livet runt Stureplan i Snövit, den forne bondens tillvaro och liv i Bondens år, ett romerskt slagfält i Arminius, sex och kåthet i Afrodite, sitt liv som punkare i Punkarevalsen och en mängd andra poetiska utflykter.
Med Vingklippt visar Lars Anders Johansson upp sig som en mycket intressant artist och låtskrivare som lånar lite här och där i olika genrer och ämnen. Resultatet är ett homogent och trots det spretiga mycket sammanhållet album med ett spännande uttryck.
Instrumenteringen med trummor, bas, gitarr, munspel och nyckelharpa samt gästande musiker på blås, stråkar och sång ger honom också stora möjligheter att skapa olika uttryck för sina i sig uttrycksfulla och ordrika låtar. Lars Anders Johansson är en spännande och innovativ artist med energi och aktiva antenner som letar uttrycks former och intryck på olika håll. Vingklippt är ett första exempel på hans lekfullhet och rika språk"
Tomas Fridholm, Musikindustrin, Fokus 07-09-10
Direktlänk till recensionen ligger här
Lyssna nu kan man göra på bandets myspacesida
Vem vet - kanske den dyker upp bland tipsen om nya skivor framöver?
Eller kanske t.o.m. blir recenserad i någon stor tidning?
Som sagt - releasespelning på Katalin i Uppsala torsdag 13/9!
Vingklippt, Lars Anders Johansson
Så har den då kommit, skivan jag hittills endast hört smakprov från. Smakprov som jag blivit mycket förtjust i. Lyssna här: http://www.myspace.com/larsandersjohansson - de två första finns med på skivan.
Lars Anders Johansson Band släpper sitt debutalbum "Vingklippt" och jag fick ett exemplar i min hand i fredags. Se'n har jag tillbringat helgen med att lyssna.
Ja... and what can I say?!!??
Jag är helt tagen, helt betagen.
En spännande skiva.
Där varje låt har en egen profil. Här är det inte frågan om att om man hört en, så har man hört alla.
Till de jämförelser som gjorts av Lars Anders Johansson tidigare, där recensenter, publik och arrangörer sagt att musiken får dem att tänka på
"Winnerbäck
Sundström
Dan Berglund
en manlig Lisa Ekdal
Allan Edvall"...
vill jag nu lägga Magnus Uggla. Vilka texter!
Eller behövs det göras jämförelser?
Varför inte helt enkelt se det som Lars Anders Johansson Band?
Den som befinner sig i Uppsala torsdag 13/9 kan dessutom höra dem framföra låtarna live.
Releasespelning på Katalin. (Klicka på bilden nedan och kolla va' snyggt det numera blir när man klickar upp miniatyrbilder)
Konserttips i Dalarna
I samarbete med:
Karlfeldtsamfundet
Vänföreningen Leksands Konstmuseum
Kultur- och fritidsförvaltningen
Jag hörde dem i Högbo Kyrka, Sandviken i början av sommaren. Mycket hörvärt! Karlfeldt i ny musikalisk kostym och intressant mellansnack om poetens liv och verk.
"Folk" tror att Karlfeldt är dammig och passé. Så fel de har!
Upptäck eller återupptäck Karlfeldt i eftermiddag.
Nokia N73
Jag har en ny mobil. Den har finesser till den grad att jag går vilse i menyerna. Det tog mig tre dagar att lista ut var samtalslistorna låg gömda. Den joystick som antagligen funkar bra för yngre fingrar och ögon än mina har jag svurit mig blå över. Telefonen känns mer som ett illvilligt levande väsen med planer på eget världsherravälde än en sak som kontrolleras av mig.
Men idag förlät jag den allt. Kolla vilken bild den tog av min favoritblomma!
Sömnlös före internet
TaaDaa.... Aunt Simpson
Märkligt
Besökte en kyrkogård idag och väl inne på gångarna som ledde till gravarna möttes jag av denna skylt.
??????????
Wij Trädgårdar i Ockelbo
Rosträdgården är klar sedan något år. 15 - 16 juli pågår Rosdagarna när 250 olika sorters rosor blommar i odlingszon 5! Rosexperter fnns på plats och halva Sverige kommer dit med sina rosor för att få veta deras historia.
Skogens trädgård är en 108 x 12 meter anläggning som inte är en skog utan just skogens trädgård. Glöm alla tankar på sån't som t.ex. skogskyrkogårdar eller andra parker i naturskog. Nä, här handlar det om en trädgårdsdesigners gestaltning av vad skogen är.
Den här myren är en bit av en riktig myr som forslats till anläggningen.
Detta är tjärnen i Skogens trädgård.
Inga bilder kan dock göra det hela rättvisa. Åk dit!
Örtagården till Linnés ära står klar på lördag.
Högskoleutbildning i trädgård och design pågår.
Studenternas kolonilotter frodas. Kreativa och minst sagt annorlunda koloniodlingar!
Trädgårdens kök erbjuder mat av hög klass.
Idag har jag ätit följande:
Linnémeny
Förrätt
Kall grönsaksgaspazho med auberginekaviar. Serveras med varm getostkrutong med källarlagrad getost från Trönö i Hälsingland, rostade valnötter och vinägerreduktion.
Varmrätt
Sprödstekt kummelfilé med grönsaksconfetti från vårt eget trädgårdsland. Serveras med färska örter, skummig kräftsås och potatisterrine smaksatt med parmesanost.
Efterrätt
Jordgubb...Jordgubb?Jordgubb? Jordbubbsgranite med jordgubbsmarsmallows och färska jordgubbar. Serveras med citronsorbet och torkad kanelbrioche.
Inklusive hembakt bröd och kaffe.
(275:-)
Det var minst lika gott som det låter!!!
Jag är mätt. Jag är snäll efter en hel dag bland blommor och blad.
Kika in på Wij Trädgårdars hemsida här.
Och ja... det är i Ockelbo kronprinssessans troliga svärföräldrar bor...
Jag har farit
till Blåkulla.
Åter inom kort.
Trevlig helg!
