Gandhi, anyone?

Förskräckt iakttar jag skeendena i omvärlden.
Både det fasansfulla som pågår i Gaza och de alltmer obehagliga saker som sker här hemma på opinionsfronten. Vänsteraktivister kastar all annan "ideologi" över bord och hyllar Iran och lierar sig med terrorstämplade organisationer. Om lördagens manifestation i Stockholm har skrivits åtskilliga bloggmetrar:

* Om Mona Sahlins obegripliga beslut att både närvara och medverka på en manifestation där såväl de av hat förblindade vänsteraktivisterna som de terorrstämplade organisationerna manifesterade sitt hat mot Israel.

* Om den svenskfödde kulturskribenten Mohamed Omar som plötsligt kom ut som radikal muslim och frambär tribut till Iran.

* Om den svenskfödde, fullständigt rabiate Andreas Malm som av helt obegripliga skäl fått rumstera på DNkultur trots att han sägs ha hittat på och skrivit om en massaker som aldrig ägt rum, en vänsteraktivist som hyllar Iran och därmed lämnat allt av hbt-engagemang, jämställdhetstänkande och demokratisträvanden bakom sig. Dock måste väl hans öppna stöd till länder och organisationer som vill utplåna Israel bli lite mycket för Bonnierägda DN.

Till alla tre nämnda här ovan och alla som delar deras uppfattningar har jag i princip bara detta att säga:
- Gandhi, anyone?

Gandhi utövade ickevåld som politisk kampmetod. För den historielöse kan rekommenderas läsning på Kunskapens källa Wikipedia.

Gandhis inställning till religion torde också vara väl värd att att meditera över.

Gandhi ansåg att i varje religions kärna fanns sanning och kärlek (medkänsla, ickevåld och gyllene regeln). Han ifrågasatte också hyckleri, felgärningar och dogmer i alla religioner och var en samhällsreformator.

När han tillfrågades om huruvida han var hindu svarade han:
"Ja, det är jag. Jag är också kristen, muslim, buddhist och jude."


Det är dags att propagera för och utöva ickevåld. Det är dags att fördöma våldsivrare - inte bara i de sammanhang då det handlar om nazister som marscherar i Salem. Det är dags att förpassa Andreas Malm et consortes långt bort från kultursidorna.

Expressen

Till alla mödrar (och barn)

 

Tack vare Turmalins kortkurs i konsten att bädda in youtubeklipp i inlägg får ni nu ta del av "The Mom Song".

Turmalins blogg innehåller många youtubepärlor (långt före Fredrik Strage...) och andra roligheter men framför allt en enveten och berömvärd kamp mot tillstånden till uranbrytning som söks av internationella företag som vill exploatera den svenska naturen.
Här finns t.ex. en namninsamling mot uranbrytning i Västerbotten.

Meh? Rör det mig, jag som inte bor i Västerbotten? Ja, företagen tassar runt lite varstans i vårt land och söker uranfyndigheter. Men framför allt kan man inte se uranbrytning som en lokal fråga. På namninsamlingssidan skriver man:

"Uranbrytning är en mycket miljöfarlig verksamhet, det visar erfarenheter från en rad urangruvor runt om i världen, så även i Sverige i Ranstad på 70-talet.
Uran är i sig giftigt och i brytningen uppstår stora mängder radioaktiva brytningsrester. Detta avfall riskerar att sippra ut i våra vattendrag. Miljöriskerna vid uranbrytning är större och av en annan karaktär än vid annan gruvdrift.

För oss är möjligheten att styra hur våra naturresurser används viktig. Detta gäller speciellt med tanke på hur uran används. Uranets viktigaste användningsområde är som kärnbränsle i kärnkraftverk. Uranet kan också vidareförädlas för att framställa kärnvapen. Av Europaunionens länder är två kärnvapenmakter. En biprodukt i framställning av uran för bränsle, är utarmat uran som används i vapenframställning, vapen som förmodas ha stor negativ inverkan på hälsa och miljö."

Så säg NEJ till uranbrytning.