En liten tant

Hylands hörna var ett underhållningsprogram i Sveriges Television med Lennart Hyland som programledare. Det var från början (1961) ett radioprogram , men 3 oktober 1962 började programmet att sändas i tv. Det allra sista programmet sändes den 30 april 1983.Programmet skulle idag ha kallats en talkshow, men ordet fanns inte på 60-talet. Förlagan var hämtad från amerikansk tv-underhållning. Man hade programvärdinnor varav Siw Malmkvist var en. Som jag minns det var programvärdinnans enda uppgift att visa in gästerna. 
Programmet var oerhört populärt. Hela Sverige var bänkat framför tv:n på lördagkvällarna.

Vår framsynta fröken såg en större pedagogisk möjlighet i projektet och från att ha varit ett tänkt inslag under Roliga Timmen blev det ett stort skolarbete av det. Vi fick lära oss hur ett tv-program kom till. Undrar hur hon kände till det, Anna-Greta?TV:n var ju så ny och någon medieundervisning hade ännu inte uppfunnits.

Vi fick välja roller, artist eller studiofolk eller publik,  i produktionen och stackars blyge Lennart blev av oss andra pådyvlad rollen som Lennart Hyland för han var längst av pojkarna och dessutom hette han ju Lennart.

Själv valde jag att framträda som Edith Piaf! Jag sjöng en egen hemmagjord jämtländsk variant av Milord. De enda riktiga franska ord  i texten jag uppfattat och något så när kunde uttala var Allez, venez, Milord! och Laissez-vous faire, Milord, och Je vous connais, Milord. Däremellan blev det rotvälska men till rätt melodi. Jag hade något svart på mig och tyckte själv att jag var otroligt lik Edith Piaf, liten och mager som jag var då.

Vi tränade och tränade och till sist uppförde vi vår egen Hylands Hörna för en välvillig publik bestående av mödrar. I brist på kameror spelade vår fröken in programmet på rullband på den stora bandspelaren som egentligen bara fick användas för att spela upp pedagogiska program från Utbildningsradion. Hon hade ett rebelliskt drag, vår fröken och tänkte nya och annorlunda tankar om vad som var undervisning. Så vi fick sjunga i mikrofon!!! Det var stort 1963.

Men varför valde en liten tetig unge att föreställa Edith Piaf? Ja, säg det men jag var fascinerad av denna artist och gripen av hennes sång från det jag först hörde henne på radion. Jag kunde, så liten jag var, sjunga med, härmade ljudenligt, i delar av andra låtar än Milord trots att jag inte kunde franska.  Jag älskade de rrrrullande rrrrrr:en.
Non, rrrrrrien de rrrrrrrien non je ne rrrrrrgrrrrrette rrrrrien

Jag sörjde när hon dog på hösten 1963.
När jag inför årskurs 7 våren 1966, skulle välja språk var valet givet - franska, Ediths språk.

Et maintenant - Non, je ne regrette rien

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
C'est Paye, Balaye, Oublie, Je Me Fous Du Passe

Avec Mes Souvenirs J'ai Allume Le Feu
Mes Shagrins, Mes Plaisirs,
Je N'ai Plus Besoin D'eux
Balaye Les Amours Avec Leurs Tremolos
Balaye Pour Toujours
Je Reparas A Zero

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Car Ma Vie, Car Me Joies
Aujourd'hui Ca Commence Avec Toi


Hämtad från All the Lyrics.

Hej (mitt förnamn)! Tack för ditt mail.

För oss som socialdemokrater har varje människa lika värde och lika rättigheter men också skyldigheter. Det spelar ingen roll om du är ung, gammal, vit, brun, kvinna eller man. Det handlar inte om vilken bakgrund människorna har utan det handlar om deras plats i Sverige i dag. Det handlar om uppväxtvillkor, utbildning, ekonomisk standard och om isolering och ensamhet. Många invandrade blir inte accepterade, de blir inte likvärdigt behandlade och de diskrimineras ofta på arbetsmarknaden. Det får konsekvenser för varje människa.

Mångfalden för med sig mycket positivt. Invandrade människor har precis lika rättigheter och skyldigheter som alla andra som lever i Sverige. Alla är vi olika som människor och det gäller att vi ser och tar till vara värdet i olikheterna. Klarar vi det finns det stora möjligheter att skapa ett integrerat samhälle. Men det kräver hårt arbete av oss alla tillsammans.

Med vänliga hälsningar

(Handläggarens namn)
Socialdemokraterna (S)var Direkt

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Bli medlem i socialdemokraterna via (länk)

Hej!

Tack för svaret. Det var ett bra uttalande om människors lika värde och vikten av att ta tillvara mångfalden, som jag till alla delar ställer upp på. Men jag förstår inte riktigt hur du/ni tänkte när ni gav mig detta svar. För det var inte alls något svar på min fråga.

Trodde ni att ni hade att göra med en främlingsfientlig person? I så fall tog ni grovt miste.

Jag ställde en fråga om ett uttalande som tillskrivs Mona Sahlin. Jag ville veta om hon har sagt det som det påstås att hon sagt.

Följande cirkulerar på nätet och har förekommit i dagspress:

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker"

Om det inte är sant att Mona Sahlin uttalat sig så kan vi som får höra det med kraft tillbakavisa påståendet.

Om det är sant att hon uttalat sig så, tycker jag att det är mycket märkligt att man för att värna mångfald måste nedvärdera det svenska. Det kanske man måste beakta i eftervalsanalysen.

Jag vill fortfarande veta hur det förhåller sig med detta uttalande.

Vänliga hälsningar

Det är inte många saker man som människa kan vara helt säker på ska hända i ens liv. Två saker vet vi dock med bestämdhet: har man fötts kommer man också att dö.

Vårt utträde ur livet kan fövisso omges av olika stora hedersbetygelser, från statsbegravning till en begravning betald av socialtjänsten med endast prästen närvarande. Men inför själva döden är vi alla lika och vi kan som bekant inte ta med oss något när vi går. Vad som än händer efteråt så står vi alla där med tomma fickor och utan den eventuella makt och myndighet vi besatt i livet.

Döden är det stora mysteriet. Dessutom ett i det närmaste onämnbart mysterium eftersom vi inte talar särskilt mycket om den i vardagslag. Den verkliga död vi eventuellt talar om är det vi ser på tv i form av massdöd - terrorism, naturkatastrofer och stora olyckor. I övrigt ser vi massor av fiktiv död i form av tv-serier. Men vi talar sällan om Döden.

När döden drabbar den enskilda individen har vi sällan någon egen beredskap för hur vi ska bemöta situtionen och de efterlevande. Därför har vi utvecklat vissa ritualer eller konventioner runt dödsfall. Vi vet att vi kan  skriva kondoleanskort. Vi kan skicka blommor till de närstående. Vi kan gå på begravningen. Vi kan skänka pengar till minnesfonder.

I offentliga sammanhang hedras de döda med en "tyst minut". Då handlar det inte så mycket om de enskilda individerna utan om att visa respekt inför döden, att människoliv är ändade och begrunda de grundläggande livsvillkoren, de enda som vi verkligen delar jämlikt dvs att födas och att dö. "En tyst minut" är till en del även en hyllning till Livet.

Att delta i en "tyst minut" är förvisso frivilligt men jag har aldrig sett någon demonstrera mot att delta. Nu får jag dock läsa i Arbetarbladet att sådant uppenbarligen sker.

På socialdemokraternas kongress hedrade man de bortgångna med en tyst minut. Samtliga närvarande, kongressombud och journalister, reste sig och deltog i denna manifestation. Utom Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahmsson. Hon satt ner . Det förekommer inga uppgifter om att hon skulle vara skadad och därför oförmögen att stå.

Jag tycker att det är ett oerhört anstötligt beteende. Att man står långt ifrån varandra ideologiskt borde inte utesluta hyfs och fason. Även om man anser att man befinner sig på ärkefiendens kongress så är ju ärkefienden ett riksdagsparti som består av människor som arbetar utifrån sin övertygelse och bidrar till samhällsbygge och dito debatt på samma vis som alla andra riksdagspartiers medlemmar.

Själv har hon skrivit om brist på respekt för andra människors lika värde och rätt i samband med kritiken mot den ojämställda redaktionen på Uppdrag granskning. Så någon känsla för det passande har hon uppenbarligen men bara om det är riktat från höger mot vänster.

Sverige har en bibliotekslag. Två viktiga paragrafer är dessa:

2 § Till främjande av intresse för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek.
   Folkbiblioteken skall verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare.
   Varje kommun skall ha folkbibliotek.

3 § På folkbiblioteken skall allmänheten avgiftsfritt få låna litteratur för viss tid.


Den som trodde att detta var något för alltid givet, tror fel. Reinfeldt har tydligen förklarat att han vill riva upp bibliotekslagen så det ska vara möjligt för kommuner att lägga ner sina bibliotek. Vidare vill man öppna för att avgiftsbelägga vuxenlån.

Ett sådant tilltag kan inte betecknas som annat än ett utslag av ren ondska. Möjligen som extrem dumhet. Samme Reinfeldt gjorde ju det famösa uttalandet om att  "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån."

RÖR INTE VÅRA BIBLIOTEK!