En liten tant

Jag önskar

att vi alla ska minska vår konsumtion av både det ena och det andra, fyrverkerier t.ex. 

att vi alla ska börja göra medvetna val när vi handlar och köpa mer närproducerat och ekologiskt . Köp inte beresta limpor! Köp närproducerad limpa!

att stat och kommuner ska underlätta och förbilliga kollektivtrafiken, mer tåg på inrikesflygets bekostnad

att de 300 000 som valt att "fly" julstöket som kvällstidningarna uttrycker det, och tagit flyget till fjärran land och alla de som bidragit till "rusningen" för att boka sommarens flygresa redan före nyår, ska se över sina resvanor för framtiden - bland dessa finns naturligtvis människor som reser för första gången efter att länge ha sparat till drömresan. Men framför allt finns här de som anser att det är en mänsklig rättighet för just dem själva att resa med flyg långt bort för att turista. "Inte flyga? Hur hade ni tänkt att jag ska komma till Thailand då? Gå eller paddla?" som en kvällstidningskommentator uttryckte sig härförleden som svar på frågan om vad som skulle få dem att sluta flyga.

att USA väljer en något så när förnuftig president som tar itu med deras egna inrikesproblem, ger f-n i att starta krig överallt och istället tar klimatfrågan på allvar

att Aftonbladets nya ledning slår världen med häpnad genom att rensa ut kändisskvallret, chockerna, attackerna, alla som rasar mot än det ena än det andra och istället gör en intressant, läsvärd tidning som får stigande upplagor. Något bör de ju göra för sina egna köttgrytors skull eftersom upplageraset för kvällspressen glädjande nog,går allt snabbare.

På det personliga planet önskar jag för mig och mina närmaste strålande hälsa, exempellösa framgångar och obeskrivlig lycka.

Trägna besökare i denna blogg har antagligen listat ut att jag har ett särskilt förhållande till grodor. Jag samlar på grodor (försöker undvika de språkliga) och grodbeprydda föremål. Jag lägger inte ner stora pengar på att införskaffa samlarobjekten själv. Det behöver jag inte. Grodorna kommer till mig via familj och vänner. Jag har  grodor i alla rum. I vardagsrummet står ett helt vitrinskåp fullt med grodor från när och fjärran. Duschdraperi, toaborste, toarullehållare, duschmössa, muggar, tallrikar, snapsglas, ljusslinga, fotoramar, kuddar... Produktutvecklarnas fantasi känner inte några som helst gränser.

De som ger mig grodor i present kan grovt delas in i två grupper; gruppen med de som ger mig söta grodor de själva blir charmade av och gruppen som består av mina två favoritmänniskor som satt sig i sinnet att leta upp de värsta grodor som finns.

I år slog den sistnämnda gruppen alla rekord. Jag packade upp den ena grodan värre än den andra vid julklappsutdelningen. Hur gräsliga de är kanske inte riktigt framgår av bilderna nedan men jag lovar... Jag vill understryka att jag skrattar så jag skriker och blir jätteglad när jag får dessa fruktansvärda presenter. Det ligger mycket kärlek i att leta monstruösa grodor till lands, till sjöss, på nätet etc. Klicka för närstudier, om du törs.

Denna lilla feta groda med ögon som pekar åt alla håll passar bra till att illustrera "efter-julbordet-och-snapsen-"tillståndet.

 Denna märkliga groda är tydligen tänkt som ett bruksföremål. Vi gissar på tandborstställ men vet inte säkert. Notera dess uppgivna min.

 Här ett par grodor vid foten av en kruka. Den lilla grodan är helnäck som grodor brukar vara men i och med att den sitter i en pin-up-pose bredvid en fullt påklädd, fullvuxen groda blir det visuella budskapet lite dubbelt.

Så kom den.
Grodan från helvetet.
Den är metallicgrön, har ett gigantiskt huvud som dessutom nickar ovanför den lilla kroppen.
En aliengroda.
Inhandlad i en ... tygbutik!!!




Jag vet inte om givarna drabbades av ruelse eller om de vill ge mig någon vink av annat slag men efter aliengrodan kom denna:

 En grodprins på ett rosa örngott...

Den delen är välkänd men känner ni till fortsättningen? Jag vet inte om det är tillägg gjort av andra eller om det hör till den ursprungliga bönen. Hur som helst så skriver jag under på varje rad.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam.

Man vet ju inte att uppskatta hur bra man har det förrän man får det sämre än tidigare s.a.s.

Jag har alldeles tydligt misshagat makterna genom att gnälla över att det är mörkt och regnigt. Därute. Jag lever nu i en pågående läxa om att mörker och regn inte är något att gnälla över. Inte när det håller sig därute.

För nu regnar det in.

I flera rum.

Tak och vägg och golv är förstört i ett rum. Tak och vägg i ett annat.

Det droppar på längden s.a.s. så det går inte att ställa hinkar under droppet utan man får lägga dit tjocka handdukar och byta dem när de blir fulla av vatten. Vilket går ganska fort. Att de blir fulla, alltså.

Massor av folk är inblandade i åtgärderna men det är trixigt att få till det. Föreningens styrelse sliter sitt hår.
Men i fredags hittade man orsaken. Stor lycka. Ett byggfel sedan 1979. 

Man tog upp ett hål till det utrymme där felet bor. Se'n tog man ut all dyblöt isolering och satte in en avfuktare. Se'n tog man helg för det var ju både helg och inget mer att göra förrän försäkringsbolaget varit hit och besiktigat skadan. Försäkringsbolaget skulle ha kommit på fredageftermiddag. Skulle ha kommit...

Eftersom det nu inte finns någon isolering och dessutom är öppet rätt ut i närheten av vårt ventilationssystem så blåser det  in iskall luft i hela lägenheten. Påbyltad med allehanda varma kläder, sneglandes mot mössa och vantar sitter jag inlindad i filtar och skriver detta inlägg.

Jag är så tacksam, så tacksam för att det inte är mörkt dvs att elen funkar så jag kan koka te.

Regnar in - det gör det fortfarande. Trots att det inte regnar därute...