Har inte blinda något jag?
Illustrerad Vetenskap publicerade för flera år sedan en artikel där en upptäckt, som gjordes av ren slump, redovisades. En kvinna som skulle få sin hjärna undersökt med elektroder fick en ut-ur-kroppen-upplevelse under undersökningen. Enligt artikeln går det inte att upprepa försöket . Att kunna säkerställa resultat genom upprepning av experimenten är en grundpelare i forskning men det bekymrar inte ansvarig läkare. Han har nu Sanningen i sin ägo:
Läkaren som står bakom det överraskande försöket, Olaf Blanke vid universitetssjukhuset i Genéve, hoppas emellertid att han nu kan avliva alla myter om själen och förklara utanförkroppenupplevelser som ett slags kortslutning av sinnena i hjärnan.
Är forskarnas ingång eller utgångspunkt att de ska experimentera för att söka ett svar som visar att vi inte har någon själ? Det intrycket får jag av artikeln i Illustrerad vetenskap. Är inte det en felaktig inställning? Ska inte forskning handla om att ställa en fråga och sedan se vilket svar man får - inte i förväg ange inriktning på svaret?
Min största fråga till alla som nu tycker sig ha fått bevis för att "jaget"/ själen inte existerar är:
Har alltså blinda personer inte något "jag" /någon själ eftersom Jaget enligt forskarna på Karolinska är kopplat till synintryck?
För en vardagsfilosoferande liten tant som intresserar sig för det som inte alltid går att bevisa är det ändock intressant att förekomsten av ut-ur-kroppen-upplevelser nått ut från de mer obskyra debattfora och är föremål för forskning.
Att forskningen på Karolinska i förlängningen kan ha praktisk betydelse och vara samhällsnyttig på olika sätt är fullt möjligt. Precis nu hittade jag en längre artikel om detta experiment i DN.
Men att den kommer att ge svaret på vad ut-ur-kroppen-upplevelser är... nä, det tror jag inte.
Konserttips i Dalarna
I samarbete med:
Karlfeldtsamfundet
Vänföreningen Leksands Konstmuseum
Kultur- och fritidsförvaltningen
Jag hörde dem i Högbo Kyrka, Sandviken i början av sommaren. Mycket hörvärt! Karlfeldt i ny musikalisk kostym och intressant mellansnack om poetens liv och verk.
"Folk" tror att Karlfeldt är dammig och passé. Så fel de har!
Upptäck eller återupptäck Karlfeldt i eftermiddag.
Förbjud giftormar i bostäder
Den rökande kvinna får väl sluta röka och lägga pengarna på giftormar av alla de slag. Hon kan då leva farligt även fortsättningsvis men i skydd av lagen.
Ormar får man ha i sitt hem oavsett om man bor i en fristående kåk eller ett flerfamiljshus. Av och till läser vi om ormar som rymt. Men det får grannar minsann leva med.
Varför har man en diamantskallerorm som husdjur? En mycket giftig orm - varför?
Varför FÅR man hålla giftormar i bostäder?
Man behöver tillstånd endast om man bedriver yrkesmässig hantering eller förvarar och utfordrar andras ormar i större omfattning. En verksamhet är av större omfattning då den bedrivs med sex eller fler terrarier. Som privatperson kan man alltså ha hur många ormar (ogiftiga) som helst utan att begära tillstånd.
Reglerna för giftormar skiftar dessutom från kommun till kommun.
Apor får man minsann inte hålla som sällskapsdjur. Viltfångade djur och fåglar får man inte hålla som sällskapsdjur. Härom året dömdes en kvinna till böter för att hon hade en rovfågel hemma, en rovfågel som var skadad och som hon tagit hem för att rädda livet på. Men ormar kan du som privatperson ha utan problem. De rekommendationer om rymningssäkra burar och dito lokaler som Jordbruksverket anger på sin webbplats riktas alltså till yrkesverksamma ormhållare. Privatpersoner kan uppenbarligen ha ormarna lösa på golvet i lägenheten om de så önskar.
Centralisera genast dessa regler! Statligt regelverk NU!
Att som privatperson överhuvudtaget hålla giftormar (och giftödlor) i bostaden eller annorstädes bör förbjudas NU!
Att hålla ormar även ogiftiga i flerbostadshus bör förbjudas NU!
Och nej. Jag har inte ormfobi. Men andra har det. Att en ormfobiker ska behöva löpa risken att möta en förrymd orm i sitt eget badrum är groteskt.
Och ja. Att man kan vara lidelsefullt intresserad av ormar kan jag förstå.
Min systers begravning
Igår begravde vi min syster. Hur fasansfullt hade det inte varit att mötas av pressen när man kom ut ur kyrkan. Men eftersom vi är en alldeles vanlig familj och släkt löpte vi naturligtvis inte någon sådan risk. Vi fick ta hand om alla våra känslor ifred, tillsammans med de människor som hade personliga relationer till min syster. Den respekten bör visas även människor som verkat i offentligheten.
Begravningen är en viktig stund på flera sätt. Det är det sista man kan göra för den bortgångne och det första man gör för det nya livet för de efterlevande. Jag har varit med om att planera två begravningar; min fars och min systers. Båda begravningarna hölls i kyrkor, trots att vi inte är kyrksamma av oss. Men vi är medlemmar i Svenska kyrkan och tycker om kyrkor som byggnader. Att ta ett sista farväl i den storslagna miljö som en kyrka erbjuder ger en inramning som känns värdig det oerhörda i att en människas liv är avslutat.
Därmed inte sagt att jag har några nedvärderande synpunkter på andra människors val av lokal. Däremot tror jag att det finns missuppfattningar i frågan, man tror att begravningar måste hållas i de kapell som brukar finnas i anslutning till kyrkogårdar, eller att det blir mindre "gudligt" om man inte är i kyrkan. Så länge man har en präst som officiant blir det i princip lika mycket "gudligt" oavsett lokal. Därför känner jag att jag hellre väljer en pampig lokal för att hedra den bortgångne. Jag har också hört människor säga att det skulle kännas så ödsligt med ett litet begravningsfölje i en stor kyrka. Om det tycker jag också tvärtom. Jag har varit på "små" begravningar i kyrkor och det har inte alls känts ödsligt. Jag har upplevt att det varit lika vackert arrangerat och lika mäktigt med kyrkoorgeln och lika stark känsla av värdighet som när kyrkan varit full av folk.
När jag talade med prästen inför min fars begravning så blev han förvånad över att vi ville sjunga så många psalmer - fem noga utvalda psalmer.
-Oj, får man inte det? undrade jag
- Jo, absolut, svarade prästen, det är bara roligt men det är sällan som folk ens bestämmer vilka psalmer som ska sjungas utan överlåter det till prästen och organisten, och då blir det de tre psalmer, vid de tre tillfällen som finns inlagd i ceremonin.
Att välja psalmer känns viktigt för mig, trots att jag som sagt inte är kyrksam. Men det är viktigt med musik och sång och därför vill jag att det ska vara psalmer som dels kan relateras till den bortgångne på något sätt och dels är så pass kända att församlingen kan sjunga med.
Det var trösterikt att på min fars begravning få sjunga
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.
Svenska kyrkan, Lina Sandell och alla andra må förlåta men den versen handlade för mig om min egen pappa och inte om Gud och det kändes så rätt att sjunga om och för honom.
Vi sjöng även "En vänlig grönskas rika dräkt" på min fars begravning. Prästen blev lite förvånad eftersom begravningen hölls i slutet av oktober. Men när jag berättade för honom om min fars tappra kamp med min mors efterlämnade krukväxter och hur han lyckades både få dem att överleva och sedan att frodas och själv bli intresserad av krukväxter förstod prästen. Vi valde vers 1,2 och 5 och femte versen lyder:
Då må förblekna sommarns glans
Och vissna allt fåfängligt;
Min vän är min och jag är hans,
Vårt band är oförgängligt.
I paradis
Han, huld och vis,
Mig sist skall omplantera,
Där intet vissnar mera.
Begravningar kan bli hur dyra som helst och för många känns det svårt att tänka på pengar när man sitter där på begravningsbyrån. Jag är en varm förespråkare av billiga alternativ när det gäller kistor och allt annat. Man köper tjänster och dessa ska vara prisvärda.
Omsorgen tycker jag att man visar genom att tänka igenom alla delar och utgå från vem det är som ska begravas och ens egna minnen och känslor och göra sin egen personligt utformade begravning - inte genom att känna sig förpliktigad till att lägga ut stora pengar.
När min far begravdes hade vi valt en mycket enkel och billig kista. Den var av furu med tydliga kvistmärken. Fullständigt rätt för min far eftersom han jobbade med skogsfrågor hela sitt liv och tillbringade all fritid i skog och mark. Som kistdekoration hade vi ett arrangemang av tallkvistar och kottar. Till min syster valde vi enkel kista med bårtäcke - ett lite obehagligt ord för ett vackert föremål. Kyrkorna har vackra vävda/ broderade "täcken" som man kan hyra. Man får då inte placera någon kistdekoration ovanpå men handbuketterna får man lägga där under avskedstagandet. Det var så fint arrangerat i kyrkan med ett täcke i olika blå och lila nyanser och ljuslyktor istället för kistdekorationen.
Något annat som varit viktigt för mig är den vers man väljer till dödsannonsen. Begravningsbyråerna har pärmar med förslag på olika varianter på särskilda begravningsverser. Men jag letar hellre i den stora skatt av dikter som svenska poeter givit oss. Det har känts tröstande att läsa dikter och fundera och välja, ett sätt att kanalisera alla olika känslor man fylls av i stunder som dessa.
Till annonsen för min far, denne skogens son, hittade jag till sist
Det är så tyst i skogen,
i stora, djupa skogen.
Dit hittar inte plogen
och ingen lies slag.
Dit hittar bara jag.
Ur En skogsvisa av Bo Bergman
Det jag försöker förmedla med detta inlägg är att man ska se begravningen som något man själv bestämmer över (utöver det formella innehållet i ceremonin) och att planeringsarbetet dessutom är en väldig hjälp i att hantera sina känslor. Man ska välja själv, ställa krav på begravningsbyrån och absolut själv välja präst om det är möjligt, åtminstone ska man tala med prästen inför begravningen så prästens griftetal blir så bra som möjligt.
Återinför HELA legostadgan
- Det är en person som upplever lätta besvär som egentligen är kopplade till livssituationen, besvär som man kanske får lära sig att hantera men som egentligen inte är sjukdom.?
Detta svar visar på två av de stora problemen med riktlinjerna.
1. Sjukdom som inte arbetsplatsen givit upphov till är framgent en privatsak som ska hanteras på fritiden. Att säga att livssituationen kan ge upphov till utbrändhet men inte berättiga till sjukskrivning är väl samma sak som att säga att folk får skylla sig själva. Vi är inte längre människor som lever våra liv. Vi är enbart arbetskraft.
Detta öppnar ju fantastiska möjligheter för makten att rensa upp bland vårdparasiter av alla de slag. Nya riktlinjer över vad den offentliga vården ska ta sig an är väl bara att vänta. För "självförvållad sjukdom" får vi snart betala alla vårdkostnader själva. Kanske kommer listan att se ut så här:
* Hjärtinfarkt som kan tänkas ha ett samband med övervikt eller ett inaktivt liv
* KOL och lungcancer förorsakade av rökning
* Handledsbrott förorsakade av benskörhet (du har väl varit inaktiv och minskat din benmassa, soffpotatis där!) - här finns mycket pengar att hämta, 20 000 handledsbrott/år.
* Olika typer av magåkommor som eventuellt kan hänföras till vällevnad som gallbesvär, colon irritabile.
* Skador efter sexuella övergrepp om man kan leda i bevis att offret varit berusat eller utmanande klädd
2. Riktlinjerna ska enligt socialförsäkringsminstern Cristina Husmark Pehrsson och ovan nämnde Jan Larsson vara "till stöd och hjälp", inte fasta gränser för vad som är tillåtet. Det innebär att man fortsättningsvis ändå ska bedöma rimligheten i sjukskrivningen.
Låter väl bra? Jo, men vem är det som ska bedöma denna rimlighet ? jo FÖRSÄKRINGSKASSANS handläggare. Olika bedömningar kommer det självklart att bli beroende på vilken handläggare som har hand om ärendet och hur bokstavstrogen den handläggaren är. Försäkringskassans överstechef framhåller gärna att de följer reglerna och att de är lika för alla. Men eftersom det finns en töjmån och ett utrymme för bedömning är inte reglerna lika för alla. Det är helt enkelt inte regler utan rekommendationer. Rättssäkerheten kräver då att den som bedömer har kompetens för detta och förstår sitt uppdrag samt att den enskilde kan överklaga.
Ifjol var jag inblandad i ett rehabärende, som stöd för en person på en helt annan ort. Det kom upp en idé om en rehabinsats som skulle hjälpa personen mycket men som Försäkringskassan måste godkänna för att inte dra in rätten till sjukpenning. Innan vi presenterade idén för berörd kassa, mailade jag frågan som en principfråga till samtliga Försäkringskassor i landet och frågade hur respektive kassa ställde sig till detta.
Det var ytterligt intressant att ta del av svaren. Värt att notera är att nästan alla svarade. Men bara nästan. Det är ett fel i sig eftersom Försäkringskassan är en myndighet och har som sådan skyldighet att besvara allmänhetens frågor.
Svaren spände från tvärt avslag till helt godkänt. Några formuleringar från olika håll:
"Absolut inte"
"Nej, det går inte. Regelverket tillåter inte det."
" Det är möjligt att man skulle kunna diskutera en sådan lösning men ta kontakt med din handläggare för bedömning"
" Det låter som en god idé i den situation personen befinner sig."
" Ja, det kan man göra"
Lyckligt nog visade det sig att den kassa som frågan skulle ställas till tillhörde de människovänliga som förstått sitt uppdrag.
De som försvarar dessa kommande riktlinjer blandar ihop saker, menar jag. Man pratar om att detta ska hjälpa människor bort från meningslös sjukskrivning. Visst är det ett problem när människor blir långtidssjukskrivna utan att få vare sig vård eller rehabinsatser.
Men att detta förslag om inskränkning av sjukskrivningsmöjligheter med automatik skulle leda till förbättrade vård- och rehabinsatser är helt enkelt inte möjligt. Regeringen har fiffigt nog just tagit bort arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar.
Därför menar jag att man borde återinföra HELA legostadgan. Den utfärdades första gången år 1664 och stadgade bl.a. att varje arbetsför person, som inte försörjde sig på annat sätt, var skyldig att ta anställning. Det hette att envar måste ha "laga försvar", och den som inte hade det kallades "försvarslös" och kunde av ordningsmakten fasttagas och förpassas till tvångsarbete. Staten tolererade med andra ord inte att någon var arbetslös. Tvånget att ha laga försvar avskaffades 1885. Via arbetsmarknadspolitiken har ju detta återinförts med kravet på att flytta första dagen och a-kasseförsämringarna.
Så därför bör man återinföra även de delar som handlar om när hjonet blir sjukt:
"Blev ett tjänstehjon sjukt, måste husbonden vårda det i sitt hus utan löneavdrag för annat än kostnader för medicin och läkarvård. Tjänarna hade också en viss trygghet för sin ålderdom i en bestämmelse som sade, att hade de varit anställda hos någon från sitt 30:e år och till de blev orkeslösa, så var husbonden skyldig att dra försorg om dem till deras död."
Fast idag har Reinfeldt i alla fall lovat att ge låginkomsttagarna tusenlappen han lovade i valrörelsen. Så fint. Så förebygger vi depression och utbrändhet och blir ett lyckligt arbetande folk.
(Jajaja, jag vet att utredningen om sjukskrivningarna tillsattes av förra regeringen. Det blev det väl inte bättre av?)
Korta ner läkarutbildningen
Nog har vi lite till mans funderat över den oerhörda ökningen av antalet sjukskrivna för utbrändhet. Uppenbarligen går mångas funderingar i riktningen att folk fejkar och lurar läkarna upp i träden, där de kuvade och bortkollrade skriver det patienten dikterar och patienten därmed lyckligt håvar in en lång arbetsfri tid på skattebetalarnas bekostnad. Att läkarna skulle kunna göra en alldeles riktig bedömning av patientens hälsa verkar inte falla folk in.
Nu får alla anhängare av fejk-teorin statens fullt uttalade stöd. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har utformat nya regler för hur långa sjukskrivningstider läkarna får utfärda. Det blir inte många dagar att vältra sig på sofflocket på det allmännas bekostnad. En bit av listan över diagnoser som omfattas av det nya regelverket finns att läsa i Dagens Nyheter.
Den offentliga diskussionen kommer antagligen att handla om utbrändhet och depression där argumenten för att begränsa möjligheten att bli sjukskriven, kommer att handla om att "jag har minsann sett hur grannen byggt garage medan han var utbränd" - argument som springer ur en angiverimentalitet som synes frodas hos "vanligt folk".
Men det är inte bara utbrändhet och depression som finns på listan. Ett 90-tal diagnoser ska få sina fixa gränser för sjukskrivning. Socialstyrelsen själv har uppenbarligen vissa dubier men utför sitt uppdrag som goda tjänstemän.
- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt ny för den medicinska vetenskapen, säger Jan Larsson, ansvarig på Socialstyrelsen.
Nähä.
Listan bygger inte på vetenskaplig grund.
Vad bygger den på då?
Ett allmänt tyckande bland olika befattningshavare på Socialstyrelsen och Försäkringskassan?
En hjärtinfarkt och 90 andra sjukdomar ska inte längre bedömas utifrån en vetenskapligt grundad uppfattning om patientens hälsotillstånd.
Så kusligt!
Detta kanske ändå inte främst handlar om att sparka på den som ligger. Det kanske är en kraftfull åtgärd för att komma till rätta med läkarbristen. Det tar ju tid att utbilda läkare. Länge håller de på och belastar det ekonomiska systemet genom att leva oansvarigt studentliv till skillnad från de som tänker sig en framtid inom försäkringskassan. Vid nyrekryteringar kräver F-kassan 120p, det vill säga tre års högskoleutbildning, i "relevant högskoleutbildning" typ beteendevetare e.dy.
Läkarnas grundutbildning omfattar 5,5 år. Därefter ingår obligatorisk allmän tjänstgöring som AT-läkare i 18 -24 månader. Efter det får man sin legitimation -är behörig att arbeta som läkare. De flesta vidareutbildar sig inom något område och denna specialistutbildning tar minst 5 år. Din läkare på hälsocentralen är en sådan specialist. Specialist inom allmänmedicin. En stackare som luras av sina illistiga och lata patienter. Så lättlurad efter 12 - 13 års utbildning. Illa.
Så kan vi ju inte hålla på. Leijonborg har givit ett allmänt uttryck för detta genom att vilja premiera de som snabbt blir klara med sina studier. En treårsgräns satte han i sitt förslag. Det innebär att alla blivande Försäkringskassehandläggare kommer att premieras på löpande band.
Som sagt, det tar en himla tid innan läkarna blir samhällsnyttiga med den nuvarande studieordningen. Men om vi fortsätter att utforma mallar och matriser för allt fler av läkarnas arbetsuppgifter kan vi absolut korta ner deras utbildning eftersom statliga riktlinjer ändå reducerar läkarna till receptutskrivare.
Vem vill kallas stureplansprofil?
Jag har nu studerat vimmelbilder från Stureplan. Det vimlar av "profiler". Manliga "profiler". Unga, åh, så unga fjunskäggiga pojkansikten som ännu inte mognat till män tittar karskt och drygt in i kameran. Se mig, se mig!
Ännu fler flickor finns att beskåda på vimmelbilder. Unga, åh så unga välmålade flickansikten, som ser ut att vara äldre än vad de är, inramade av hårt stajlade frisyrer, nätta, vältränade kroppar förpackade i rätt kläder. Se mig, se mig!
Frågorna uppreser sig.
Varifrån kommer detta omättliga behov av bekräftelse via kameralinsen? Var det ingen förälder som följde med till badhuset och såg dem hoppa från trampolinen när de var barn? "Mamma, pappa, kolla nu, titta på mig då"
Varifrån kommer detta behov av att föröda sitt liv på krogar natt efter natt i en värld fylld av droger och kriminalitet?Ordnade inte föräldrarna barnkalas själva utan köpte sig fria genom att bjuda ut på lokal?
Stureplanslivet är fyllt av tragik i mina ögon. Visst - många, majoriteten av de som frekventerar krogarna har extremt gott om pengar och tillgång till allehanda materiella resurser och kontakter som bärgar dem in i framtida försörjning, det är inte en ekonomiskt orsakad tragik. Naturligtvis finns där även betydligt äldre personer än de fjunskäggiga men det snarare ökar än minskar tragiken - tydligen sker ingen utveckling i dessa kretsar.
Tragiken består i att en tillvaro fylld av kriminalitet, alkohol, droger och sex som betalningsmedel hypas av media. Media utropar fulla, påtända skitungar som har alldeles för mycket pengar och för lite vett, till "profiler". Man anställer mobbingbloggare. Mediefolk ingår själva i klientelet.
Att det lilla äckel som återigen är misstänkt för en vidrig våldtäkt kallas "profil" i tidningarnas rapporteringar måste vara själva dödsstöten för ordet som sådant. Förr, för bara några år sedan, var ordet profil förknippat med positiva saker. Idag är ordet förknippat med ren skit; det är TV-profiler som misshandlar folk, Dokusåpaprofiler som super och har sex i tv och Stureplansprofiler som gör alltihop och lite till.
Oavsett om äcklet denna gång befinns skyldig av rätten eller ej, så har ju hans syn på kvinnor och sex framgått från delar av den friande domen från i våras, som publicerats både här och där. I mina ögon är han absolut ett litet äckel. Det enda som skiljer honom från Hagamannen är att han i kraft av att vara en "profil" förmår unga kvinnor att följa med frivilligt innan han överfaller dem.
Det ABSOLUT VÄRSTA är att om han inte hade blivit anmäld efter våldtäkten hade han även fortsättningsvis förekommit på mängder av bilder och omhuldats av media som en "profil" att räkna med. Att äcklet inte är ensam om denna syn på människor är tämligen uppenbart. Det får mig att undra över alla andra fjunskäggiga som vimlar på bilder under epitet stureplansprofil. Vad pågår i kväll runt Stureplan?
Det är således många som borde dömas i detta fall:
* förövaren själv givetvis
* förövarens föräldrar (borde åtminstone få förklara sig - på vilket sätt har de bidragit till att sonen utvecklat denna vidriga människosyn? )
* offrets föräldrar (borde åtminstone få förklara sig - vilken typ av självkänsla har de önskat bibringa sin dotter? )
* MEDIA som ivrigt och glansögt krattar den solkiga manege där detta utspelas
Inför lagen är vi alla lika?
Inför lagen är vi alla lika?? Jo, tjena, skulle man kunna säga. Otaliga är de exempel där uttolkningen av lagen går emot det vi brukar kalla det allmänna rättsmedvetandet. T.ex. brukar domar i fall som gäller sexbrott och övergrepp mot barn emellanåt bli föremål för kraftfull debatt. Så vi har absolut problem med ojämlikhet inför uttolkningen av lagen.
Rättssystemet är dock uppbyggt utifrån en insikt om att detta problem finns. Domar kan överklagas i två steg (tredje steget till Högsta Domstolen är dock inte allom givet med automatik).
Men lagarna i sig är avsedda att vara jämlika. De är avsedda att skydda liv, hälsa och egendom för alla, oavsett vem man är och vilken bakgrund (etnisk, social, ekonomisk, religiös, politisk) man har. Ingen har enligt lagen högre skyddsvärde än andra. Ända tills vi fick den märkliga hatbrottslagen. En lag som ytterst kriminaliserar åsikter och värderingar.
Svenska Dagbladet har publicerat tre artiklar i ämnet de senaste dagarna. Två ifrågasättande debattartiklar och "svar direkt" från överåklagare Sven-Erik Alhem som med märkliga argument försvarar denna lagfästa ojämlikhet inför lagen.
De två debattartiklarna är logiska, sakliga och levererar viktig kritik mot en lag som går emot själva regeringsformens skrivning om den fria åsiktsbildning som det svenska folkstyret bygger på. Tänkvärt och viktigt inslag i den offentliga, fria debatten.
Men så läser man det fria folkets kommentarer under artiklarna och tar sig för pannan. Homofobkortet spelas raskt ut, tillika rasistkortet och även pogromerna kommer upp som ett argument för hatbrottslagen. Alltför många har tydligen slutat tänka själva och är helt åsiktsstyrda utan reflektion. Det är oroande.
No rational argument will have a rational effect on a man who does not want to adopt a rational attitude.
Karl Popper
År 2015 träffas jag på Hinseberg
Den fria åsiktsbildning som det svenska folkstyret bygger på enligt regeringsformens (en av grundlagarna) första kapitel, första paragraf är redan alltvarligt naggad i kanten med den märkliga lagen om hatbrott.
Nu vill alltså makthavarna ge sig på yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
Om detta får pågå i tysthet så kommer vi således inom några år att vara kraftigt kringskurna vad det gäller vår rätt att tänka, hysa åsikter samt yttra oss i frågor. Två riksdagsval bort ligger genomförandet av denna dystopi.
Jag förstår verkligen inte hur dessa idéer kommer till i huvudet på våra styrande. Våra folkvalda...
Under min livstid har världen förfärats av förtrycket i Sovjetunionen och länderna bakom järnridån. Vi har upprörts över den angivarstat som Östtyskland var. Stasis arkiv har chockat världen. Vi som världsmedborgare har gemensamt fördömt apartheid och gjort vad vi kunnat för att stötta Nelson Mandela som satt i fängelse för sin åsikters skull och efter frisläppandet har vi hyllat honom som ett helgon i klass med Dalai Lama. Och nu... nu förbereder vi lagändringar som ska få Sverige att ta ett stort steg mot diktatur.
Eftersom jag ur djupet av mitt hjärta, med hela mina själ verkligen ogillar debatt som bygger på politisk korrekthet....
Eftersom jag filar på min egen värdegrund genom att bryta mina åsikter mot andras...
Eftersom jag lutar mig mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter...
... kommer jag år 2015 att träffas på Hinseberg där jag efter lagändringen spärrats in för all framtid.
Denna bloggpost blir bevisföremål A.
