Milord på Roliga Timmen

Filmen om Edith Piaf har haft premiär och recenseras nu. Inte särskilt lysande recensioner i rikspressen. Plötsligt rinner mina egna Edith Piaf-minnen upp.

När jag var barn hade vi i skolan "roliga timmen", sista timmen på fredagar var elevernas egen. Vi fick själva ordna program. Ofta handlade det om olika frågesporter eller andra tävlingar. Någon gång en teaterföreställning, ständigt uruppföranden, världspremiär av verk enkom skrivna för den egna klassen.

Men en gång våren 1963, när vi gick i årskurs 3 dvs var 9-10 år , tog vi i ordentligt och planerade en tv-sändning utan kameror. Vi skulle göra "Hylands Hörna"

Hylands hörna var ett underhållningsprogram i Sveriges Television med Lennart Hyland som programledare. Det var från början (1961) ett radioprogram , men 3 oktober 1962 började programmet att sändas i tv. Det allra sista programmet sändes den 30 april 1983.Programmet skulle idag ha kallats en talkshow, men ordet fanns inte på 60-talet. Förlagan var hämtad från amerikansk tv-underhållning. Man hade programvärdinnor varav Siw Malmkvist var en. Som jag minns det var programvärdinnans enda uppgift att visa in gästerna. 
Programmet var oerhört populärt. Hela Sverige var bänkat framför tv:n på lördagkvällarna.

Vår framsynta fröken såg en större pedagogisk möjlighet i projektet och från att ha varit ett tänkt inslag under Roliga Timmen blev det ett stort skolarbete av det. Vi fick lära oss hur ett tv-program kom till. Undrar hur hon kände till det, Anna-Greta?TV:n var ju så ny och någon medieundervisning hade ännu inte uppfunnits.

Vi fick välja roller, artist eller studiofolk eller publik,  i produktionen och stackars blyge Lennart blev av oss andra pådyvlad rollen som Lennart Hyland för han var längst av pojkarna och dessutom hette han ju Lennart.

Själv valde jag att framträda som Edith Piaf! Jag sjöng en egen hemmagjord jämtländsk variant av Milord. De enda riktiga franska ord  i texten jag uppfattat och något så när kunde uttala var Allez, venez, Milord! och Laissez-vous faire, Milord, och Je vous connais, Milord. Däremellan blev det rotvälska men till rätt melodi. Jag hade något svart på mig och tyckte själv att jag var otroligt lik Edith Piaf, liten och mager som jag var då.

Vi tränade och tränade och till sist uppförde vi vår egen Hylands Hörna för en välvillig publik bestående av mödrar. I brist på kameror spelade vår fröken in programmet på rullband på den stora bandspelaren som egentligen bara fick användas för att spela upp pedagogiska program från Utbildningsradion. Hon hade ett rebelliskt drag, vår fröken och tänkte nya och annorlunda tankar om vad som var undervisning. Så vi fick sjunga i mikrofon!!! Det var stort 1963.

Men varför valde en liten tetig unge att föreställa Edith Piaf? Ja, säg det men jag var fascinerad av denna artist och gripen av hennes sång från det jag först hörde henne på radion. Jag kunde, så liten jag var, sjunga med, härmade ljudenligt, i delar av andra låtar än Milord trots att jag inte kunde franska.  Jag älskade de rrrrullande rrrrrr:en.
Non, rrrrrrien de rrrrrrrien non je ne rrrrrrgrrrrrette rrrrrien

Jag sörjde när hon dog på hösten 1963.
När jag inför årskurs 7 våren 1966, skulle välja språk var valet givet - franska, Ediths språk.

Et maintenant - Non, je ne regrette rien

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
C'est Paye, Balaye, Oublie, Je Me Fous Du Passe

Avec Mes Souvenirs J'ai Allume Le Feu
Mes Shagrins, Mes Plaisirs,
Je N'ai Plus Besoin D'eux
Balaye Les Amours Avec Leurs Tremolos
Balaye Pour Toujours
Je Reparas A Zero

Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Ni Le Bien Qu'on M'a Fait, Ni Le Mal
Tout Ca M'est Bien Egal
Non, Rien De Rien, Non, Je Ne Regrette Rien
Car Ma Vie, Car Me Joies
Aujourd'hui Ca Commence Avec Toi


Hämtad från All the Lyrics.

Omänskligt i Hofors

Hofors är en liten kommun i västra Gästrikland. Förr var de mest kända för att ha de högsta självmordstalen i Sverige. Nu gör kommunen vad den kan för att framstå som rigid och omänsklig.

Tidigare kunde pensionärer i Hofors köpa och äta sin frukost och lunch på servicehusen. Nu får de inte det längre. Symbol för denna hantering är Erik 83 år. Ensamboende som i nästan 20 (TJUGO) års tid intagit sina måltider på ett servicehem men i övrigt klarat sig själv. Fr.o.m. 2006 får han inte längre gå dit. Han får sin matlåda hem och får äta den i sin ensamhet.

PRO har  skrivit till socialnämnden och begärt ändring. Igår avslog socialnämnden begäran med motiveringen att kommunen inte ska konkurrera med privata näringsidkare. Formellt är det helt riktigt men jag tror inte att Erik 83 år är en så stor kund hos ortens krögare att de löper risk att gå omkull om han inte går dit. Den pensionär som klarar sig bättre på egen hand än Erik går antagligen inte till servicehuset och äter. Den personen lagar sin mat själv eller går möjligen på restaurang.

Livskvalitet, anyone? Jag tror att både Erik och hans bekanta som bor på servicehuset har uppskattat möjligheten att umgås under måltiderna.Det har ju funkat i nästan 20 ( TJUGO) år. Varför inte nu?

Skämmes ta mig faen!

Upprört önskar jag nu Hofors socialnämnds ledamöter och deras tjänstemän ett mycket långt liv, med skapliga förmågor att klara sig själva men inte fullt ut. En lång ålderdom i ensamhet vid det egna köksbordet tillsammans med kommunens matlådor.

Älvkarleby kommun, en liten kommun i norra Uppland har gjort tvärtom. Man har öppnat för pensionärer som bor hemma att äta på servicehusen. Rosor och medaljer till Älvkarleby kommun!

"Äta bör man" BLOGGTIPS

Idag inviger jag en ny kategori "Bloggar jag läser".
Ständigt hittar jag nya intressanta bloggar och min länklista är lika ständigt efter min tid. Därför kommer jag att ta bort hela länklistan och istället skriva bloggtips.

Först ut är bloggen Äta bör man annars dör man där Christina bloggar om god mat.
 
Det finns många matbloggar, många bra matbloggar men Äta bör man annars dör man är min absoluta favorit i kategorin. Man får bl.a. ta del av
* verkligt god mat
*kaloriberäknade recept
* vettigt utformade recept, hanterliga för den vanlige matlagaren
* nyheter på matfronten
* nyttigt och onyttigt
* förslag på veckomenyer

Men det är också något särskilt med tonen i själva bloggen som jag fängslas av. Känns som om man tittar in hos Christina, sitter i hennes kök, dricker en kopp Persian Earl Grey medan hon vant och utan åthävor lagar god mat och småpratar. Ja, det är helt enkelt trivsamt i Christinas blogg.

Liten varning utfärdas: Var försiktig med att läsa den sent på kvällen. Nattmackorna har ökat i antal se'n jag hittade Äta bör man annars dör man.